Palmer eller tradition

Efter en lång bilfärd är vi äntligen framme till dukat bord hos svärmor. Pretty nice ändå. Jag gillar ju att fira jul i eget hem, men det får bli så här i år. Fast mest drömmer jag om att resa bort över julen. Är jag den enda människan i världen som vill det? Bara åka iväg och glömma allt som heter jul. Inga paket och pynt, endast en upplevelse på något skönt ställe. Tänker palmer, sol och förfriskningar.

Men här blir det nog bra detta år ändå. Fast kommer att sakna uppesittarkvällen, Kalle Ankas jul och Gina Dirawi som julvärd. Här finns nämligen inte Sveriges tv. Äääää! Men se där, jag tycks visst ha några jultraditioner trots allt. Har bara inte förstått det före nu.

Vilka jultraditioner kan du inte leva utan?

julgranjulpynt diyjulpyntjulpyntjulpyntjulpyntjulpynt

Lite pics från förra julen. I år har vi ingen gran och inga pynt. En stjärna och en tomte barnen lagat på dagis räcker mycket väl, kände jag.

The kids are all right!

Det är hög tid att plocka fram alla triljoner lådor med julpynt. Skulle nästan vilja stänga lådorna och föra dem tillbaka till förrådet. Så långt har mitt öga skådat femton röda tomteluvor, varav några från 50-talet, ett gäng ihoptryckta julgransbollar, glitter i en halvcentimeters trasiga bitar och diverse ljusslingor som alla behöver nya batterier. Och så var det ju barnens hemlagade julpynt. Eller de som de gjort på dagis. Varje december har de knåpat med söta små knubbiga fingrar i dagis tomteverkstad. Vissa finare än andra. Men ack så stolta de är över sina skapelser.

I vår inredningshysteriska värld där det perfekta hemmet är den största bedriften, kan barnen bli åsidosatta, Det anser i alla fall en del människor. När har barnens jul blivit de vuxnas? Räcker det inte med att den prydliga soffan med nio uppfluffade kuddar är förbjuden för barnrumpor, att retroleksakerna på Stringhyllan är till endast för syns skull och hela barnrummet är inrett enligt de vuxnas smak? Och nu tar ni över julen också!

Men om man faktiskt älskar inredning (eeh, nästan mer än barnen) och njuter av att ha det fint, jag själv undertecknad.Hur gör man då när barnen ivrigt börjar plocka fram allt heimlaga? Jag föreslår att man själv bestämmer över hurudana jultraditioner man vill ha inklusive julpyntandet. Vill man att barnen ska vara delaktiga, bygga upp förväntningar? Pynta med grönt, rött, silver, glitter, jesusbarnet och hans moster? More is more liksom. Vill man pynta i sin ensamhet med svart, vitt med eventuellt en hint av silver? Kanske när man är home alone med en mugg glögg och Peter Jöbacks julmusik i bakgrunden?  Eller väljer man ut de saker som barnen får pynta med eller kanske de rent av själva får välja och pynta sina egna rum?

Man gör som man vill. Helt enkelt. I slutändan så är det faktiskt inte synd om barnen. Tvärtom, så har barn det riktigt bra nu förtiden. Lite för bra ibland.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Ingen pysseltyp men plockade några fula kottar, målade dem guld. Sprinklade lite guldglitter på och hängde på ett snöre. Barnens iver höll i sig och vi klippte ut några stjärnor i paff, lite guld på det. Lite spetsad glögg på det och feelingen är klar inför lilla jul.

 

Jag är ingen mommo på att skicka kort.

Fick ju ett konstigt ryck för ett par veckor sedan. Mina ryck kommer och går, ibland blir idéerna av men de kan lika bra falla i glömska också. Denna gång blev jag galet ivrig att göra julkort. Inte sådana DIY-kort som kräver papper, lim och tålamod att pyssla.

Nej, enkla stilrena julkort. Inget rysch pysch med röda tomtedräkter och julgransglitter. Bara kort efter egen stil. Klick, klick på kamerans avtryckare, printa ut, frimärke på och hurra så har du glada (och överraskade) släktingar. Och det må kanske vara crazyt, men gladast är du själv. Eller jag då.

Det finns nämligen ingen som är sämre på att skicka kort som jag! Tror att jag har skickat julkort senast år 2003. Kanske 2014 blir året då jag återupptar traditionen? Det återstår att se för trots att fotona är tagna, ska de ju ännu printas som kort, frimärken ska inhandlas, adresser ska insamlas (har jag någons snigelpostadress längre?). Och så gäller det ju att posta iväg korten. I tid!

Ropa häpp den som är lika dålig på detta som jag! Säg att ni finns out there. Please..

PicMonkey Collage0

PicMonkey Collage2

Att få dessa typer att hållas stilla, var en pärs i sig. Det fick bli lite mutor.

PicMonkey Collage

En feberglansig kille, modell större, ville vara med på ett hörn

PicMonkey Collage6

PicMonkey Collage5

PicMonkey Collage9

Romeos höstblåsor gjorde sig inte så bra på bild. Mörkret föll. Ungarna blev vildare, mutorna blev fler och fler. Till sist föll jag ihop av utmattning. Att posta korten måste ju klart  vara det lättaste i hela denna procedur. Så nu rekommenderar jag att INTE göra detta själv. Istället puffar jag för mej , den glada hobbyfotografen. Behöver ni julkortsbilder, kontakta mej (email i profilen). Jag lovar att hålla god min då det kommer till dej och dina barn, haha.

%d bloggare gillar detta: