Det blev att stoppa pressarna, jag kunde helt enkelt inte låta krönikan publiceras. Inte idag i alla fall!
Det blev så här istället.
Ha en bra fredag!
Detta inlägg behöver ingen bild!
Ljuset letar sig in genom persiennernas springor och jag blir irriterad. Måste skaffa mörkläggningsgardiner! Men så minns jag natten, en natt av insomnia utan dess like. Jag borde sannerligen vara glad över att jag blir väckt av solen varje morgon. Över att jag lever. Varje morgon. Hur trött och trumpen jag än må vara, så LEVER jag.
I natt var jag så trött, urlakad av all input från flyktingkrisen men jag kunde inte somna. Ett tryck över bröstet och tårar som aldrig ville ta slut. Just som man tror att nu, NU kan det omöjligt komma mera tårar, så bränner det till igen bakom ögonlocken.
Men det som bränner, alltså det som på riktigt har bränt sig in på näthinnorna hos de flesta, är bilden på Aylan Kurdi. Den lilla uppspolade pojken. Tre år och var rädd för vatten.
Romeo är tre år. Han är rädd för vatten. Jag tittar på honom där han ligger och sover i sin säng. Han skulle kunna vara död, han ser ut så. Men han andas. Det har jag dubbelkollat. Sen ler han i sömnen och jag undrar när Aylan log senast.
Jag kryper ner i den lilla sängen och kramar min son så hårt att han nästan vaknar. Jag gråter hejdlöst. Mina tårar kommer att sluta rulla, det vet jag. Aylans pappa kommer aldrig sluta gråta. Hans hjärta är oreparerbart. Trasigt. Kaputt. Mina tårar hjälper inte att fixa hans hjärta. De hjälper inte att rädda människor från överlastade båtar och inte heller kan de stoppa krig. Det är inte mej det är synd om. Verkligen inte.
Vi lekte nyligen på en strand i Turkiet. Åt glass och byggde sandslott. Vi tyckte havet var vackert, vi njöt av att simma i de salta vågorna. Nu ser det annorlunda ut. Det vackra havet har blivit en begravningsplats. Där dumpas inte längre enbart plast, olja och skräp. Där dumpas barn, kvinnor och män. Människor.
Jag känner mej smutsig! Jag vill ut ur min egen kropp. Som om känslan av maktlöshet dödar mej långsamt. Nu känns allt överflödigt. Onödigt. Fredagshandla? Nej, känner mej äcklad. Äcklad av allt annat som inte handlar om flyktingkrisen.
En Facebookvän skriver att hon inte vill se döda Aylans kropp i sitt nyhetsflöde. Hon får ångest och hjärtklappningar. Jag förstår henne. Jag önskar inte heller se döda barn, eller något lik över huvudtaget, inte någonstans. Jag får också ångest. Men det är denna ångest som ska ge upphov till att vi gemensamt GÖR något. Det är den fruktansvärda bilden av Aylans livlösa kropp som kommer att stoppa krisen, kriget och medmänsklighetens frånvaro.
EDIT. Idag ville jag inte att min krönika om lyxproblem skulle publiceras. Den kändes oväsentlig, ja till och med osmaklig, en dag som denna. Jag vet, vi måste fortsätta med våra liv och vi kommer att göra det. Inom snar framtid. Kanske redan på måndag. Men vi får aldrig glömma. Glömma Aylan. Tre år och rädd för vatten.
Förlåt Aylan
Här är bilden som finns på era näthinnor
Jag pyser iväg nu.
På gång här för att åka iväg på en lten jobbgrej. Det blir ett inredningsreportage. En söt stuga ska fotas. Sen blir det att skriva, skriva, skriva. Fick även nyss inskickat en fredagskrönika som publiceras imorgon. Naturligtvis. Håll utkik!
Soligt och fint! Tror jag måste packa en väska med lite bulla och saft. Känner för en barnslig liten picknick i skärgården idag. Ni vet, så där lite höst i luften men solen värmer. Prasslande löv och kalla vindar från havet. Kanske en termos med varm choklad skulle passa ännu bättre. Återkommer, ciao!
Det stora slukhålet. Har du blivit uppäten redan?
