Fyrkantigt

Jag kan säga det. Det som jag brukar säga till barnen. Idag är mina ögon fyrkantiga. Jag ser suddigt. Glasögonen har åkt av och på men inget har hjälpt. Men så bir det, dagar som dessa då jag sitter vid skärmen från morgon till kväll. De dagar jag inte alls är ute på fältet. Då kan man ju bra undra varför jag fortsättningsvis sitter här framför skärmen och skriver blogg. Ibland är man för dum för sitt eget bästa helt enkelt.

Först vill jag tacka för all fin respons på min krönika om Alan, som han såklart hette. Inte Aylan. Det blev minsann en krönika som avvek från min vanliga style, men så kan det bli och jag vet att många kunde känna igen sig i maktlösheten och sorgen. Att något troll sedan länkar till en uppenbart rasistisk historia om ”jakten på nya tänder”, blahablahaa, det förekommer mej inte överhuvudtaget. Sannolikheten att 240 000 människor med familjer som flyr hals över huvud från FULL ON krig och misär skulle riskera ALLT för ett nytt garnityr..Nej, kom med nåt bättre! Eller ännu fiffigare, håll dina kommentarer för dej själv.

Jag vill hålla god ton på min blogg och önskar det samma av läsarna. Jag försöker svara sakligt på de ytterst få trollkommentarer jag får, men är det fråga om rasism, har jag nolltolerans! Basta! Det vet ni. Jag har rytit till förr.

I helgen gick Vöråstans gårdsloppis av stapeln. Det var många som hittade till idyllen här i Vasas bästa trähusstadsdel. Inte lika många som i fjol, men jag sålde helt ok ändå. Tillsammans med barnen ska vi nu skicka pengarna till de fartyg som räddar flyktingar bort från de överlastade dödsbåtarna.

Från en viktig sak till en mindre. Den som följer mej på nadia_insta såg kanske förra veckan att jag mitt hemmaoffice prydde pärmen på septembernumret av inredningstidningen Talo & Koti. Superduktiga fotografen från Pargas var här i mars och slutresulatatet finns nu i en tidningshylla nära dej, hehe.

Eftersom jag själv är så utled på att koka makaroner och laga köttfärslimpa, så kör jag en Leila ikväll. Kanske någon annan behöver inspiration i köket. När det tryter liksom.

Låt mej presentera min Veggeliveggo Tagine. Made with love by me:

8 dl Vatten
2 ekologiska grönsaksbuljontärningar
1 batat
En hög med schalottenlökar
2 kanelstänger
En ask ekologiska kokta chicärtor
4 morötter
Riven färsk ingefära
Hackad chili
1 påse safram
Olivolja
Spiskummin
Mycket peppar och salt
On top:
Hackad mynta
Hackad Koriander
Hackad sötmandel
Tillbehör:
Ett paket Couscous, kokt.
Skala lök och batat och skär dem i bitar. Skala morötterna och skär i avlånga bitar. Sätt olja i stekpannan, fräs ingefära, lök och kanelstänger. I med morötter och batat och fräs.
I med kikärterna och krydda med spiskummin, saffran, salt och peppar. Häll på vatten, buljontärning och koka  tills grönsakerna är mjuka.
Under tiden kokar du couscous, rostar hackad mandel i en torr stekpanna.
Lägg upp couscous i en stor skål eller på ett fat. Gör en grop i mitten och häll grytan i den. Strö över mandlar, koriander och mynta.
Njut av färgerna och smaken.
Bon apetit!
När jag nu har er på tråden tänkte jag berätta att NADIA GOES HELSINKI. En liten tur till huuvudstaden i jobbets tecken. Min kalender har några luckor, så maila mej ifall du önskar boka fotografering, konsulthjälp eller annat. Som sagt, denna vecka TORSDAG och FREDAG. Vi hösch!
Marockanskt-kakel
NadiaBoussir
Veggo-tagine
Veggo-tagine
Nadia Boussir-hemmakontor
Lånade några bilder av Camilla. Och flera bilder finns ju i Talo & Koti.

