Pink politik

Så här är det, för att citera Anders Bagge. Jag anser att alla får göra som de vill med sina egna liv. Man väljer helt enkelt vad som är bäst för sig, och om man har barn, vad som är bäst för sina barn.

Kunde inte bry mej mindre i att Lisa motionerar femton gånger i veckan, bara hon själv TROR att det är bra. Inte heller bryr jag mej ifall Bertil äter fiskpinnar varje dag till frukost, bara det inte gör någon illa. Om Minna väljer att vaccinera alla sina sju ungar, så stör det inte mej.

Men det som verkligen stör mej är folk som gör saker utan att ta reda på. Utan att läsa på och inte förstå att vara kritiska. Folk som följer efter som en fårflock och struntar i att ställa frågor. Om vi nu talar medicin och läkemedelsföretag. Vilken makt ger vi inte dem, om vi bara tackar och tar emot? Oj, se nu fick vi gratis D-vitamin från barnrådgivningen. Tack, säger det företaget, ”we’ve got you now, muhahhhaaaaa”.

Rosa bandet, all over just nu. Hur många företag har inte nappat på idén att tillverka en produkt med rosa bandet-logon? Parfymer, smycken, trasor, godis, hinkar, rattmuffar, kläder. Listan är milslång. Clever där! Visst, antagligen går några cent till Cancerfonden. Men vad orsakar dessa rosa bandet-produkter egentligen? Vem säkerhetsgranskar dessa? Många av de rosa produkterna innehåller kemikalier (=hormonstörande/cancer) och socker (=cancergödare). Dessutom är det stor chans till att tillverkarna orsakar miljögifter (=hormonstörande/cancer) Tänk!

Missförstå mej inte med flit nu, jag säger absolut INTE att bröstcancerforskningen INTE ska få alla pengar i världen. Lika mycket pengar önskar jag också att all annan cancerforskning skulle få. Min enda önskan är att DU är kritisk. Kommersialismen! På gott och ont.

OCH om man skulle vilja sköta marknadsföringen riktigt, riktigt fiffigt (=dubbelmoraliska jag), så låt männen betala för bröstcancerforskningen! Jag önskar så hårt att männen skulle gå igång på rosa parkeringsbrickor, rosa Tena Lady och Always bindor, på rosa städmoppar och diskborstar. Men kom igen, vi vet bättre än så. Det ska vara rosa på annorlunda produkter som män faktiskt KÖPER. Och kanske inte heller  ”manliga” produkter i rosa nyanser.

Alla, man som kvinna, känner vi någon som drabbats av bröstcancer. Det ska inte vara en kvinnas sak, det ska vara alla medmänniskors sak. Om man dock är osäker, kan man donera pengar direkt till cancerforskningen. Men då blir det ingen rosa fönsterskrapare att ta med sig hem. You choose.

Ok, det där var månadens politiska inlägg. Tack och hej.

SAMSUNG CSC

Annonser

Jamaicanen med de vita tänderna.

Du är din egen lyckas smed, säger ett gammalt uttryck. Och gamla uttryck är oftast sanna. Man kan inte sätta lyckan i någon annans händer. Nej för det kan man ju inte. Men det är lätt att skylla på den och det, han och hon för sina egna misslyckanden. Ibland är det omständigheterna som står i vägen och ibland är man helt enkelt blind eller förlamad för att handla rationellt. Ibland kanske man helt enkelt inte vet hur man ska göra sig själv lycklig. Och ibland har man en mental tränare som hjälper en på traven.

Som jag har. Så himla bra! Nu är det inte tränaren i sig som gör mej lycklig men hennes verktyg kan jag använda för att komma dit jag vill med mitt liv. Jag förväntar mej inte att någon annan ska göra mej till en happy chick. Det är bara jag själv som kan det. Jag kommer inte någonsin kunna fly från mej själv. Inte ens i solen på Hawai. Med alla pengar i världen. Med det bästa jobbet och det finaste huset. Och om jag mot all förmodan skulle vinna på lotto, så vill jag vara en lycklig människa som vinner på lotto.

Inte för att jag är olycklig. Långt ifrån. Men vissa bitar i livet vill jag ha mer eller mindre av. Söker balans, harmoni samtidigt som jag vill ha det mesta utav glädjen, överaskningar och självförverkligandet.

Ett superverktyg jag har lärt mej använda är självhypnos, och det är så coolt! I min självhypnos kommer jag alltid till samma plats. Mitt eget rum som jag själv har skapat. Där blir jag mött av en Jamaican med de vitaste tänderna på den vitaste stranden. Han ger mej olika mantran som jag sedan upprepar och får kraft från.

Flum? Ja, det låter det säkert som. Men om jag igår rekommenderade en potatisbakelse så rekommenderar jag idag en mental tränare for everybody! Dagens slogan lyder, ”bli det lyckligaste du kan bli! Idag. Helst igår”

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Otursam tjej

Nog är det nu otur. Tror jag skulle vara helt knäckt om jag var i hennes situation nu! Känns ju så fruktansvärt onödigt och minst sagt störande. Jag kan dela min vän Linns frustrationer nu för jag har också haft gallbesvär (kan något låta mer sterotypiskt pensionärsaktigt?). I ett par år levde jag i tron att mina galna gallstensanfall var panikångestattacker. Tills en dag på akuten då farbror doktorn konstaterade att jag hade en hel massa grus i gallgångarna. Det var inga stenar, gallan var som ett grusstag. Varsågod att hämta gratis sten till era husbyggen liksom, I don’t want it!

Peppar, peppar har inte haft problem sedan hela blåsan opererades ut och lämnade fula ärr på magen. Den kirurgen hade kanske bråttom och lät hans femåring sy ihop mej. Vad vet jag, jag låg ju och sov så sött. Skulle jag nu få dessa fruktansvärda anfallen igen, vet jag inte vad jag skulle göra. Stackars, stackars Linn!

Och gällande min förvirrning kring panikångesten och gallstenen, så fattade jag efteråt att en olycka kommer sällan ensam. Det började med ren och skär panikångest som för mej bland annat var kramper i magen (plus diverse nära-döden-upplevelser. Låt oss inte tala om dem) och när gallstensanfallen (troligen utlösta av panikångesten) blev jag rädd att det var panikångest. Ni som lidit av panik vet att bara rädslan av att attacker kan utlösa en jäkla attack. Och så gjorde det för mej. Kroppen, den är nog en fiffikus och en smart liten jävel.

På tal om kroppen så gick jag igår lös i hälsokostaffären så nu är jag utrustad med allt jag kan behöva i några år framåt. Finns det nånstans man kan shoppa mer än där och ändå komma ut med bra feeling trots ett långt minus på kontot? Nej, knappeligen.

Hälsan är viktigast

Jag älskar stadsdelen jag bor i. Här finns ett speciellt lugn som jag inte upplevt på andra ställen. Brandgator kantade av gamla röda uthus. Över staket och portar kan idylliska innergårdar skymta. Här springer barn från gård till gård likt Bullerbyn. Fåglar kvittrar alltid högre här och solen lyser alltid vackrare. Jag har bott i dessa trakter även som liten. Här har jag hoppat hage, busringt på dörrar och handlat lösgodis i papperspåse.

Jag har även besökt den allmänna bastun och simhallen, som jag alltid tyckte var rätt shabbig. Nu finns där ingen simbassäng längre men nog en bastu. Hela huset har totalrenoverats men andan och stilen har bevarats. Stilen passar in med de gamla trähusen i området och andan i huset är fortfarande hälsa.

Vi besökte Wasa Wellness, som det nu så passande heter, med Sevendaysgänget igår. Under ett och samma tak jobbar likasinnade människor som jobbar med fokus på kropp och själ. Här hittar man alternativa behandlingsmetoder och holistiska synsätt. Lugnet jag talade om, det eskalerar när man stiger in på Wasa Wellness. Vatten som porlar och varma dämpade färger välkomnar en redan vid dörren. Dessutom verkar alla supertrevliga och man känner hur de brinner för sina jobb.

Det blev naturligtvis rundvandring och vad är ett bloggevent utan lite smått och gott att fylla magen med. Sedan blev det olika behandlingar för oss alla. Den indiska huvudmassagen skulle ha varit skön och kroppscanningen intressant men jag valde sacrocranial terapi, den metod som jag önskat prova så länge nu. Och jösses! Jag hade inga förväntningar. Jag visste inte ens hur behandlingen går till och allra minst hur min kropp skulle reagera. Sacrocranial behandlingsmetod är en mjuk behandling som löser upp spänningar i kroppen. Terapeutenliksom hjälper kroppen på traven till självläkning.

Jag hade uppenbarligen spänningar som skulle bort. Först kände jag ingenting men plöstligt var det som elektricitet som rörde sig i min kropp. Av sig själv liksom. Terapeuten hade enbart ett lätt tryck med sina händer på min rygg och mage. Jag måste kolla att hon säkert inte hade lagt på elektroder på mej med elektrisk nervstimulering. Men icke. Helt otroligt!

Jag fick inte fast munnen på resten av kvällen, så chockad var jag av behandlingens kraft. Sedan blev det skrattyoga och det var härligt. Att skratta är nog så bäst! Fast jag pissade på mej. Men det var ok. Bilder på mera gapskratt och mina kissscener hittas här.

Skojigare kväll får en leta efter! Tack till alla involverade.

Reflektioner

Tack för Ert stöd att hjälpa Nada-Nord! Fem euro är inte mycket. Inte för oss, men kanske för någon annan. Fem euro gör jag av med utan att ens hinna blinka. En fika, en lott, lite lördagsgodis. Fem euro kan nog alla bidra med. Och om man vill ge mera så är det så klart ok det med.

För tillfället undervisar jag i en kurs som bland annat innehåller olika aspekter på hälsa och livsstil. Jag vet inte om jag kan säga att jag har en speciell livvstil men däremot strävar jag ju alltid efter att ha en hälsosam och skön sådan. Hur jag kan bli en bättre medmänniska och hur jag ska leva för att ha den livsskvaliteten jag anser att jag förtjänar.

Jag har en längre period kämpat med brist på motivation och inspiration. Jag har varit lättirriterad och haft svårt att slappna av. Och det är inte så jag vill leva. Men idag ska jag börja mentalträna! Jag har anmält mej som frivillig som patient till en tjej som studerar till mental tränare. Ska bli sjukt spännande! Äntligen ska jag komma på rätt kurs och optimera mitt liv. Jag är dock lite rädd vad som döljer sig i mitt inre. Vilket spöke är det som tittar ut i den mentala processen? Will see. Och inte nog med det. Ikväll ska jag dessutom få bikt med min PMS (hade jag tänkt). Ska testa på craniosacral terapy. Lär göra susen mot obalans i kroppen. Kommer att vara som en ny människa. Kanske det blir en helt ny blogg efter detta. Who knows?

Här kommer en rolig liten test som tåls att reflektera över ibland i den hektiska vardagen, gjord av läkaren Robert Eliot. Kanske ett litet ”vad-ska-jag-blogga-om-tips”.

Gravstenen- Vad vill du ska stå på den. Hur vill du bli ihågkommen?

Sex månader kvar att leva-Vad skulle du då göra? Vad vill du egentligen ägna tid och kraft åt?

Femårsprovet– Vad vill du uträtta, uppleva och genomföra de närmsta fem åren?

När gjorde du något roligt? Tänk efter. Med vem? Försök berika ditt liv med mer av den varan.

Gör den och må så gott!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Mycket skit i denna kropp

Oj, plötsligt fick jag sådan längtis efter bloggen! Tiden räcker inte alls till att skriva så mycket jag skulle vilja! Det är så mycket jag skulle vilja sagt denna vecka men omständigheterna ville inte riktit det samma.

Och nu har vi redan fredag. Tulpanerna står så vackert på bordet och ger mej lite hopp. Hopp om att våren är i sikte. Bästa årstiden alltså! Att ha vetskapen om att sommaren är på gång, alla förväntningar om värme, sol och skönt leverne. Det ni! Vi kommer knappt att hinna blunda och så är bloggarna fyllda av prunkande blomster och brunbrända ben.

Det blev en allvarsam krönika idag. Jag orkar inte alltid försöka vara rolig. Eller måste jag det? Inte väl? Kraven är många och hårda men idag så skippar jag dem. De ska ut ur huvudet med våld om inte annat. Precis som jag gjorde på yogan i avslappningen. Att försöka tänka på ingenting, det är en utmaning det.

När jag väl kände att jag lyckades slappna av i huvudknoppen, så började jag må så sjuttons dåligt. Va i all sin dar? Ska inte yoga vara som balsam för kropp och själ? Min egen diagnos var att jag var så ovan att vara totalt avslappnad så kroppen gick i någon slags illamåendechock. Och det tycks förekomma, läste jag sedan. Yogan är tydligen en reningsprocess och man kan tydligen bli konstig när skiten ska ut. Det var nog en hel massa käkk som skulle ut från denna kropp! Ut med det bara, ut.

Där satt jag svimfärdig och hinkade vatten medan de andra yogisarna snarkade högljutt. Tror verkligen jag måste öva på att slappna av! Det blir ett av årets delmål.

SAMSUNG CSC