Den senaste tiden har vissa saker helt enkelt inte varit så viktiga. Inte lika viktiga som de kan tyckas vara. För mej. Jag har en del principer, måsten, känslomässiga relationer till saker och ting. Hur det ska vara och hur det ska se ut. Jag vet ju naturligtvis alltid bäst. Och vill jag något ska det hända NU, GENAST, PRONTO. Går det inte att vänta och jag tuggar fradga.
Har känt mej själv i många år nu, så vet ganska bra hur jag fungerar som människa. Kontrollfreak var bara förnamnet. Kan ses som en positiv egenskap i vissa situationer, men att leva med en kontrollfreak för att inte tala att stå ut med sig själv, är definitivt ingen räkmacka.
Men lately har jag sett hur kontrollfasaden fått sprickor. Den är inte nära på att fallera, men det knakar lite. Detta gör mej förstås oerhört rädd. Och glad. Lättad. Samtidigt knyter jag nävarna och försöker ta tillbaka kontrollen genom att hålla fast vid mina priniper bara för att. Befängt! Men har en byggt upp denna mödosamma kvalitet under en hel livstid , gör en allt för att behålla den. Till allas förtret.
Tänker mej att jag någongång i framtiden kommer att bli fri från kontrollbehovet. Jag hoppas det. Det går åt rätt håll. När jag är 70 ska jag vara bekymmersfri. Fri från kontrollen. Kanske bor jag i en skitig etta med femton hittekatter som använder min kära persiska matta som toalett. Och kanske kommer jag inte ens att höja ett ögonbryn.
På tal om den persiska mattan, så har den nu fått tillträde i vardagsrummet. Bye sommar, hello höst.
Before: Ut for det sommarfräscha..(foto av Arash Matin)
..AFTER: och in kom den flygande mattan och annat murr-murrigt
En ny accentfärg är obligatoriskt
Yllefilten fram
Lite jordnära färger
Och så köpte jag mitt första olivträd, love!
Kom ihåg att vattna, kom ihåg att vattna, kom ihåg att vattna
Älskar min matta. Den hoppas jag blir så snyggt sliten när mina barnbarn får ärva den
Och vad är en höstinredning utan RÖNNBÄR!