Six pack, platt mage. Gärna brunbränd och len. Nej. Långt ifrån men jag försöker bli vän med min. Vi har varit ovänner rätt många år nu och jag känner för vapenvila. Peace..?
Lucka nr 4
#3
Vi glömmer skavanker som åderbråck och celluliter. Vi blundar för normen som säger att ett tio centimeters ”thigh gap” är det enda snygga. Tjocka, korta, tunna eller muskulösa. Alla variationer är fina, bara vi tillåter dem vara det.
Lucka nr 3
Inspiskalender, trean.
Mera inspiration i inpirationskalendern. En juldukning kanske inte behöver vara så typisk julig. Här med mjuka bomullsservetter och en en cool guldfärgad tablett. Kanske en vit duk till jul och en mörkare till nyårsfesten. Voilà!
Inspirationskalender, 2:a luckan
Självkänsla #2
Tack för alla fina ord. Känner att detta bara kan bli bättre. Blickar framåt och känner hur år 2015 kommer att börja med bästa självkänslan. Sen är det bara att fortsätta, hänga med människor man tycker om och komma ihåg att tycka om sig själv. Carpe diems är överflödiga om man inte gillar sig själv.
Lucka nr 2
En julkalender om självkänsla. Storyn.
Inspirationskalender
Min härliga samarbetspartner, Indiska, har fortsättningsvis massvis med fina produkter och nu inför jul blir man mer inspirerad än någonsin. Om det inte är stämningsfulla ljusslingor, så är det dekorativa kläder eller vackert porslin. Där finns faktiskt någonting för alla och jag skulle kunna handla de flesta julklappar där.
Från och med idag kommer det att finnas ännu en till julkalender här på bloggen. Det blir en inspirationskalender. 24 bilder på eventuella julklappstips. Bilder på saker och kläder som jag personligen gillar. Enjoy! Och ni minns väl Indiskas tyngdpunkt på miljö- och hållbarhetsfrågor! Så här skrev jag förra gången.
Handsmidda ljusstakar. Superduper fina! Nu dukar vi fram och väntar på gästerna.
-I samarbete med Indiska-
Ogjord julkalender
Och så var det barnens julkalender. Där hänger den utan innehåll. Den ska fyllas med någonting, men vad? Och jag vet inte ens om jag hinner till butiken. Buu-kalendrarna hittade vi just i postlådan, thank god. De får nöja sig med dem tills den slarviga morsan fixat den andra klart.
Naken julkalender
Min inställning till min egen kropp har inte ändrats nämnvärt under åren. De facto är att jag ibland har lika mycket osäkerheter kring den nu som jag hade när jag var 15. Redan som en liten lågstadietjej skämdes jag över hur jag såg ut. Jag ansåg att bland annat att min bakdel var stor. Mycket större än alla andras och det var därefter jag satte skalan. Och det är det vi gör, vi jämför oss med andra allt för ofta. Till den grad att vi förfular oss själva. Vi trycker ner oss lägre och lägre och när vi väl står där på hålets botten har vi inte längre förmågan att acceptera oss för den vi är. Om vi inte ser något fint i oss hur kan då andra se det.
Mitt rumpkomplex hänger fortfarande med. Och ibland kämpar jag med andra komplex. Att vara helt nöjd verkar inte finnas på världskartan, men visserligen finns det gånger när jag känner mej nöjd(are).
Från och med idag, den 1 december, (vart försvann november?) kommer bloggen att innehålla temat självkänsla och kroppen. Jag kommer att blotta mej, iiiik! Bland annat blir det utan smink och annat naket. Ofotoshåppat. Detta är absolut inte easy peasy för mej men bloggen heter ju ändå ME, MYSELFIES & I, så jag får vara lite givmild så här lagom till jul. Tomtenissen, börja anteckna! Önskelistan är på väg.
Vårt värde får inte sitta i våra utseenden! Utseendefixering i media kommer knappast någonsin att upphöra. Vi får ta detta i egna händer. Vi får peppa varandra och aktivt kämpa med vår självkänsla. Vi måste ta för oss och vi måste synas! Min julkalender kommer att fungera som ett 24 dagars ”Buddha-peptalk”. Mest till mej själv men hoppeligen till någon annan också.
Lucka nr 1
The kids are all right!
Det är hög tid att plocka fram alla triljoner lådor med julpynt. Skulle nästan vilja stänga lådorna och föra dem tillbaka till förrådet. Så långt har mitt öga skådat femton röda tomteluvor, varav några från 50-talet, ett gäng ihoptryckta julgransbollar, glitter i en halvcentimeters trasiga bitar och diverse ljusslingor som alla behöver nya batterier. Och så var det ju barnens hemlagade julpynt. Eller de som de gjort på dagis. Varje december har de knåpat med söta små knubbiga fingrar i dagis tomteverkstad. Vissa finare än andra. Men ack så stolta de är över sina skapelser.
I vår inredningshysteriska värld där det perfekta hemmet är den största bedriften, kan barnen bli åsidosatta, Det anser i alla fall en del människor. När har barnens jul blivit de vuxnas? Räcker det inte med att den prydliga soffan med nio uppfluffade kuddar är förbjuden för barnrumpor, att retroleksakerna på Stringhyllan är till endast för syns skull och hela barnrummet är inrett enligt de vuxnas smak? Och nu tar ni över julen också!
Men om man faktiskt älskar inredning (eeh, nästan mer än barnen) och njuter av att ha det fint, jag själv undertecknad.Hur gör man då när barnen ivrigt börjar plocka fram allt heimlaga? Jag föreslår att man själv bestämmer över hurudana jultraditioner man vill ha inklusive julpyntandet. Vill man att barnen ska vara delaktiga, bygga upp förväntningar? Pynta med grönt, rött, silver, glitter, jesusbarnet och hans moster? More is more liksom. Vill man pynta i sin ensamhet med svart, vitt med eventuellt en hint av silver? Kanske när man är home alone med en mugg glögg och Peter Jöbacks julmusik i bakgrunden? Eller väljer man ut de saker som barnen får pynta med eller kanske de rent av själva får välja och pynta sina egna rum?
Man gör som man vill. Helt enkelt. I slutändan så är det faktiskt inte synd om barnen. Tvärtom, så har barn det riktigt bra nu förtiden. Lite för bra ibland.
Ingen pysseltyp men plockade några fula kottar, målade dem guld. Sprinklade lite guldglitter på och hängde på ett snöre. Barnens iver höll i sig och vi klippte ut några stjärnor i paff, lite guld på det. Lite spetsad glögg på det och feelingen är klar inför lilla jul.
Casa vs casa
Här om dagen blev förälskad i en lägenhet. I samma sekund som jag steg in glömde jag alla drömmar om husbygge och prunkande rabatter. Det är något så speciellt med stora lägenheter i gamla stenhus. Tjocka fönsterbräden där man kan sitta och iaktta människor och trafiken nere på gatan. Fiskbensparkett och stora rum som avlöser varandra på ett naturligt sätt men ändå ingen förutsägbar planlösning. Jag blev riktigt kär.
Nu bor vi i ett gammal trähuslänga. Vi har grannar, men inte så att de känns för nära in på. När jag var hemma med barnen var det riktigt trevligt att umgås med andra hemmaföräldrar på gården. Nästa gång vi flyttar var tanken ett helt eget hus med gård där man får gå naken om man så vill. Men nu, jag vet inte. Vad är det för fel på lägenhet?
Lägenhet, radhus, parhus, eget eller helt något annat. Vad föredrar du?
Älska Inredning 