Reflektioner

Tack för Ert stöd att hjälpa Nada-Nord! Fem euro är inte mycket. Inte för oss, men kanske för någon annan. Fem euro gör jag av med utan att ens hinna blinka. En fika, en lott, lite lördagsgodis. Fem euro kan nog alla bidra med. Och om man vill ge mera så är det så klart ok det med.

För tillfället undervisar jag i en kurs som bland annat innehåller olika aspekter på hälsa och livsstil. Jag vet inte om jag kan säga att jag har en speciell livvstil men däremot strävar jag ju alltid efter att ha en hälsosam och skön sådan. Hur jag kan bli en bättre medmänniska och hur jag ska leva för att ha den livsskvaliteten jag anser att jag förtjänar.

Jag har en längre period kämpat med brist på motivation och inspiration. Jag har varit lättirriterad och haft svårt att slappna av. Och det är inte så jag vill leva. Men idag ska jag börja mentalträna! Jag har anmält mej som frivillig som patient till en tjej som studerar till mental tränare. Ska bli sjukt spännande! Äntligen ska jag komma på rätt kurs och optimera mitt liv. Jag är dock lite rädd vad som döljer sig i mitt inre. Vilket spöke är det som tittar ut i den mentala processen? Will see. Och inte nog med det. Ikväll ska jag dessutom få bikt med min PMS (hade jag tänkt). Ska testa på craniosacral terapy. Lär göra susen mot obalans i kroppen. Kommer att vara som en ny människa. Kanske det blir en helt ny blogg efter detta. Who knows?

Här kommer en rolig liten test som tåls att reflektera över ibland i den hektiska vardagen, gjord av läkaren Robert Eliot. Kanske ett litet ”vad-ska-jag-blogga-om-tips”.

Gravstenen- Vad vill du ska stå på den. Hur vill du bli ihågkommen?

Sex månader kvar att leva-Vad skulle du då göra? Vad vill du egentligen ägna tid och kraft åt?

Femårsprovet– Vad vill du uträtta, uppleva och genomföra de närmsta fem åren?

När gjorde du något roligt? Tänk efter. Med vem? Försök berika ditt liv med mer av den varan.

Gör den och må så gott!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Annonser

Hemskheter!

It’s that time of the month, wohoo! Jag har mega-pms och är superstressad så där allmänt. Deadlines som flåsar i mej nackhåren och jobb i mängder. Lite höstnedstämdhet till på köpet och för att inte förglömma postresedepression deluxe.

Jag är känslig, gråter, allt värker, plötsliga hjärtklappningar och boobisarna ryms ej i bh:n. En elaking till finne har byggt bo djupt i min haka och jag känner mej allmänt ful.

Det går bra nu. Men trots det bara MÅSTE jag städa hela huset fast jag nästan var svimfärdig av utmattning. Men nu är det rent och fredag ligger bakom knuten. Jag måste tipsa om ett superhemskt program jag såg på igår. Tror det var en repris men kanske det finns nån som inte har sett det. Då måste ni se! Jag hade samma mood på igår och var väl överkänslig, men jag blev totalt i chock över hurudana människor det finns. Vilka öden och hur kan man förlåta något så fruktansvärt? Jag vill inte avslöja för mycket mer så kolla själv HÄR. Gina är för övrigt en ytterst cool tjej och förebild.

Berätta gärna åsikter om programmet! Hur hittar man den där förlåtelsen inom sig? Skulle du kunna?

När vi nu talar om människoöden (inte min pms då), så vill jag berätta något så otäckt att det inte går att fatta. Ni minns familjen som jag förde en barnvagn till. De mår bra nu. De har fått vila ut och har till och med fått en egen bostad där de kan känna sig trygga och komma igång med sina liv. Men de är otåliga. De vill så mycket mer än systemet. De vill lära sig språket NU. Och jobba och komma in i det finländska samhället. Genast. Helst igår. Härligt entusiasm de har! Det som  däremot är mindre roligt och som förföljer mej i mina tankar är deras resa mot Finland.