Ai että, jag har bra feeling inför hösten!Men hur ska jag hinna med allt? Vill ju hinna med mej själv (ja, och barnen då) och något fritidsintresse skulle inte vara helt fel. Minns att jag funderade på precis samma sak förra september. Ni gav mej så bra förslag på olika hobbyer.
Men så händer det som alltid händer. Ni vet vad, inget händer. Först är man sjukt taggad och inspirerad. Sedan tar det förgrymmade vardagspusslet över och till slut har man glömt pilatesen, spinningen, poledancingen och promenaderna. Ja, man dras in i hösten som det vore ett slukhål. Swoosh! Och där ligger man och tröstäter choklad framför Walking Dead medan ösregnet piskar ner och solen, den har man inte sett på månader. Antiklimax.
Kanske det känns bekant? Nu när höstsolen ännu är magisk gör jag en puff för fotograferingar. Barn, kärlek, profilbilder, fiilisbilder för att nämna några. Boka på nadia@studiocasablanca.fi
TÄNKS!
Vill ni se det mysigaste stället i världen, klicka här!
Jajja! Första september är här. Inte med regn och rusk utan med blå himmel och sol. Behövs väl knappt nämnas att augusti for i ett HUJ! Fortsätter det så här, kommer jultomten vilken dag som helst. Hjälp alltså!
Sitter och jobbar det sista här före barnen kommer från dagis. Vill helst alltid stänga datorn före de tågar in med buller och bång. Mne känner att jag måste puffa för en grej PRECIS NU (innan jag glömmer bort det)!
Skriv upp detta i kalendern nu: Det bästa, mysigaste gårdsloppiset, Vöråstans Gårdsloppis, äger rum den 5.9 11-15! Det är till denna idylliska trähusstadsdel ni ska komma för att fynda och mingla med andra trevliga typer. Och så med mej förstås! Lova att rycka mej i ärmen.
Just nu har jag iiingen aning om vad jag själv ska sälja, men vi är många här som öppnar sina gårdar för loppisstånd med diverse prylar. Garanterade fynd! I fjol fanns allt från barnkläder till antikviteter, retro, möbler och porslin.
VI SES, VISST?
Jag var också med
Eftersom Linn snodde mina bilder till ett blogginlägg hon skrev idag, så hoppar jag över dem här. Riktigt kuligt att träffa många från gänget på sommarfesten som Sevendays ordnade! Jag hade ju haft trubbel med att hitta barnvakt och till slut ordnades det så att jag trots allt hann med en liten stund. Desserten fick jag dessvärre ta med i en doggy bag. Kunde omöjligt lämna Faros utan den gudomliga chokladbrownien med vitchokladglass. Mmm-mm-mmm!
Hoppas på en träffis snart igen, så jag hinner snacka med alla!
Vyn från fönstret. Så häftigt att sitta på samma nivå som havsytan liksom.
Mysbåten
Solnedgången var fantastisk, once again, och tusen knott flög in i näsa o mun.
Celebert besök
En panghelg igen. Vad har vi gjort för att förtjäna detta? En busy vecka börjar, känner mej riktigt nervös. Ska kasta upp fötterna och sedan ta en lång natt tror jag. Behöver inte ha sömnbrist genast på måndagen.
Har vi varit på någon stuga över helgen? Nej, vi har haft besök från Stockholm. Full rulle med härliga gäster. Här kan ni läsa vem som kom på besök.
Love is..
Tack för att ni ville puffa för mej och dela mitt inlägg här under! Visste jag kunde lita på er. Tack, tack, tack!
Ville bara säga det. Gonatt och här kommer kärlek i bilder (från en bröllopsfotografering tidigare i augusti. L O V E.
Love is..in the air
Syns du inte, så finns du inte!
En trendig reklambyrå stoltserade precis på Facebook att de nu är den största i hela Österbotten. Jag vill inte vara sämre. Jag kan också synas i Facebook-flöden. Kanske mina kära bloggläsare vill hjälpa mej med detta, att dela detta inlägg? Jag är kanske den minsta fiman i Österbotten, och trots att storleken ofta har betydelse så gäller det inte i alla sammanhang!
