Är jag svensk eller finne?

Den tycks komma med åldern den här glömskan. Känner hur den senila tanten är på väg att flytta in. Jag går från ett rum till ett annat för att hämta något, men redan i dörröppningen har jag total blackout, vafan skulle jag hämta nu igen?! Minneslistor skrivs, men glömmer att läsa dem. Att minnas datum är helt hopplöst. Är det måndag eller tisdag liksom.

Om man knappt vet vad man gjorde igår så HUR i hela fridens namn ska  man komma ihåg matsäcken till mulleskogen?Eller att fylla i alla sjuttons lappar som kommer från dagis och skola. Hålla reda på jumppor, slalomträningar, musikskolor, pianolektioner och föräldramöten, utvecklingssamtal, insamlingar till diverse skolresor och fotomappar.

Ibland vill jag bara slita mitt hår och låta någon vuxen ta hand om det här. Idag gick barnen motvilligt till dagis och kom hem 15 minuter senare och väldigt glada i hågen. NÅGON hade glömt bort att det inte var dagisdag, varken idag eller imorgon. Just denna någon som hade två väldigt bråda dagar framför sig. Någon fick börja våldsringa barnvakter från när och fjärran.

Någon är nu slut i huvudetoch funderar allvarligt på hur hon kan få tillbaka sitt bortblåsta superminne. Eller är det kört?

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Killen med elefantminnet

Change of pläns

Dagens planer gick i stöpet när dagis meddelade att de har stängt på grund av skolning. Ok, jag borde ju ha vetat det där. Hur svårt kan det riktigt vara att få alla viktiga datum insatt i kalendern. Och ja, jag har även glömt bort att packa matsäck för dagisutflykter. Det är gånger som dessa när man får känna sig som den sämsta modern på planeten.

Problemet är att jag litar alldeles för mycket på min hjärna, att den ska komma ihåg alla tusen saker; bemärkelsedagar, olika happenings, föra bibbaböckerna i tid (har massvis av böter), skoljippon, diverse insamlingar, räkningar, presentinköp och alla andra vardagsprojekt.

Bra om jag minns vad jag gjorde igår. Med det sagt, jag tror jag håller på att bli senil eller dement. Min hjärna går på något slags övervarv, alla tankar i ett enda virrvarr. Jag som brukar vara så ordningsam och ha koll på allt och alla. Min kropp tycks svika mej för tillfället och jag hoppas verkligen den bara råkar vara i en svacka och snart lägger i en högre växel. Den ska ju tjäna mej ännu i några tiotals år. Eller egentligen, vem har nu sagt det? Får väl vara glad om den har lust med mej några år till.

Ja, så gick alltså mina planer i stöpet idag. Det fick bli hemmadag med barnen. En solig utedag. Vad är väl bättre än det!

 

SAMSUNG CSC

Det kunde ha varit så att vi var på väg till playan..

 

SAMSUNG CSC

…men Dino gillar sina simbrillor för mycket för att lämna dem hemma

 

SAMSUNG CSC

Denna dag var den här typen väldigt kameraskygg..

 

SAMSUNG CSC

..men jag lyckades fota profilen i smyg

 

SAMSUNG CSC

Vi njöt på likväl asfalterad skolgård..

 

SAMSUNG CSC

..som på blomängar

 

SAMSUNG CSC

Vi klippte av blomstjälkar med..

 

SAMSUNG CSC

..största precision och..

 

SAMSUNG CSC

..tog några glädjeskutt à la Skalle-Per (det är absolut ingen regndans!)

 

SAMSUNG CSC

Vi klättrade upp på ett fallet träd, balanserade lite..

 

SAMSUNG CSC

..dinglade lite med fötterna..

 

SAMSUNG CSC

..och poserade skepp-ohoj-kalle med en död fisk till hand

 

SAMSUNG CSC

Sen gick vi hem, lämnade blommorna på trappan och gick in. Påbörjade kvällsbestyren och avslutade dagen med de ändrade planerna.

 

 

%d bloggare gillar detta: