Ibland när jag är riktigt down med den infamösa pms:en, är jag inte bara på mitt sämsta humör utan jag beter mej som en höggravid kvinna. Plötsligt får jag ryck som att börja städa skåp eller sen får cravings efter något jättemyskot. Släpper man mej till en butik kan jag komma hem med värsta spontanshoppingpåsen(hände också idag).
Det jobbigaste är ändå att jag nästan alltid börjar baka något efter ett mer invecklat recept. Att baka havreflarn duger liksom inte. Ni hör, dömt att misslyckas före jag ens har börjat! Det slutar med att jag spiller, svär, gråter lite, glömmer sockret, bränner vid, svär fult på finska, och till slut ligger jag på golvet och gråter otrösteligt.
Idag nådde jag sååå många gånger de värsta utbrottstopparna men ändå satt jag igång och bakade. Klockan åtta, mitt i kvällsmat och nattning. Maräng, det är väl piece of cake, tänkte jag. Eftersom jag inte tycker om att ha katastrofala vardagsbilder i bloggen, får ni nöja er med dessa nedan. Men ni vet ju storyn bakom bilderna. Och barnen är fortfarande vakna och klockan är 23. Jag vill dö.
Älska Inredning 
❤
GillaGilla
Puh asså! 😦
❤
GillaGilla
Men satan vad snygg ändå! Jag vet att det inte är pk att säga det och att man (eeeen!) istället ska lyfta fram alla andra fina kvaliteter, men ville säga det ändå. Snygg. Dessutom au naturel som det ser ut. Den huden alltså. Herregud, var är den blå/röd/svarta färgen under ögonen som iaf jag har?
GillaGilla
Men tack, vad säger man? Jo, au naturel på det fotot. Hemskt tycker jag förstås, men glad att du ser annat 🙂 Den blå/svarta/röda färgen du talar om har jag nog förskonats från, men jag har andra brister istället. Din snygga ben kan man ju bara drömma om!
GillaGilla