Kampen mot klockan

När vi väl fick nycklarna till huset (vuxenhuset som vi kallar det) i medlet på augusti hade vi exakt fyra veckor på oss före vi måste lämna vår gamla boning. Lite visste vi då hur intensiva veckor vi hade framför oss. Planen var att få det dammigaste arbetet ur världen före vi flyttar in. Och dammigt och svettigt blev det då vi måste riva loftet helt och hållet och bygga en övervåning.

Ett stenhus är också så mycket mer komplex än ett trähus och det gav oss lite mer huvudbry än vi hade hoppats på. Efter diverse samtal och råd från husets arkitekt och andra rådgivare var arbetet igång.

Det var inte bara en helt ny våning som skulle byggas. Alla väggar och tak skulle få sig en ordentlig facelift. Och golvet skulle ut och ersättas med nytt. Jag som alltid gillat att spackla. Not anymore! Det var så mycket sprickor på de grådaskiga väggarna. Det blev mycket skrapas, tejpas, fylla på med massa och spackel. Och slipas! Och så igen. Och ibland en tredje gång.

Takhöjden är heller inte att leka med så långa skaft räckte inte, utan det var balansgång på byggställningar och stegar. Inget för den höjdrädde! Paneltaket skulle bort i hall och halva vardagsrummet och ersättas med gips och infällda spottar. Ingången från hallen till vardagsrummet skulle sågas större och de onödiga pardörrarna tas bort.

Vita blev väggarna. Inte särskilt vågat. Just nu när trenden för färg på väggen är här. Men vi har haft gröna väggar i sju år, så nu vill jag ha vitt. Vitt, vitt,vitt and I love it! Känner mej fri och lugn i själen. Men det gröna älskade jag med, och hann aldrig tröttna på den. Så ett tips, var inte rädd för färger! Ger ett mycket mer ombonad känsla än vita väggar.

Allt gjorde vi själva, förutom parketten som vi hade hjälp med. Gubben tog ut semester och jobbade heltid på bygget och jag jobbade på morgnarna i företaget, åkte och renovera, hem till barnen kring fem för att sedan fortsätta renovera några timmar senare. Mellan 21-01 fick jag ta tu med företagandet igen.

Och så lite pics på loftet och övervåningen vi byggde upp.

 

 

Bye & hello

Att flytta kommer sannerligen med tudelade känslor! Det är roligt, spännande och en jäkla pärs. Och så är det vemodigt. Speciellt för en sentimental typ som jag. Har aldrig bott så länge i ett och samma hem som det i Vöråstan.

Vi köpte den ybermysiga trähuslägenheten (eller tja, inte så mysig men den gamla själen och potentialen fanns) när jag var gravid med Dino, renoverade i 2,5 år(!) och flyttade in när lillskrutten Romeo var åtta månader. Så mycket minnen vi skapat där. Oro och sorg har fyllt lägenheten och skratt och glädje har satt sig i stockväggarna. Att lämna barnens barndomshem gör ont i hjärtat.

Men jag blickar framåt nu. Vi har ett nytt hem nu och trots att jag oftast, per automatik, kör till gamla hemmet när jag ska köra hemhem, så känns allt ganska bra. Jag tror detta nog ska bli minst lika bra. Och vi fortsätter skapa minnen som förr. I ett helt nytt hem.

IMG_5843 (1)

Ett gammalt stockhus är alltid speciellt. Och att få bo i centrum i en bostad med radhuskänsla är unikt.

IMG_3422.jpg

Att renovera i 2,5 år är inget att rekommendera. Men det tar tid att göra allt (och då menar jag allt. Allt blev nytt förutom stockarna) själv. Ok, jag gjorde inte så mycket än födde två barn och var ”ensamstående” förälder. Rekommenderas verkligen inte.

 

Vårt nya hus blev vi smått förälskade i i mars. Vi tog det lugnt, som man ska göra i början av ett förhållande, och slog inte slag i saken före i juni. Då köpte vi huset från varsin solstol på solkusten. Nycklarna fick vi först i mitten av augusti.

IMG_5668

Ett stenhus stöter man inte på varje dag. Kändes lite tryggare att köpa än ett trähus. Den gamla själen fanns här inte, men jag blev kär i arkitekturen och känslan av tidlöshet trots att huset är från det mindre ståtliga 1990-talet.

image001

Så här ståtligt såg det ut när vi var på visning. Det var inte körsbärsparketten jag ansåg var tidlös. Ugh.

Ett sexigare skåp helt enkelt.

Som jag lovat, här kommer bilder på det (nästan) färdiga skåpet. En krönlist skulle det ju också ha. Status pending. Handtagen är inte heller helt fastskruvade och på alla ställen och måste jag täcka med lite mera svart färg. Slarv-Maja har haft bråttom. Och sen får jag äntligen fylla skåpet proppfullt av grejor. Minimalisten bor inte här inte. Men summa summarum så är jag nöjd. Färgen är härligt matt och matchar med vårt svarta, hemska matbord.

FÖRE: Ett tråkigt typ Billy-skåp SAMSUNG CSC

EFTER: Ett sexigare mattsvart SKÅP SAMSUNG CSC

Hemmafix

Nu känns det som om kallkvisten börjar bli klar. Idag fick jag upp gardinerna som får fungera som skåpdörrar till Billy-hyllorna. Kanske blir det Happy lights eller andra fina lampor som får hänga där när hösten kommer. Nu är rummet väldigt ljust med pastell som accent. Ja, och så gick jag kanske lite LOCO med vimplar och sånt men det passar väl bra till midsommaren.

Jag har fuskat och satt fast mattan med megastark dubbelsidig tejp, men någon dag ska jag nog fästa den med sådana där stänger. Var hittar man sådana ? Och så måste någon fixa en tröskel utanför innerdörren. Och lite krokar och en stor mjölkkanna för paraplyn och dylikt. Och sen..och sen..Projekten tar aldrig slut. Ibland känns det roligt, speciellt när man ser resultat men oftast blir jag galen på allt som måste göras.

En regnig midsommarhelg blir ju perfekt för hemmafix. Eller så tar man det lugnt.

SAMSUNG CSC

Trasmattan är ljusgrå i bottenfärg med ränder i pastellfärger. Kostar inte mycket och kan lätt bytas och vips- ett nytt rum!

 

SAMSUNG CSC

Golvet var snuskigt ljusbrunt men är nu traditionellt grått

SAMSUNG CSC

Home sweet home!

SAMSUNG CSC

Ett fönsterbräde är på plats

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Bakom gardinerna kan man gömma allt bråte, och det finns det allt för mycket av!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

Kronan har hängt fint där, men nu blev jag sugen på en ny.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Och om någon vill komma och tvätta fönstren, så vassego!