en blogg om just det och annat nice
Taggar som bäst för festernas fest som kickar igång på lördag. Kurerar även mot virus i förebyggande syfte. I natt sov jag inte mycket. Det är aningen obekvämt att ligga brevid ett 80-90 kilos värmeaggregat. Just nu ligger samma aggregat i soffan och ångar 40 graders feber. Behöver jag säga att han tror att han är dödssjuk. Förmodligen kolar han vippen alldeles snart.
Jag fortsätter hålla andan och passa upp den stora babyn. Ni får se på soliga bilder istället.
Det blev inte så som jag tänkt. Den efterlängtade afterworken och utekvällen med kollegorna blev aldrig av. På fredag morgonen började det gnällas om ont i öronen. Därtill var det snuva, hosta och ögoninflammation. Själv mådde jag heller inte prima. Festligheterna ställdes in och humöret dalade från hundra till noll.
Mot kvällen blev alla piggare och vi fixade lite extramysigt och lagade tillsammans lite fredagssnacks. Och på lördag var alla friska och krya igen. Fick ett morgonryck och lagade aioli som fick stå i kylen och dra sig medan vi planterade tulpanlökar och städade bort hösten från gården. Tänk att plantera blommor den sjätte december. Inte mej emot. Men till julen får det gärna komma ett tunt lager snö så slipper man både mörker och klottvädret.
Aiolin åts till slut med inrefilé och rostade rotsaker, favvomaten. Det blev lite vin i soffan och en filmmys med gubben som kommit hem från arbetsresan. Slutet gott, allting gott. Trodde jag. Men idag fick Romeo hög feber och störande hosta. Förbereder mej på en vakarnatt och en vabb-dag imorgon.
Fick ju ett konstigt ryck för ett par veckor sedan. Mina ryck kommer och går, ibland blir idéerna av men de kan lika bra falla i glömska också. Denna gång blev jag galet ivrig att göra julkort. Inte sådana DIY-kort som kräver papper, lim och tålamod att pyssla.
Nej, enkla stilrena julkort. Inget rysch pysch med röda tomtedräkter och julgransglitter. Bara kort efter egen stil. Klick, klick på kamerans avtryckare, printa ut, frimärke på och hurra så har du glada (och överraskade) släktingar. Och det må kanske vara crazyt, men gladast är du själv. Eller jag då.
Det finns nämligen ingen som är sämre på att skicka kort som jag! Tror att jag har skickat julkort senast år 2003. Kanske 2014 blir året då jag återupptar traditionen? Det återstår att se för trots att fotona är tagna, ska de ju ännu printas som kort, frimärken ska inhandlas, adresser ska insamlas (har jag någons snigelpostadress längre?). Och så gäller det ju att posta iväg korten. I tid!
Ropa häpp den som är lika dålig på detta som jag! Säg att ni finns out there. Please..
Att få dessa typer att hållas stilla, var en pärs i sig. Det fick bli lite mutor.
En feberglansig kille, modell större, ville vara med på ett hörn
Romeos höstblåsor gjorde sig inte så bra på bild. Mörkret föll. Ungarna blev vildare, mutorna blev fler och fler. Till sist föll jag ihop av utmattning. Att posta korten måste ju klart vara det lättaste i hela denna procedur. Så nu rekommenderar jag att INTE göra detta själv. Istället puffar jag för mej , den glada hobbyfotografen. Behöver ni julkortsbilder, kontakta mej (email i profilen). Jag lovar att hålla god min då det kommer till dej och dina barn, haha.
Usch, idag kom det ett telefonsamtal från dagis. Alla som har barn vet det där hugget i magen när man ser att det står ”dagis” på displayen. Tänk så glad en kan få av beskedet att ens barn har feber. Bara feber.
Nej, jag hatar verkligen när barnen är sjuka. Går omkring med en obekväm klump i mellangärdet. Det är inte bara eventuella vaknätter, gnäll och extra uppassning som stör. Jag tycker så synd om sjuklingen! Och trots att jag inte vill medge det så där jättegärna så är jag orolig. Kommer på mej att gång på gång fråga ”har du ont där, eller här, i huvudet, var har du ont”?
Egentligen är det mest när Dino är sjuk. Då smyger den där obehagliga oron på. Det kan ju bero på den hemska upplevelsen vi hade när han var sex månader. Den erfarenheten kommer jag nog aldrig att glömma hur mycket jag än vill. Att vara frisk är det enda som räknas. Varför kan vi inte bara förstå det?
För den som inte kände mej då och vill läsa vad som hände, så finns det här och lite mera finns här, men i bakvänd ordning.
Hälsningar från hustrappan där jag stationerat mej med datorn och en Tubbe Tuborg. Livet tog just en vändning. Mot det bättre. Första gången på hela skitoveckan kan jag säga att jag kan slappna av. Dino fick hämtas hem tidigare från dagis på grund av feber (det finns inget som man blir mer nervis för än när de ringer från dagis. Usch, vilka hemska tankar man hinner tänka). Jag jobbade sedan övertid. Hemmet såg ut som det var taget ur ”hoarders” så fasade för att fara hem.
Men jag bet ihop och städade övrevåningen och plockade undan i nedre. Bättre än ingenting. Barnen är i säng och den ljumma sommarluften är gudomlig. Den här känslan är kanske kortvarig. Snart kanske jag störs av en skrikande feberkille eller liknande, men just nu får jag njuta. Tycker själv att jag är värd det. Nu ropar han redan. Gotta go!
Älska Inredning 