Att halka in

Nå, hur gick det nu på din resa? Hittade du dej själv och dina rötter? Hittade du några nomadsläktingar och var allt som du kom ihåg?

Ja, ja, ja! Svarar ja på allt. Resan var helt underbar! Mera än jag någonsin kunde ha trott. Höga förväntningar brukar ge ett antiklimax, men inte denna gång. Jag kan inte säga ett ont ord om vår vistelse i Marocko. Det var åtta dagar av pure pleasure. Och jag som älskar att ligga i solstolen, men något sånt blev det inte. Trots 26-28 grader och sol, chillade jag endast 45 minuter vid en pool. Det var nice, men Marocko är så mycket mer än det. Äventyr, kaos och ack så vackert! Det finns ingenting som är fult, tror jag. Spanskinfluerad arkitektur, valv, utsirad smideskonst, handmålat, mönster, färger. Ja, även det fulaste huset är vackert. Det fnns helt enkelt inte ett finskt betongghetto vart än ögat ser.

En dag stannade vi bilen vid en vägren för att titta på några hantverk. Plötsligt hittar jag mej själv inne i en liten kakelverkstad. Att jag älskar marockanskt kakel har antagligen inte gått någon obemärkt. Skulle gärna klä in hela hemmanet i kakel av olika mönster. Jag hör mej själv  be en av killarna om han inte kan visa hur han gör kaklet. Han förstod tydligen min rostiga franska, och gav mej en demo. Sedan satt vi där i den dammiga lilla lokalen och drack mintte ur halvsmutsiga glas. Arbetarna åt lunch från en och samma stora tallrik. Efter alla frågor jag ställt om priser, frakt och olika möjligheter, ringdes ägaren upp. Jag fick hans kontaktuppgifer. Just in case. Man vet aldrig. Snart har jag kakel till salu, heh heh.

Vi tackade för oss, köpte en kakelplatta som minne och hoppade in i bilen mot nya äventyr. En annan lustig upplevelse på vår resa var när jag bongade leverantören som säljer all keramik till diverse skandinaviska inredningsföretag. Ni vet, marockansk keramik har varit trendigt här nu i några år. Jag är kanske för frågvis, men den egenskapen tog mej till bakrummen där inredningsprylar stod och väntade på att skickas till bland annat Tine K och Reunion Home. Det kändes minst sagt absurt. Som om jag hamnade mitt i en affärshemlighet. Jag som bara ville networka lite.

Jag kan ju också berätta att allt var sjuuuukt billigt! Och om man sedan kan förhandla om priser så blir det nästan gratis. Måste också köra ett inlägg hur man prutar. Gubbarna svettades bullets när jag kom in i butiken, kan jag tala om. Det finns ingen som prutar bättre än jag. Ok, kanske farsan då.

Och köpte jag någo souvenirer? Mmm, minsann. Förutom keramik, filtar, kakel, tofflor, glas, väskor så släpade jag hem två taklampor och två handvävda stora mattor. Jag ska kanske visa dem nån dag.

Forts. följer.