Honey, the kids are alright!

För att vara helt ärlig så har jag varit den uslaste av mödrar detta sportlov. Jag har inte varit helt ledig och jag har sannerligen inte hittat på program åt barnen. Att klä sig har varit det enda programmet. Eller tja, några dagar har vi skippat det också. Jag tror vi inte varit ute en enda gång. Den friska luften vi fått har varit de sekunderna det tar att gå från huset till bilen och när jag vädrade på grund av en olycka vid spisen. Inte heller har vi sportat men däremot har vi med grön avundsjuka tittat på andras sportlovsbilder från fjäll och stränder.

Vi har ätit efterrätt varje dag och ätit kvällsmat på Hesburger. Jag har kockat riktig mat en gång och alla andra måltider har vi hittat i frysen. En påse med majs, mums!  Vi har sovit länge om morgnarna och varit sent uppe om kvällarna. Ingen har bäddat sängar eller städat rum.

När jag är gräsänka förvandlas hemmet till en ungkarslya. Alla regler är glömda, rutinerna är ett minne blott. Vi är allmänt rojsiga och det är galet hur det kan vara skönt ibland. Att släppa alla tyglar. Så skönt!

Men enough is enough. Idag har vi skärpt till oss. Badat, dammsugit, vikt tvätt och ätit köttfärslimpa made by hand. Lagom till husfadern som anländer i natt. Han kommer inte att misstänka något. De goddoftande barnen kommer att sova som änglar, jag kommer att ligga i soffan i det nystädade vardagsrummet och le. Var sak på sin plats. Är han hungrig får han avnjuta en bit av köttfärslimpan. Imorgon bitti vaknar kontrollfreaket klockan 7.30 och undrar varför han fortfarande har pyjamsen på. Tillbaka till vardagen. Rätt skönt det också.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

SAMSUNG CSC

The kids are alright

Kontrollfreakish

Den senaste tiden har vissa saker helt enkelt inte varit så viktiga. Inte lika viktiga som de kan tyckas vara. För mej. Jag har en del principer, måsten, känslomässiga relationer till saker och ting. Hur det ska vara och hur det ska se ut. Jag vet ju naturligtvis alltid bäst. Och vill jag något ska det hända NU, GENAST, PRONTO. Går det inte att vänta och jag tuggar fradga.

Har känt mej själv i många år nu, så vet ganska bra hur jag fungerar som människa. Kontrollfreak var bara förnamnet. Kan ses som en positiv egenskap i vissa situationer, men att leva med en kontrollfreak för att inte tala att stå ut med sig själv, är definitivt ingen räkmacka.

Men lately har jag sett hur kontrollfasaden fått sprickor. Den är inte nära på att fallera, men det knakar lite. Detta gör mej förstås oerhört rädd. Och glad. Lättad. Samtidigt knyter jag nävarna och försöker ta tillbaka kontrollen genom att hålla fast vid mina priniper bara för att. Befängt! Men har en byggt upp denna mödosamma kvalitet under en hel livstid , gör en allt för att behålla den. Till allas förtret.

Tänker mej att jag någongång i framtiden kommer att bli fri från kontrollbehovet. Jag hoppas det. Det går åt rätt håll. När jag är 70 ska jag vara bekymmersfri. Fri från kontrollen. Kanske bor jag i en skitig etta med femton hittekatter som använder min kära persiska matta som toalett. Och kanske kommer jag inte ens att höja ett ögonbryn.

På tal om den persiska mattan, så har den nu fått tillträde i vardagsrummet. Bye sommar, hello höst.

mitthem

Before: Ut for det sommarfräscha..(foto av Arash Matin)

SAMSUNG CSC

..AFTER: och in kom den flygande mattan och annat murr-murrigt

SAMSUNG CSC

En ny accentfärg är obligatoriskt

SAMSUNG CSC

Yllefilten fram

SAMSUNG CSC

Lite jordnära färger

SAMSUNG CSC

Och så köpte jag mitt första olivträd, love!

SAMSUNG CSC

Kom ihåg att vattna, kom ihåg att vattna, kom ihåg att vattna

SAMSUNG CSC

Älskar min matta. Den hoppas jag blir så snyggt sliten när mina barnbarn får ärva den

SAMSUNG CSC

Och vad är en höstinredning utan RÖNNBÄR!

%d bloggare gillar detta: