Alla män i natten är våldtäktsmän.

Det är svårt att hålla reda på veckodagarna nu. Jullovet fortsätter och jag har för första gången sen jag blev företagare, faktiskt lyckats hålla (så gott som) ledigt. Att vakna 10.30 utan att ha den där vanliga ångesten för att ha sovit för länge är ganska nice känsla.

Julen är förbi. Lika fort gick den detta år igen, och lika skönt är det när den är över. Ni ska slippa långa haranger så summerar den kort; lagom med mat, lagom med klappar, lagom snälla barn (och vuxna). På annandag jul smet jag iväg med ett par kompisar för lite ciderchill. När jag promenerade hem vid midnatt, eller rättare sagt småsprang, kom jag på mej själv att jag var rädd. Rädd för att gå ensam, för att någon skulle hoppa upp ur ett mörkt dike och skrämma skiten ur mej. Eller möjligtvis mörda mej. Men gatorna är tomma, och det är kanske just det som är så sjuttons scary! När jag sedan tre killar kommer emot mej på andra sidan gatan blir jag inte särskilt lättad över att inte vara allena, nej mitt lilla kaninhjärta slår som aldrig förr!

Jag klarar ju mej oskadd hela vägen hem men jag kan inte sluta tänka på varför jag plötsligt blivit rädd att gå ensam om natten. Jag som aldrig känt så trots att jag obehindrat rört mej i betydligt farligare städer än lilla Vasa. Kan det vara för att det nyligen skett två överfall just i mina hoods eller är det på grund av att jag helt enkelt inte längre litar på män efter alla horror-stories i #metoo och #dammenbrister? Dunno. Men obehagligt är det att anta att det finns kniv- och våldtäktsmän i varje mörk gränd.

Men imorgon blir det pre-nyårsfest hos goda vänner. Inga mörka gator, bara trygga famnar och en varm taxibil. Tänk att det blir 2018! Låt det bli ett jädrans bra år nu, pliiiiiiiiis!

En nyårsdukning kan till exempel vara simpel, vit och crispy som denna som jag fotostylat tillsammans med @jessicascakery(s) goda chokladcheescake med tranbär. Servis & accessoarer från Indiska, H&M Home och eget stuff

Annonser

Magi kan hända när man kapitulerar för en Facebook-annons!

Så ja! Nu ska jag inte hålla någon på sträckbänken längre och jag ber om ursäkt för den längsta cliffhangern i historieböckerna. Men NU ska jag förtälja det underbara men OBS! det galet mystiska jag var med om förra månaden. Och nepp, jag är inte gravid! Och ärkeängeln Gabriel har inte heller uppenbarat sig framför mej. Men det var fanken inte långt ifrån!

I mitt Facebook-flöde dyker det ofta upp mycket ointressant men också en hel del roliga grejer. Jag satt och slöscrollade då de ursexiga orden trauma & tension stress release fångade min uppmärksamhet. Men jag scrollade vidare. Lite senare ploppade det upp igen och så även följande dag. Så till slut kapitulerade jag och såg det som ett tecken.

Någon vecka senare stegade jag in på kasernområdet där intensivkursen i TRE-metoden (trauma releasing excersises) skulle hållas av experter från Helsingfors. Jag var helt novis och utan förväntningar. Tänka sig, jag hade inte ens googlat pikulite. Kursen började med att ledarna berättade vad metoden gick ut på (Jag ba what? Ska vi skaka? Och panikångesten kom smygandes och kittlade mej i bröstet). Sedan skulle alla deltagare presentera sig själva och berätta varför de var där (hata sånt, gäsp get on with it). När vi sedan satt igång med lite små stretchövningar av fotblad och annat mindre viktigt kände jag att en google-research skulle ha varit en smart idé.

TRE innefattar några simpla övningar. Den första är lutandes mot en vägg med benen lite böjda. Det var nu jag trodde att jag delade salen med galningar. En efter en började okontrollerat skaka och darra i hela kroppen. Jag fattade ingenting. Var det en sekt? (märker någon om jag pyser?).  Den ena ledaren lägger väl märke till min skepsis och ber om att få lägga sina händer på mina fötter (well ok, på egen risk. De har inte sett en pedikyr på ett väääldigt bra tag).

Det tog inte många sekunder före jag kände att mina ben började skaka, inga stora välvningar utan minidarrningar kan vi kalla dem. Sedan skulle vi ner på golvet i nästa pose. Och det var nu hela jag blev tagen av sekten. Utan förvarning kände jag hur hela min kropp skakade. Det här var inga ingen liten darra, de här var som om djävulen tog sig in i min kropp, men på ett bra sätt. Det var heeelt galet! Där låg jag som vulkanen Etnas utbrott eller som jordbävningen med 9,5 på Richerskalan och bara skakade och skakade. Med ett stort freaking leende som till slut brast ut i ett mega-asgarv. Det gick inte att hejda. Inga kravallpoliser i världen skulle ha kunna stoppat det skrattet som flög ut ur mitt hjärta. Jag skrattade och skrattade och skrattade (mitt välkända häxskratt, du som känner mej). Plötsligt blir mitt skratt utbytt mot gråt. Inte heller detta går att hejda! Jag gråter och gråter och gråter. Som en big baby. Och SÅ det var skönt! Ledaren satt sin hand på min rygg och undrade om det var något jag ville tala ut om. Hon förstod att jag bara ville gråta så hon satt brevid och andades genom gråten med mej.

Det var det här som kallas trauma release, och vilken RILIIIIIS det var sen! Jag var som pånyttfödd. Så lätt. Så lycklig. Och så jädrans chockad. Det jag till en början trodde var humbug, fake och att deltagarna egentligen var skådespelare eller förrymda dårhuspatienter, visade sig vara något galet härligt. Terapi med versaler. Billig terapi dessutom. Något jag helt uppenbart behövde.

Jag är fortfarande chockad. Kan inte vänta på nästa gång detta ordnas. Man kan göra detta hemma men det fungerar bättre i grupp. Se till att prova detta om du får möjlighet!

Och läs om metoden till exempel här eller här.

Sen kan man också börja microvila. Lyssna när Linn talar om hur man gör. Var? Jo, i vår senaste PODD så klart.

 

Pink politik

Så här är det, för att citera Anders Bagge. Jag anser att alla får göra som de vill med sina egna liv. Man väljer helt enkelt vad som är bäst för sig, och om man har barn, vad som är bäst för sina barn.

Kunde inte bry mej mindre i att Lisa motionerar femton gånger i veckan, bara hon själv TROR att det är bra. Inte heller bryr jag mej ifall Bertil äter fiskpinnar varje dag till frukost, bara det inte gör någon illa. Om Minna väljer att vaccinera alla sina sju ungar, så stör det inte mej.

Men det som verkligen stör mej är folk som gör saker utan att ta reda på. Utan att läsa på och inte förstå att vara kritiska. Folk som följer efter som en fårflock och struntar i att ställa frågor. Om vi nu talar medicin och läkemedelsföretag. Vilken makt ger vi inte dem, om vi bara tackar och tar emot? Oj, se nu fick vi gratis D-vitamin från barnrådgivningen. Tack, säger det företaget, ”we’ve got you now, muhahhhaaaaa”.

Rosa bandet, all over just nu. Hur många företag har inte nappat på idén att tillverka en produkt med rosa bandet-logon? Parfymer, smycken, trasor, godis, hinkar, rattmuffar, kläder. Listan är milslång. Clever där! Visst, antagligen går några cent till Cancerfonden. Men vad orsakar dessa rosa bandet-produkter egentligen? Vem säkerhetsgranskar dessa? Många av de rosa produkterna innehåller kemikalier (=hormonstörande/cancer) och socker (=cancergödare). Dessutom är det stor chans till att tillverkarna orsakar miljögifter (=hormonstörande/cancer) Tänk!

Missförstå mej inte med flit nu, jag säger absolut INTE att bröstcancerforskningen INTE ska få alla pengar i världen. Lika mycket pengar önskar jag också att all annan cancerforskning skulle få. Min enda önskan är att DU är kritisk. Kommersialismen! På gott och ont.

OCH om man skulle vilja sköta marknadsföringen riktigt, riktigt fiffigt (=dubbelmoraliska jag), så låt männen betala för bröstcancerforskningen! Jag önskar så hårt att männen skulle gå igång på rosa parkeringsbrickor, rosa Tena Lady och Always bindor, på rosa städmoppar och diskborstar. Men kom igen, vi vet bättre än så. Det ska vara rosa på annorlunda produkter som män faktiskt KÖPER. Och kanske inte heller  ”manliga” produkter i rosa nyanser.

Alla, man som kvinna, känner vi någon som drabbats av bröstcancer. Det ska inte vara en kvinnas sak, det ska vara alla medmänniskors sak. Om man dock är osäker, kan man donera pengar direkt till cancerforskningen. Men då blir det ingen rosa fönsterskrapare att ta med sig hem. You choose.

Ok, det där var månadens politiska inlägg. Tack och hej.

SAMSUNG CSC

Flytt.

Nu när man gett upp hoppet på att sommaren ska komma (kanske helt legit när det faktiskt redan är den 25 augusti), så måste man acceptera de facto att bo i Finland och ha fyra årstider inte alltid är jättetrevligt. De fyra årstiderna var en fin grej när jag gick i skolan. Vintern var kall, våren var förväntan, sommaren var sol & bad och hösten var pressa röda löv i böcker. Fyra årstider var något att vara stolt över. De kring ekvatorn var inte alls så unika som vi. Ekvatorborna fick svettas året om medan vi i norden fick uppleva de magiska förändringarna i naturen och känslorna de medförde.

De senaste åren har jag känt mej mer lockad att flytta utomlands. Nånstans där det är 20 grader året om och inte 10. Tidigare kunde jag absolut inte tänka mej att resa bort från den finska sommaren, men det har vi gjort två somrar nu och det har varit great.

Jag är helt enkelt en enormt väderpåverkad människa. Känns inte som att jag är gjord för detta klimat. Jag behöver värme och sol. Så mycket sol att jag kan njuta av värmen i skuggan. Just nu lusläser jag resebloggar och är så avis på de som tagit steget att lämna allt för att flytta utomlands. Jag är till exempel sjukt sugen på Mallis!

Men tills vidare, när nu hösten har gjort entré, så måste man göra det bästa av situationen. Jag kommer på några mysiga saker med hösten men hjälp mej fylla i listan så kanske det blir en riktig fiilishöst trots allt.

Shoppa lite nya höstkläder. Varma tröjor är en klassiker.

Inred hemmet. Det blir många mörka kvällar inomhus så se till att du trivs.

Träffa vänner. Bjud hem folk och ordna temafester. Vem blir inte glad av Hawaii-tema, aloha!

Skit i den giftiga röken från levande ljus. Tänd så många du kan och elda i spisen för extramysfaktor.

Mera…….

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

Vad våren gör med mej

Alltid med jämna mellanrum får inredningslusten sig en extra boost. Senast kom den med våld när jag låg däckad i värsta man flu och idag när vi klättrar på väggarna med sviter av kräkis, så är den full on igen. Antingen är det sjukdom eller våren som ger mej inredningsinspiration. Lusläser inredningstidningar, drömmer, planerar och smider på lite olika projekt.

Helst skulle jag nu vilja bygga hus. Ett nytt och fräscht! Har så många idéer jag vill förverkliga. Och en husmodell har jag redan klar. Ska bara göra lite finish på planlösningen först. Någon som vill köpa vårt hem först, heh? Nå väl, jag får lov att jobba med det jag har än så länge i alla fall.

Är i inredningstagen, ain’t no one stopping me now! Soffan fick några nya kuddöverdrag redan och tanken är att jag ska byta ut min hallonröda lampa. Gardintyg är inhandlat. Hittade megabilligt tyg så nu ska jag bara hitta någon att sy dem också. Mamma? Ska fixa någon liten enkel lampa att lysa upp ett mörkt hörn och sedan ska jag rama in fina motiv som en tjej håller på att teckna åt mej. Så inga stora grejer, bara små medel för att lugna ner mej.

Har också fyndat några snygga industriskåp, men de sparar jag till vårt nya hem i framtiden. Fortsätter drömma och lägga till inspirationsbilder i moodboarden (som Anna-Lena skrev om idag).