Så idag tänkte jag stoltsera över min egen firma, Studio Casablanca, som sysslar med företagsimage. Jag hjälper företag att synas, att nå ut. På de rätta kostnadseffektiva kanalerna naturligtvis. För syns du inte så finns du inte. Vill du som företag stärka ditt varumärke, I’m yours!
Så om vi delar upp allt i mindre delar. Vad GÖR Studio Casablanca egentligen?
-DIGITAL MARKNADSFÖRING. Satsa på sociala medier! Dagens tidning är morgondagens kattlåda. Du sköter det du är bäst på, din egen verksamhet och Studio Casablanca sköter Facebook, Twitter, LinkedIn, Bloggar, Instagram eller vilket medium som lämpar bäst för just ditt företag. Kontinuerlig kostnadseffektiv marknadsföring, profilering och uppbyggande av kundrelationer.
-WEBDESIGN. En hemsida är ditt företags viktigaste skyltfönster och den stärker din trovärdighet som företagare. Den ska gå hand i hand med din image. Genom en sökordsoptimerad hemsida kan kunder hitta dej på internet. Kom ihåg att 90% av alla i vårt land är uppkopplade! Telefonkatalogen är ett minne blott.
-FOTOGRAFERING. Image is everything. Underskatta aldrig det visuella! Studio Casablanca hjälper dej med proffsiga bilder som tilltalar kunderna. Vi kan kalla fenomenet för ögonmat. Kanske en hel bildbank till ditt fria förfogande. Produktfotografering (och eventuell produktstyling), foto på anställda, dokumentering, inredning, byggnader. You name it!
Ditt företag kan köpa hela paket eller enskilda tjänster. Men då undrar du kanske, varför välja Studio Casablanca och inte den största reklambyrån i Österbotten? Vad är Studio Casablancas styrkor?
Ja, min styrka är att jag är ensam. Jag är din enda kontaktperson. Du slipper tala med olika personer varje gång och upprepa dej eller vara osäker på om allt gått hem. Av mej får du allt under samma tak. Behöver du till exempel en hemsida, behöver du inte kontakta en fotograf från en annan firma.
Som visuell konsult är jag mycket bra på att läsa in mina kunders behov och på vilket sätt företaget vill profileras samt hur den önskade imagen kan uppnås. Så är jag också en idéspruta, så när egna visioner haltar, kommer jag med nya ögon. Flink med pennan är jag för övrigt och skriver även textinnehåll om så önskas.
Studio Casablanca må vara den minsta firman i branschen, men den är en vass liten jäkel! Vi hörs.
Jag samarbetar även gärna med andra företagare för lämpliga projekt och naturligtvis är jag rörlig och verksam i hela landet.
Du når mej på nadia@studiocasablanca.fi
Jag i mitt trendiga hemma-office
Maxat!
Finns det någon som inte har maxat de sista dagarna av sommaren? Så fruktansvärt sköna dagar. En temperatur på 27 grader igår! Nej dra på trissor. Den njutningen alltså. Svullna lymfkörtlar, huvudvärk och rivjärn i halsen har jag totalt ignorerat. Igår låg vi på stranden till åtta på kvällen. Skulle gärna ha stannat längre om det inte vore för Romeos tryckande tarm. Hela stan och stranden av folk som kramade det sista ur sommaren, ur den sista och den varmaste. Kunde riktigt känna pulsen, ivern, desperationen.
Att 25 augusti skulle bli den dagen då jag tog mitt andra dopp, det hade jag ingen aning om. Dagen innan tog jag mitt första. På Storsand. Hur härlig beach är inte den! Barnen ville aldrig komma upp ur det klara grunda vattnet.
Gjorde också en annan premiär igår, paddlade på en Sup-bräda. Spegelblankt vatten, stekande sol och jag paddlande på brädan. Kunde inte ha varit närmare himlen. Så somrigt och så skönt! Har dessutom lite träningsvärk idag. Snacka om många flugor i en smäll.
Nu duggar det och så här mörkt har det inte varit på många, många veckor. Jag klagar inte mera på den här sommaren. Den var ju fantastisk! Nu kan jag njuta av lite dripp dropp, soffhäng och kanske ta tag i städandet som legat på botten av priolistan de senaste sommarveckorna.
Älska Inredning 