Nu måste jag varva ner och ta lite fredag. Jag korkar en öl och skålar för att jag fått vara barnbarn till min mormor. Just MIN mormor. Idag är det nio år sedan hon for vidare till ett annat liv. Nånstans där det alltid är sol och varmt. Men inte för varmt, det tyckte mommo inte om. En plats lika vacker som en blomsteräng i mitten av juni. Kanske en blomsteräng, rätt och slätt. Vad vet jag. Men nu tar jag fredag, skålar med öl (någon annan dryck skulle mommo inte ha tolererat) och låta tacksamheten fylla min kropp. Hjärtat är redan fyllt av kärlek.
Här är ett inlägg när jag fick tecken på liv efter döden.