Att ändra om

När jag nu är på hugget så kör vi lite mera inredning! Camilla har fotograferat vårt hem för ett inredningsreportage och har sett tusentals bilder på vardagsrummet. Trots detta kunde hon inte riktigt komma ihåg hur det såg ut med mattan jag hade när hon var på besök. Jag ger henne lite hints.

Nedan lite bilder på samma vardagsrum, olika årstider och feeling. Jag är en inredare på feeling-basis. Jag har alltid gillat färger, men denna vinter kröp jag tydligen ner i ett mörkt hål vilket också speglar sig i inredningsstilen. Rummet är dock inte färdigt än. Ska fixa det när jag är på hugget!

Vilket rum gillar du bäst?

vardagsrum-marockanskt

Höst

mitthem

Vår

Marockansk-inredning

Sommar

vardagsrum-beni ourain

Vinter

Hello livingroom

Det har blivt rätt lite inredning den senaste tiden. Kan kännas som ytligt i dagens hemska verklighet. Men what the heck, ibland måste man muntra upp vardagen lite. Mitt inredningsintresse finns fortfarande kvar trots allt. Kanske prioriteringarna ser lite annorlunda ut nu, men så ibland får jag det där crazy-rycket att möblera om, köpa något nytt eller börja spara till just den där prylen jag ABSOLUT måste ha. Helst igår.

I vardagsrummet har inget nytt hänt, förutom att den nya mattan är på plats. Jag hade tänkt spara den till nya fräscha golv i någon ny bostad, men nu blev det inte så. Tycker Beni Ouraine förtjänar bättre än att ligga i ett litet paket på hallgolvet. Var dessutom lite nyfiken på om mattrullaren satt ner nån joint eller två, hah.

Nope, inget smuggelgods och mattan är för ljuvlig, om jag får säga det själv..? Anna-Lena har skrivit om Beni här för den som vill läsa. I inlägget visar hon även bilder på mattor om man vill ha looken till ett skäligt pris. Men vad är ett skäligt pris då det kommer till mattor? Beni Ouraine kan kosta flera tusenlappar om man så vill betala för antika och icke-antika mattor. Jag skulle gärna ha en antik Beni, men de äkta vintagemattorna finns inte att få i stora storlekar. De facto är att de aldrig gjorts bredare än 2,1 meter av den enkla orsaken att Atlasfolket har väldigt smala hus fast egentligen har de fungerat mest som varma sängöverkast.

Men vad är en äkta Beni Ouraine? Är det just den smala vintagemattan? Nej, inte nödvändightvis. En äkta Beni ska vara handgjord uppe i nordöstra Atlasbergen av berber. Vävningtekniken ska vara den samma som den alltid varit, vilket syns på baksidan av mattan. Mattbottnet ska vara av ull och likaså resten av mattan. Ullen kommer från den stora fåruppfödningen i bergen.

De diamantformade eller andra geometriska mönstren på mattan är mörkbruna (inte svarta) och själva mattan är aldrig kritvit. Då är den helt klart fake. Eller har någon sett kritvita får? Den är alltså gräddvit och kan ibland ha gula inslag beroende på fårullens färg. Den äkta mattan ska ha ren ull, den ska alltså vara tvättad två gånger före den säljs. Jag har luktat på otvättad ullmatta och det var inte något jag ville ha stinkande i mitt vardagsrum.

Fransarna finns alltid enbart på en sida av mattan. Det är för att man ska kunna hänga upp den på väggen som en rya. Luggen på mattan ska vara ganska lång och tät. Och mjuk! Jag gick barfota i mattbutiken på alla mattor och att det var skillnad. Den mjukaste ligger förstås på vårt golv nu.

Jag har köpt många mattor i mitt liv och de billigare (de med skäligt pris), har jag kastat ut rätt fort. Denna matta ska bli antik och härligt sliten. Jag ska aldrig göra mej av med den och jag hoppas inte mina barn gör det när jag trillar av pinnen!

Så där kom dagens lektion. Avslutad nu, gudske lov! Nu får man titta in i vardagsrummet.

Vardagsrum

beni ourain matta

beni ourain-matta