Deras resa bestod av olika färdmedel men jag kan inte ens börja förstå lastbilsfärden de utsattes för. Tillsammans med många andra familjer gömdes de bak i en stor lastbil. Sedan fylldes resten av bilen med fraktgods så att den bildade en vägg mot människorna som var intryckta längst in mot förarkabinen. Människosmugglarna tjänade naturligtvis en ordentlig hacka och de lovade att slänga ut dem om de hörde ens ett litet pip. Av sjuk rädsla att bli utslängd såg Zeina och hennes man ingen annan utväg än att droga sin ettåriga son. Under den flera dagars långa färden sov lillkillen i ett rus. Han vaknade upp ibland för att sedan somna om eller bli ytterligare drogad. Jag gissar att mer eller mindre alla barn var drogade i den lastbilen.

Jag får så ont i bröstet! Det känns totalt otänkbart att droga sitt barn. Det gör man inte om man verkligen inte måste. Och fastän jag förstår att det hängde på liv eller död så klarar jag ändå inte av tanken. Den förföljer mej ofta. En stark berättelse av en så fin familj.

SAMSUNG CSC

 

Vad är en inspiratör, hörrni?

Trots att det med jämna mellanrum kliar något fruktansvärt i bakdelen och resväskan skriker efter att bli packad, måste jag erkänna att det är rätt skönt att bo i Vasa. En lagom stor och lagom trist stad. Men visst skulle det vara härligt att flytta bort, bara för ett tag. Tänker några 1000-tals kilometer närmare ekvatorn, yes please. Miljöombyte skulle verkligen göra gott och trotsa att jag redan hunnit bo på diverse ställen i världen så finns det allt för mycket härliga platser att upptäcka och så många intressanta människor att lära känna och lära av. Ok, men då då flyttar jag då.

Men så var jag snabb att ändra mej. Igår när jag körde längs de österbottniska slätterna från Laihia till Vasa, kände jag ett rofyllt lugn i mitt bröst. ja, skratta ni bara åt världens smörigaste uttryck, men det var faktiskt precis så som det kändes. Aaaaaah, lät det från hjärtat. En suck av njutning och hemmakänsla. Så som det känns efter en lååång dag, när man äntligen får kasta sig i vågrätt på sofflocket. Ni vet den känslan!

Så när jag svävade över de platta kännspaka vidderna började jag tänka på mailet jag fått på morgonen. Om att jag nu står som nominerad i kategorin ”årets inspiratör” i the one and only Galan2015. Det var sannerligen ett mail med goda nyheter. Men vad är en inspiratör då? Vad har jag gjort detta år som inspirerat tillräckligt många att rösta på mej?

Kan det vara alla mina bomber av bildspam på bloggen eller det att jag ofta SKRIVER MED VERSALER? Är det för att jag skrivit om snipphår och flyktingkris i en och samma mening? Typ. Kan det vara för att jag lider av sjuklig PMS och är ett maniskt kontrollfreak som egentligen borde spärras in på mentalsjukhus med orientalisk inredning?

Om sanningen ska fram (nynnar melodin), så har jag faktiskt ingen aning. Missförstå mej inte med flit nu. Jag älskar att själv bli inspirerad och jag har alltid strävat efter att lyssna på andra, peppa och inspirera folk runt omkring mej. Att bli de bästa de kan bli. Min dröm ÄR ju att vara en sann inspiratör. Självutnämnd eller utnämnd. Det får vi då se..

Så hjälp mej nu, du som känner att det är jag som ÄR årets inspiratör. Lyssna på ditt hjärta (och om du lider av pms), rösta här och jag lovar att nämna dej i mitt tacktal, bjuda på en shot och måhända skriva min autograf på valfri kroppsdel.

Hälsningar,

Tacksam

Här kan man läsa vad jag berättade för Radio X3m i en intervju idag.

österbottenösterbotten

De österbottniska vyerna någonstans mellan Laihia och vasa. Löv!

Äntligen måndag!

Puh, nästan skönt med måndag igen. Helgen gick i trötthetens tecken. Så himla seg i kroppen och mitt huvud spelade spratt med mej. Inte nu riktigt så att jag hade synvillor eller tics, men nästan. Sedan kom jag på att det var det sedvanliga pms-monstret som jävlades med mej. Än en gång blev ag lurad. Än en gång fick jag en aha-upplevelse, ”aaaa just det..pms..jag är inte galen ändå”.

Så nu är det skönt med måndag. Pms:en visar sig från sin absolut sämsta sida när man är i närheten av familjen. Tyvärr, men så är det. Ska snart iväg på en tidig lunch med Linn och ånga på lite av min angst. Stackars henne, hon skulle bara veta.

Och för att fira att det äntligen är måndag tycker jag vi kör en hederlig frågestund. Ni frågar, jag svarar.

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Helgens enda ansträngning

Tittut under kjolen

Tackar som frågar, men jag mår ännu inte ok. Inte alls. Kom igen nu Tant Röd, jag ber på mina bara knän. Jag hade tänkt gå igenom alla makeovermail ikväll, men jag måste ta en tidig skönhetssömn. Det får vänta tills imorgon, så om någon ännu inte hunnit skicka in sin ansökan till fåtåshuuten så har man hela natten på sig. Och tack NI som redan skickat in! Min mailbox svämmar över av mail från olika härliga typer i DESPERAT behov av hjälp. Det kommer att bli dödssvårt att välja, vill ha er alla!

 

Och en stilla kvällsundran: Ska ditt barn också alltid in under din kjol, och förstås på offentliga platser? Vet inte hur många  ofrivilliga troschocker jag bjudit på. Mitt på torget, i affärer, på Silja Line, ja you name it!

IMG_6005 (2)

 

Det börjar med små händerna, sedan ska hela huvudet under

 

 

 

En bättre dag imorgon, please!

Ibland när jag är riktigt down med den infamösa pms:en, är jag inte bara på mitt sämsta humör utan jag beter mej som en höggravid kvinna. Plötsligt får jag ryck som att börja städa skåp eller sen får cravings efter något jättemyskot. Släpper man mej till en butik kan jag komma hem med värsta spontanshoppingpåsen(hände också idag).

Det jobbigaste är ändå att jag nästan alltid börjar baka något efter ett mer invecklat recept. Att baka havreflarn duger liksom inte. Ni hör, dömt att misslyckas före jag ens har börjat! Det slutar med att jag spiller, svär, gråter lite, glömmer sockret, bränner vid, svär fult på finska, och till slut ligger jag på golvet och gråter otrösteligt.

Idag nådde jag sååå många gånger de värsta utbrottstopparna men ändå satt jag igång och bakade. Klockan åtta, mitt i kvällsmat och nattning. Maräng, det är väl piece of cake, tänkte jag. Eftersom jag inte tycker om att ha katastrofala vardagsbilder i bloggen, får ni nöja er med dessa nedan. Men ni vet ju storyn bakom bilderna. Och barnen är fortfarande vakna och klockan är 23. Jag vill dö.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

En update

Minstingen blev frisk redan på eftermiddagen.  Efter en megakaskadspya klockan 14, blev det full fart och allt blev sig likt igen.

SAMSUNG CSC

 

 

Funderade länge om det är värt att laga mat. När slår det till för nästa patient? Men började ändå kocka. Kan ju inte leva på vitpepparkorn

SAMSUNG CSC

 

Jag kluckade upp ett glas rosé och hoppades verkligen inte det skulle hamna i byttan några timmar senare

SAMSUNG CSC

Salladen var precis så god som jag hade hoppats!

 

SAMSUNG CSC

För den som vill laga innehöll den:

Quinori

Rucola

Mozzarella

Rödlök

Grillad paprika

Tomat

Knaperstekt lufttorkad salami

Avocado

Mango

Paprika

Peppar

Citronsaft

 

Puh, ingen ny patient under nattens gång. Startade dagen med en mangosmoothie

SAMSUNG CSC

 

 

och njöt tills PMS:en gjorde sig påmind

SAMSUNG CSC

 

Sedan blev det utehäng och så kommer dagen troligtvis att fortsätta om magbobborna stuckit till fanders. Let’s hope!

SAMSUNG CSC