Söndagens korta

Ännu en dag med toppenväder. Augusti, du vara micket snäll! Idag samlades vi, som så många andra, på Sandö för manifestationen ”Vi har en dröm” Så fint att se att det finns folk som bryr sig. Folk som har hjärtat på rätt ställe. Folk som visar medmänsklighet och kan tänka större, utanför sig själva. Ibland blir man helt matt och tror att hela Finland är lika ruttet som de åsikter som vissa politiker har.

Kaj var på plats, och naturligtvis barnens favorit. Alfred Backa levererade humor och Fredrik Furu bjöd på fina visor. Sedan blev det lite bad och de godaste heimlaga hamburgarna väl hemma.

Kom att tänka på en text jag skrivit som passar bra just idag, när vi stått upp för jämlikheten. En aktuell text som jag skrev för ett tag sen. Den går att läsa precis HÄR.

Imorgon börjar jobbet, nästan på riktigt. Det blir mest kvällsjobb för barnen har fortfarande en hel lååång vecka sommarlov. Ingen fattar hur mycket jag saknar vardagsrutinerna. Countdown sju dagar.

Or die

Jag drar till Bistro Ernst med en fin barndomsvän. Fredagsmyset fortsätter hemma utan mej. Ni som redan fredagsmyser och funderar på vad ni ska göra här näst, surfa er in på min pinfärska krönika! Idag har hormoner bytts ut mot politik(!) Hur är det möjligt, tänker ni nu. Ja, det undrar jag med gå in HÄR och läs med egna ögon. Sedan kan ni step it up och börja ta ställning genom att dela. Or die, heh!

SAMSUNG CSC

Facebook-rasister, go home!

Idag har diverse nyhetstidningar bekräftat att den man som igår blev knivskuren i Vasa har dött. Så skrämmande och tragiskt! Mitt på ljusa dagen i Vasas lilla centrum. Enligt spekulationer var förövaren av ett annat folkslag.

Idag har det också funnits mycket rasism i mitt facebook-flöde. Det är mycket i mitt facebook-flöde som jag skulle klara mej utan. Dumma linkar, bilder på matkladdiga bebisar och störande reklam. Men när det kommer till kritan, är dessa ändå helt ok. Helt ok om jag jämför med att läsa statusuppdateringar som idag florerat i mitt flöde. Statusuppdateringar av facebook-vänner. Kanske inte mina närmaste polare irl så att säga, men ändå människor som jag respekterar och gärna talar med ibland.

Jag uppskattar inte att det förekommer rasism i mitt flöde. Att läsa statusar som ”RIP jävla zigenarpack, ”aphelveten” Terroristtattare” för att nu nämna några, gör mej fruktansvärt förbannad. Och ledsen. Ledsen på att INGEN av de ca 2000 fb-vännerna säger något. Ingen ingriper. Däremot är det många som joinar tråden med exempel på hur vidriga detta folkslag är. Resten av facebook håller tyst. Varför? Hur ska vi kunna utrota rasismen när ingen på facebook vågar säga till? Den lilla facebook-tråden blev plötsligt en tydlig spegelbild av hur rasismen ser ut i Finland. Den pågår konstant utan att någon vågar slå näven i bordet och ryta till.

Jag är inte rasist MEN..Nej huadå! Patetiskt nog svarade en kille på mitt inlägg att det nog finns folk här i landet som inte tycker om vita. Jahaps, nej men stackars, stackars dej då. Jag har svårt att tro att glåpord, stryk och skitiga blickar hör till din vardag. Att du flytt från ett land för att undgå döden till ett land där du inte är välkommen, till ett land där du praktiskt taget också kunde bli mördad. Eller bara sakta men säkert dö inuti. Eller är det din verklighet du finska vita man?

Ni hör, jag är otroligt lack. Besviken. Yttrandefrihet må vara varje människas rätt men hets mot folkgrupp, det är banne mej både osmakligt och olagligt!

Och hon har talat.

Här finns exempel på andra facebook-rasister. De ”skojiga” rasisterna som man stöter på allt för ofta.

fuck

%d bloggare gillar detta: