Tuesday morning

Alltså fundera på detta! Nästan halva jordklotets befolkning har sett den nyaste Bond-filmen, Spectre. Galet! Nu är det någonting som gått fel. Vart är världen på väg? Själv har jag inte sett en endaste liten James Bond i hela mitt långa liv. Helt medvetet. Kanske jag missat något.

Bara en early bird-fundering så här en vanlig tisdagmorgon. Något som är nästan lika galet, är att jag nu ska iväg på skolfotografering. Det trodde jag inte skulle hända efter gymnasiet. Men saker och ting kan ändras, Man kan förändras. Kanske jag ser en Bond nån dag. Och tycker det är riktigt hyvens.

nadia boussir

Poddrottningen recenserar

I ett litet ögonblick lekte jag med tanken om en utebliven vinter. Fatta största snackisen ever, ifall moder jord plötslgt fick ett infall att hoppa över vintern och gå straigth in på vår och sommar! Inte mej emot. Idag var det verkligen vårväder. Första november och allt. Solade fräknarna mot en husvägg och njöt av den ljumma luften.

En great helg för övrigt. Vi kan kalla den utehelgen. Igår krattade vi löv och fixade bort allt somrigt från gården. Grillen fick bli het en sista gång före den for på förvaring. När det började skymma karvade vi ur pumporna. Tände dem och förde ljus till gravgården. Alltid lika vackert på Alla Helgona! Barnen klädde ut sig i sina läskigaste maskeraddräkter och gick på en liten ”bus eller godis-runda”. Tack alla snälla grannar, det var gott!  Borde oftare skicka barnen för att tigga lödagsgodis åt mamma.

Detta var min första lediga helg på evigheter. Ett sådant välbehag! Och så mycket tid att göra saker och att inte göra något. Jag har hunnit lyssna på fyra poddar! Hinner man det, då vet man att man haft fritid deluxe. Eftersom jag har krönats till svenskfinlands poddrottning tänker jag ta mej rätten att recensera dessa poddar. Hah! Det är fyra NYA finlandssvenska podcasts. Here goes:

Först ut med sitt pilotavsnitt är Monday Glory. Denna podd kommer att komma ut varje måndag, därav namnet. Om det blir någon extraglansig måndag på grund av podden. Ja, det återstår att se. Det är inte enkelt att veta på basen av pilotavsnittet. Det verkade hur som vara två pigga tjejer med bra röster för radio. Tror också de kan vara riktigt roliga och välartikulerade. ”personlig men privat”, beskriver de podden. Hoppas verkligen de bjuder till ordentligt. Då kan det bli riktigt, riktigt bra!

Taxen och terriern heter en annan ny poddis skapad av två skådespelare ur den feminstiska teatergruppen Blauefrau. När man lägger ihop två skådisar som jobbar aktivt med feminism i sitt dagliga arbete, så är första tanken tunglyssnad. Men det var den inte. Genast de första minuterna fick jag skratta. Det är viktiga ämnen blandat med flamsighet. Den röda tråden är att de försöker hitta något slags parallelluniversum till samhällets normativa uppbyggnad. Ordet kränkt tycks vara flickornas favoritord. Podden kommer ut varannan torsdag. Det första avsnittet var en timme och elva minuter långt. Personligen tycker jag att en bra längd på en (bra) podcast är ca 45 minuter.

Ted och Kaj-podden. Killarna kända från bland annat Pleppo snackar skit i en podd. Funkar det? Ja! I alla fall om man har dålig humor som jag. Asgarvade många gånger! Att ha en podd är inte bara så där. Men Kaj och Ted har konceptet och dessutom görs podden i radio x3ms regi vilket förenklar arbetet.

Två för varandra okända bloggare startar en podd med namnet Söndagsöppet. Att inte känna varann när man gör en podd är inte farligt. Men däremot måste man synka och ha en personkemi för att lyssnarna ska orka lyssna. Att göra en podd via Skype försvårar saken. Men har man en dröm så ska man följa den, säger Christina, en av bloggarna. Och hon har rätt! Det ska man. Modiga typer! Nu gäller det för tjejerna att ta fram lite geist och fundera ut VAD som ska hålla lyssnarna engagerade och vilja fortsätta lyssna varannan söndag.

Lyssnade också på Polpodden, en podd om politik. I fem minuter. Politik är helt enkelt inte min grej.

Alla poddar hittas på Soundcloud. Happy listening!

Rena rama barnleken

-Videoklippet är i samarbete med Inika och Home of Kikas

I detta klipp visar jag HUR superduperlätt det är att applicera Inikas mineralögonskugga. Så lätt att till och med en femåring klarar av det. Va? Nej, det tror jag inte väl ändå. Kolla klippet för bevis!

Andra coola grejer är Miriam Bryant i ”så mycket bättre”! Ciao, nu börjar programmet.

Fortsättningen på fredag och så mycket mera.

Hej där i tv-soffan! Idol kanske? Kollar med ena ögat. Efter att ha följt programmet sedan dag ett, sedan år 2004(!) börjar jag bli rätt mättad.Dessutom hittar jag sällan någon att heja på nuförtiden. Men klart tv4 ska va på om fredagarna.

Det blev en dag på vift. Hit och dit med barn och mor på släptåg. Åt också på Mcdonalds, som jag inte gjort på år. Lika äckligt som vanligt. Smakar nog bara bra efter krogen klockan fyra på morgonen. Efter helgstädning, jobb coh rusande runt med avkommor och morsan längtade jag på att ta fredag. Lidls salty liquorice och ett glas rött. Men jag hade ännu ett liten kvällsfotografering att få ur världen, så jag fortsatte vidare till asylboendet i Sundom.

Det är så många som frågat om jag träffat de familjer vi kom i kontakt med på polisstationen den där dagen i september. Och jag har fått dåligt samvete, för jag har tänkt på dem. Nästan varje dag. Men september blev oktober och oktober gick fortare än jag hann blinka. Tidsbrist. Dagens melodi. Så sorgligt!

I närmare en månad och två veckor har mitt liv susat förbi. Jag har varit stressad, svurit, skällt ut man och barn. Suckat över tom bensintank, full diskmaskin och sand på hallgolvet. Men varje kväll har jag fått lägga mej på min Tempurmadrass, i lugn o ro. I tryggheten av mitt eget hem. På asylboendet är tryggheten inte så självklar. Visst de har rum och sängar. Men de är många och de delar på allt.  Det är verkligen ingen hederlig lugn och ro. Och ovetskapen om framtiden gnager.

Vi hade tur! På boendet hittade vi den ena familjen som vi ville träffa.Vi fick se hur de mår och höra hur de haft. Så många frågor men så mycket språkmur. Men med kroppspråk kommer man rätt långt ändå. Ett eget hem stod högst upp på listan och det hade den andra familjen råkat få. Dem ska jag hälsa på en annan dag.

Nu har jag fredag. Med bättre samvete.

 

Det var friseringssalong på gång. Nästa gång beställer jag tid hos mamman Nadia. Sån chef med plattången!

Lilltjejen var förstås där. Nu mycket gladare än senast. Vi blåste såpbubblor och sen for hon iväg med min kamera och..

..försökte fota Romeo. Det  gick så där. Men hon blir säkert en mästerfotograf när hon blir stor! Sedan satt vi på musik och hade lite fredagsdisco. Alla diggade och dansade. Glada miner, skratt och feeling!

Det var dags att åka iväg. Fick en kram av lilltjejen. Hon ville så gärna krama Romeo också men han hann smita ner för trapporna.

Lite lyx i vardagen

Kör ett tidigt morgontips fredagen till ära! Vasas unikaste restaurang, Faros har en tävling på sin Facebooksida. Du och dina tre kompisar har chans att vinna en ”lyxkryssning”, trerätters middag och dryck! Vem vill nu inte det? Tänk så kul! Det kallar jag lyx i vardagen.

Idag är sista dagen att delta, så passa på att vara med!

Puss hej, vi återkommer!

faros

Samlarmani

-I samarbete med Home of Kikas och Inika-

Jag har alltid varit en ögonskuggssamlare. Lustig hobby. Kan man verkligen samla på ögonskuggor? Ja, för det kan man. Det kan bero på mitt intresse för smink men en naturlig orsak kunde vara att helt enkelt älskar färger. Så att äga en ögonskugga i alla nyanser som tänkas kan, har varit min mani.

En bra ögonskugga ska ha en hel del kriterier. Den ska till exempel vara rik på pigment, lätt att applicera, den får absolut inte smula och så ska den ju hållas på plats en hel dag eller kväll. De flesta jag känner tycker ögonskugga är överkurs. Svårt. Resultatet blir aldrig lyckat. Och jag förstår dem väl. En ögonskugga från 1989 kanske inte riktigt fungerar optimalt längre. Och den ljusblåa färgen gör ingen rättvisa.

Jag har provat tusen och en olika märken och Inika är en klar bubblare som klättrat högt upp på min lista! Den är så lätt att applicera att ett barn skulle klara av det. Oskojat! Den är krämig, pigmentrik och så är den ju naturligtvis ekologisk som alla Inikas produkter.

Kika in i helgen då jag laddar upp ett videoklipp på hur superenkelt det är att göra ögonen fina med Inika mineralsmink. Rena rama barnleken. Promise!

För den intresserade har jag har tidigare skrivit om Inika här och här.

Supererbjudandet på startkits finns att få här, liksom alla andra produkter. Enjoy och vi hörs!

inika

inikainika

 inika

Vad är en inspiratör, hörrni?

Trots att det med jämna mellanrum kliar något fruktansvärt i bakdelen och resväskan skriker efter att bli packad, måste jag erkänna att det är rätt skönt att bo i Vasa. En lagom stor och lagom trist stad. Men visst skulle det vara härligt att flytta bort, bara för ett tag. Tänker några 1000-tals kilometer närmare ekvatorn, yes please. Miljöombyte skulle verkligen göra gott och trotsa att jag redan hunnit bo på diverse ställen i världen så finns det allt för mycket härliga platser att upptäcka och så många intressanta människor att lära känna och lära av. Ok, men då då flyttar jag då.

Men så var jag snabb att ändra mej. Igår när jag körde längs de österbottniska slätterna från Laihia till Vasa, kände jag ett rofyllt lugn i mitt bröst. ja, skratta ni bara åt världens smörigaste uttryck, men det var faktiskt precis så som det kändes. Aaaaaah, lät det från hjärtat. En suck av njutning och hemmakänsla. Så som det känns efter en lååång dag, när man äntligen får kasta sig i vågrätt på sofflocket. Ni vet den känslan!

Så när jag svävade över de platta kännspaka vidderna började jag tänka på mailet jag fått på morgonen. Om att jag nu står som nominerad i kategorin ”årets inspiratör” i the one and only Galan2015. Det var sannerligen ett mail med goda nyheter. Men vad är en inspiratör då? Vad har jag gjort detta år som inspirerat tillräckligt många att rösta på mej?

Kan det vara alla mina bomber av bildspam på bloggen eller det att jag ofta SKRIVER MED VERSALER? Är det för att jag skrivit om snipphår och flyktingkris i en och samma mening? Typ. Kan det vara för att jag lider av sjuklig PMS och är ett maniskt kontrollfreak som egentligen borde spärras in på mentalsjukhus med orientalisk inredning?

Om sanningen ska fram (nynnar melodin), så har jag faktiskt ingen aning. Missförstå mej inte med flit nu. Jag älskar att själv bli inspirerad och jag har alltid strävat efter att lyssna på andra, peppa och inspirera folk runt omkring mej. Att bli de bästa de kan bli. Min dröm ÄR ju att vara en sann inspiratör. Självutnämnd eller utnämnd. Det får vi då se..

Så hjälp mej nu, du som känner att det är jag som ÄR årets inspiratör. Lyssna på ditt hjärta (och om du lider av pms), rösta här och jag lovar att nämna dej i mitt tacktal, bjuda på en shot och måhända skriva min autograf på valfri kroppsdel.

Hälsningar,

Tacksam

Här kan man läsa vad jag berättade för Radio X3m i en intervju idag.

österbottenösterbotten

De österbottniska vyerna någonstans mellan Laihia och vasa. Löv!

Dagen jag hittade mej själv

Känner att vi måste snacka sommarprat. Eller rättare sagt om ett sommarprat som påverkade mej något oerhört. För att vara riktigt ärlig så fick denna kvinna, med sina ord och historier, att hitta mej som människa. En dag i juli när jag begav mej på en promenad med P1 sommar i öronen, hade jag inte den blekaste aningen om att jag inte vid detta lag visste VEM jag var.

Sanna Lundell var den dagens sommarpratare. Allt jag kände till om henne var att hon var journalist och bloggare samt hade ett on/off förhållande med Mikael Persbrandt. Att hennes erfarenheter och livssyn skulle gå rakt in i hjärtat på mej, det var jag totalt ovetande om.

När jag lyssnade till henne, föll allt på plats. Det var som om min värld blev ett sammelsurium av osanningar och sanningar. Som om jag och Sanna kunde ha varit samma person. Inte i detalj men i den röda tråden i hennes historia. Klocks klocks, och så satt alla pusselbitar på plats. Nu visste jag varför jag gått omkring och varit bitter. Sur på samhället. Tokig på och i män. Patriarkatet. Frustrationer. Min inre kamp som kvinna.

Har ni inte lyssnat, så do it! Kanske ni redan har hittat er själva, det trodde jag också. Kanske ni inte blir berörda som jag. Men jag lovar, ni kommer inte att förlora något.

nadia boussir

Baksmällor man haft.

Jaha, vad gjorde jag i helgen då? Hmm, låt mej spola tillbaka. Det blev inte så mycket helg faktiskt. Inte i den bemärkelsen att ta det lugnt, strosa på stan, söndagsbruncha och kanske festa loss lite grann. Så dum jag är! Jag har ju tre barn. Hur kunde jag glömma?

Innan jag fick barn var varje helg så underbar. På fredag var det kanske filmkväll med kompisar eller ut på en eller två. På lördag sov man skönt (och ostört) till tio och sedan skulle man ut på stan för att köpa den där partytoppen inför kvällens bravader. Det blev mycket stros i diverse butiker och såklart en fika på det. Snabbt via vinaffären och sedan hem. Om man hade tur, hann man ta en tupplur innan spacklet skulle på. Men för tidsoptimister blev det alltid lika brådis.

Klockan sex dök förfestgänget upp. Man provade hundra utstyrslar och fick smakråd. Sedan ville någon ha hjälp med sminket eller håret. Klockan tolv blev det plötsligt panik. Nu blev det bråttom till krogen. Alla roliga och djupa diskussioner förbyttes mot discodunk i stroboljus, klibbiga golv kladdande killar. Plötsligt var bästisen borta och huvudvärken på väg. Det är konstigt hur lätt man glömmer baksmällan om söndagarna och den så  påtagande söndagsångesten. URK.

Och så får man barn. Punkt. Det positiva är ju att baksmällan numera är av sällsynt sort. Däremot har min helg varit livad. Två kalas för Romeo och besök på byggmässan. MED barn. Det var rätt usel mässa om man frågar mej. Höjdpunkten var bloggarnas montrar där jag själv skulle ha stått (men tackade nej) och så Vasabladet med bekanta, glada ansikten.

Kom hem med en kasse full av broschyrer om jordvärmepumpar och huspaket. Och så läppomada, godis, pennor, måttband och andra mycket nödvändiga prylar. Mässor i ett nötskal med andra ord.

Nu börjar Solsidan, vi återkommer!

Nedan lite bilder som vi knäppte på den soliga lördagen. Lite höstbilder på fyraåringen. TÄNK! Nu har jag en fyraåring, en femåring och en pre-teen på kryckor. Love!

barnfotograferingbarnfotografering

barnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotografering

Årets julkalender

Någon talar om att lyssna på julmusik. Vah? Nu redan? Nej, bevars. Inte här inte! Känns ju lite somrigt ännu trots att julen snart knackar på dörren. Två kvicka månader kvar. Vad ska hända i min julkalender i år då? Förra året körde jag naket! Hur ska jag kunna toppa det i år? Den som lever får se. Så häng kvar i faggorna!

Imorgon blir det Halloween en vecka för tidigt. Minstingen ska ha kalas, och det skulle absolut vara Halloween-tema. Imorgon förvandlas hemmet till en stor pumpa med tio vilda busungar. Om jag överlever detta, klarar jag allt. Kan mycket väl hända att jag kolar vippen på lördagens släktkalas istället. Jag tror jag har den mest högljudda släkten i hela världen. En behöver en veckas semester efter varje släktträff. Och öronen lider av tinnitus ett decennium efteråt. Minst.

julkalender inspiraion

Fjolårets julkalender i miniformat