Författare: Nadia

Publicerat den

Pippi på Pippi!

Ska ni göra en sak med era barn denna vår (förutom att berätta för dem hur kolossalt härliga individer de är) så är det att gå på teater! Pippi Långstrump på vår egen allra finaste Wasa Teater! Det är en order!

Och tro inte att den är endast för barn. Nej, nej och åter nej! Jag har inte skrattat och njutit så där mycket som när vi såg pjäsen på premiären i onsdags. Det var pure pleasure från början till slut. Var det inte gapskratt så hade jag definitivt ett stort Pepsodentsmil från början till slut och det är ingen kort pjäs precis.

Barnen gillade naturligtvis de med. Det hände hela tiden så mycket på scen att de små stackars huvudena roterade som små ugglor. Sång, koreografi och berörande scener. Scenografin var spot on och färgen på Villa Villerkulla satt tonen på resten av av dekoren. Som ett godishalsband i pastell. Ibland var kläderna som tagna från Alice i Underlandet eller någon annan saga ur fantasygenren. Tala om eyecandy minsann!

Denna pjäs får absolut inte missas! En andra gång är redan inbokad för vår del.

Publicerat den

Barnasinnet en söndag

Helgen sög musten ur denna tant. Inte mycket fick hon till stånd, men ibland blir det så. Inredningsrycket har hållt i sig och nu har vi gardiner(!) och en ny lampa fick ta paradplatsen i vardagsrummet. Bildbevis ska ni få, promise!

Och så har vi ju faktiskt hunnit fira sexåringen och trettonåringen(!!!) med ett utekalas för tjocka släkten idag. Ett lite försenat kalas, men lika bra för det. Lite varma bullar, dragkamp, stafetter och skattjakt. Perfekt för barnen och barnasinnade.

Imorgon kör en ny vecka igång. Allt möjligt på gång så hoppas på bra energi och fiilis. Dessutom har jag så mycket att blogga om så där i allmänhet, så hoppas även på mera tid att hänga här inne. I will see ya!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Publicerat den

Möt mej i Helsingfors!

Denna dag bjöd minsann på olika väderlekar. Mulet, sol, regn och snö. Jag trivdes bäst i bilen med full värme på men sedan passerade jag en vacker björksskogsdunge och måste naturligtvis tvärnita och stiga ur för att fota. Det vare att under att jag inte föll igenom istäcket på ett stort och vått dike. Frös gjorde jag så förbannat om tårna på tillbakavägen till bilen.

Vad gör man inte för att fota? Ska passa på att göra reklam för detta också!

Barnfoto, gravidfoto, businessfoto. Ja, you name it. Yours truly kommer till Helsingfors för att fota dej! För mer info och bokningar kontakta mej per mail, nboussir@gmail.com

Kanske vi ses?

Publicerat den

Vårkläder

Finns det någon härligare färg än gult! Hur pigg och glad blir man inte av den färgen. Kappahl har härliga gula vårjackor för barn, lite Mini Rodini-kopior om ni frågar mej. Dessa tog slut på direkten i de mindre storlekarna och folk (läs mammor) väntar nu med iver på påfyllning. Jag köpte två storlekar åt Dino, varav den större passade bättre. Därför säljer jag nu den mindre i stl 122. Jackan är vindtät och vattenavstötande. Normal i storlek och jäkligt snygg! 40€ är priset. Först till kvarn och gärna snabba affärer. Maila på nboussir@gmail.com

SÅLD!

Publicerat den

Grattis till mej!

Idag säger jag GRATTIS på kvinnodagen till mej själv!

För att jag är en kvinna

som har möjligheter

att göra (nästan) vad jag vill

i ett land där jämställdheten har kommit långt

(trots att det finns lång väg att gå)

i jämförelse med andra länder där kvinnor inte har en röst

och jag sänder en extra tanke idag till

de som har det värre och jag är

tacksam att få vara en kvinna

som har möjlighet 

att engagera mej

och stå upp för mina systrar som inte har en röst

PicMonkey Collage

 

Publicerat den

Vad våren gör med mej

Alltid med jämna mellanrum får inredningslusten sig en extra boost. Senast kom den med våld när jag låg däckad i värsta man flu och idag när vi klättrar på väggarna med sviter av kräkis, så är den full on igen. Antingen är det sjukdom eller våren som ger mej inredningsinspiration. Lusläser inredningstidningar, drömmer, planerar och smider på lite olika projekt.

Helst skulle jag nu vilja bygga hus. Ett nytt och fräscht! Har så många idéer jag vill förverkliga. Och en husmodell har jag redan klar. Ska bara göra lite finish på planlösningen först. Någon som vill köpa vårt hem först, heh? Nå väl, jag får lov att jobba med det jag har än så länge i alla fall.

Är i inredningstagen, ain’t no one stopping me now! Soffan fick några nya kuddöverdrag redan och tanken är att jag ska byta ut min hallonröda lampa. Gardintyg är inhandlat. Hittade megabilligt tyg så nu ska jag bara hitta någon att sy dem också. Mamma? Ska fixa någon liten enkel lampa att lysa upp ett mörkt hörn och sedan ska jag rama in fina motiv som en tjej håller på att teckna åt mej. Så inga stora grejer, bara små medel för att lugna ner mej.

Har också fyndat några snygga industriskåp, men de sparar jag till vårt nya hem i framtiden. Fortsätter drömma och lägga till inspirationsbilder i moodboarden (som Anna-Lena skrev om idag).

Publicerat den

Inte så svettigt sportlov.

Sportlovet fortsätter i jobbets och lathetens tecken. Inte en skida har vallats, inte en skridsko har snörats. Ännu i alla fall. Det finns ju fortfarande helgen att klämma in sportigt program.

Saldot är inte att skryta med men hur som så har vi haft ganska kul. En ex tempore photoshoot, loppisrunda, en ny kund och ett kontrakt på det, en låååång lunch på fem timmar(!) med bästa vänner och hela barnaslurven. Och ett stort omfång med rosa tulpaner av gubbeluren.  Inte så svettigt sportlov hittills men helt ok ändå.

Publicerat den

Drottning av skenhelighet

Morjens, morjens! Jag har inte befunnit mej i radioskugga men tiden flög iväg och bloggen fick tydligen ligga i lä ett tag. Any news? Nja. Men idag har jag känt av dubbelmoralens makt. Det har varit så mycket skenhelighet på en och samma gång att jag blivit uppenbart irriterad. Frustrerad. På att det funkar så här i vårt samhälle.

Ta nu Oscarsgalan. Avsaknaden av afroamerikanska nominerade lättade någons samvete genom att nästan enbart ha svarta presentatörer. Que? Jag blir inte glad. Hur trovärdigt känns spektaklet nu?

Oscarsgalan fortsätter med komiker som skämtar om problemet att inte inkludera minoriteter som nominerade. Råa skämt, sådana som man knappt kan skratta åt. Folk vänder och vrider på sig och känner sig allmänt obekväma. Ska man behöva skämta om detta år 2016? Jag börjar svettas.

Leonardo Di Caprio som vann en Oscar stod för Galans mest retoriska tacktal. Älskar folk som kan uttrycka sig till känslor som berör. Han slår ett slag för miljön. Folk jublar och nickar medhållande. Det är stående ovationer. Budskapet i tacktalet är glömt några sekunder senare. Jag undrar vilket ekologiskt fotavtryck hela Oscars Galan lämnar efter sig. ”Tänk på barnen i Afrika”, ringer i mina öron sedan barnsben.

Oscarsgalan för fram politik. Det är rasism, sexuella övergrepp och miljöfrågor. Samtidigt sitter andra och bedömer folks (läs kvinnors)utseenden. Från topp till tå. Hiss eller diss. Vem är snyggast och vem duger inte? Det kryper nu. Dubbelmoral deluxe.

Sedan ser jag den finska programledaren Rakel Liekki i mitt Facebookflöde. Hennes videoclip handlar om unga tjejers osäkerhet kring utseende. Rakel skojar, berättar fakta och visar hur hon får sitt ansikte målat av proffs. Intentionerna med videon är kanske goda, men när hon sedan blir filmad medan hon blir injicerad med botox, då tappar jag förtroendet och blir rent ut sagt förbannad. Drottningen av skenhelighet liksom. Det går inte att säga till tonårstjejer att du duger som du är och sedan i nästa sekund injicera botox. På samma vis kan man inte heller som förälder tro att ens barn kommer att vara nöjda med sig själv om man själv lagt sig under kniven. Barn gör inte som föräldrar säger, de gör som föräldrarna gör.

Se, där kom en slutkläm med mitt personliga tycke i skönhetsoperationsdebatten. Boyakasha!

 

Men jag menar, jag är inte bättre än andra. Jag har dagligen inre strider med mej själv. Jag tampas med moralfrågor. Ytlighet versus vad som är viktig. På riktigt. Vad är kvinnligt för mej och vad är det som anses vara kvinnligt. Vem är jag som kvinna om jag skalar av samhällets förväntningar på kvinnlighet?

Ok, nu spårar detta ut. I mitt huvud finns allt för mycket virrvarr. Var tacksamma för att ni slipper bära min knopp på era axlar. Ska lugna ner mej nu med lite avslappning.

Publicerat den

Hamster

En dag av input. Har träffat så mycket folk idag så huvudknoppen är yr av tankar och erfarenheter. Gillar såna här dagar. Det känns som om man lever på riktigt då liksom. Dessutom var det strålande solsken!

Ikväll är jag värd att bara ta det lugnt. Att ta det lugnt betyder inte längre att jag sitter med ögonen på Insta. Nej, jag har utvecklats till det bättre och (äntligen) fattat att ta det lugnt betyder att inte göra någonting. Nu är brasan igång och jag har redan ena benet under filten. Imorgon ska jag fortsätta vårsstädning av skåpen. Och nu har jag även bokat loppisbord! I veckan hörde jag om hamsterbeteende på radion. Alltså hur de flesta människor har en tendens att samla på saker och hur vanligt det är att binda sig emotionellt till sina grejor,

Tre frågor skulle man ställa sig. Får man jakande svar på samtliga, ja då är man helt klart en hamster eller då borde man åtmistone börja göra sig av med stuff. Så hörni  berätta, vad samlar ni på och har ni också för mycket saker? Kanske någon är en riktig hoarder!

Frågorna löd ungefär så här:

Letar du länge efter något du behöver varje dag? Typ telefon, plånbok, nycklar. Det där klassiska. Förut hittade jag aldrig nycklarna, så jag har gett upp och äger inga nycklar längre.

Köper du saker du vet att du redan har men inte kan hitta det? Hah, det händer. Är helt enkelt för lat ibland att leta.

Kan du inte slappna av och känner dej stressad på grund av du har för mycket saker runt omkring dej? Nope. Eller om jag riktigt funderar efter så blir jag irriterad på saker varje dag. Men efter ett litet utbrott känns det genast mycket bättre. Då och då åker saker ner i sopen på grund av frustration.

Resultat: Hoarder. Eller så kan vi kalla hemmet för  ombonat och hemtrevligt, eh?