Nylonstrumbyxornas erövring och Fazers café

Holy moly, vilket väder! Att vakna känns som en dans på rosor nu jämfört med på vinterns kolmörka och hemska morgnar. Har nästan glömt bort vintern redan. Allt är förlåtet. Nu kör vi så här ett halvår framöver och låtsas som inget annat. Visst, visst?

Just denna morgon startade ypperligt med en VIP-frulle på Fazers café som även lite senare öppnade upp sina dörrar för allmänheten. Blev så fint bemött av alla inblandade. Verksamhetschefen, marknadsföringsansvariga och personal. Ett riktigt bra event. Och så är det. Ibland lyckas företagseventen och ibland går man därifrån med lite ånger. Ånger att man inte satt sin värdefulla tid på något annat. Men hej, det är ju hundra procent självvalt så vem är jag att klaga.

Fazer är för mej inte enbart ett café där man kan smörja kråset med delikatesser. Fazer är lika med mormor. Jag kan inte räkna hur många gånger jag suttit med henne på Glogatan i Helsingfors och hört på anekdoter från svunna tider. Då det (ännu) fanns gentlemän, kyss på kind och danskavaljerer. Om svåra tider, ransonering av mat i vinterkriget och krigsbarn till Sverige. Om rädsla, om hopp och om tro. Om nylonstrumpbyxornas erövring. Om att alltid sätta alla andra i främsta rum, men att någongång få unna sig lyxen av en äppelmaräng på Fazer.

Jag tog alltid potatisbakelse. Frälste Michaela med en sådan i morse. Delade ett litet svart runt bord med henne och Rebecca. Ja, och Ronja och Jannike var också där. Det var smoothies, matiga yoghurtar, moccakaffen, skumpa, färskt bröd, räkröror och köret. Men bäst var ändå potatisbakelsen. En klassiker som aldrig sviker. Ni måste lova testa! Men endast Fazers. De andra är dåliga plagiat. Mommo kan le på sitt moln där hon sitter. Nu är hon glad för min skull, att Fazers café äntligen finns i vasa. Det går naturligtvis inte att jämföra med anrika Glogatan atmosfär , men så länge barnbarnet får potatisbakelser så kan hon i himmelen vara lugn.

Pst. Den som inte läst fredagskrönikan så finns den här.

SAMSUNG CSC

 

Annonser

En bubblare utmanar.

Ett litet livstecken! Inget viktigt att berätta. Inget som tynger detta lilla hjärta. Inga stora tankar som behöver få komma ut just i denna sekund. Det är fredag, kan jag åtminstone berätta! För den som inte märkt.

Städning på agendan och annat smått och gott. En cykeltur måste jag få inklämd också. Och så helggotta, för att inte glömma ferdagsblomstern. Förra fredagen skrev jag en krönika om potentiella helgproblem. Här, för den som inte ännu hunnit läsa!

Ni minns när jag listade Vasas bästa lunchrestauranger? Nu har jag en mycket trevlig bubblare att presentera. Dessutom har jag satt ihop deras hemsidor. Have look!

SAMSUNG CSC

Inte så svettigt sportlov.

Sportlovet fortsätter i jobbets och lathetens tecken. Inte en skida har vallats, inte en skridsko har snörats. Ännu i alla fall. Det finns ju fortfarande helgen att klämma in sportigt program.

Saldot är inte att skryta med men hur som så har vi haft ganska kul. En ex tempore photoshoot, loppisrunda, en ny kund och ett kontrakt på det, en låååång lunch på fem timmar(!) med bästa vänner och hela barnaslurven. Och ett stort omfång med rosa tulpaner av gubbeluren.  Inte så svettigt sportlov hittills men helt ok ändå.

Matbloggen

Helgen gick i jobb– och talkoarbetets tecken. Hörde att det var ljuvligt väder på lördag. Att man missade! Diskade i Öjbergets café istället för att jobba på fräknarna, men så är livet inte alltid rättvist. Och det känns ju bra att kunna hjälpa till att hålla igång caféet för hungriga skidåkare att besöka.

Jag är ju som känt ingen som står så ofta i köket, men det hann jag konstigt nog med i helgen trots full agenda. Något långkok blev det inte, men den enklaste crunchy myslin och en hälsosammare kladdkaka med polkagrissmak.

Barnen älskade! Nya frukosten består nu av naturell joggi, hallon och honungsrostade havregryn. Yum!

Sedan tog vi några polkagrisstänger..

..kastade dem i morteln och svängde ihop en (nästan) sockerfri och glutenfri kladdkaka med mandelmjöl.

Sen åt vi oss lyckliga. Att man aldrig lär sig laga dubbelsats!

 

Efterlyser lite personlighet!

Vad skulle pigga upp en så här en vanlig onsdag kväll som denna? Det är ju inte som att det är lillelördag i den bemärkelsen som förr i tiden. Vad är nu en Olliskväll mot en skön soffa framför sprakande brasa? Känns bara som om att det får vara slutgosat nu. Vintern har gett oss rätten att softa med yllesockor, choklad och värmeljus. Jo men det är ju klart, visst ÄR det mysigt fortfarande men the show can’t go on.

Jag vill se vårjackor, fräknar och så vill jag se individualism. Lite power! Lite personlighet. I mitt Instaflöde är det blomblad på mörka underlag och smoothiebowls i granna färger (jepp, jag är också skyldig). Ser jag en Kinfolktidning till så blir jag spyfärdig. Vad är det för sekt anyhow? Och vågar man kritisera anhängarna?

Lite ”bry dej inte vad andra tänker”, ”kör din egen grej” och ”sänk dina krav” tycker jag vårens tema ska vara. Och för denna helt vanliga onsdagskväll bjuder jag på något mer sällsynt (på min blogg i alla fall), lite male modelling. Kanske det piggar upp någon. Blink smiley.

Fotografering-vasafotograf-vasa

Bästa restaurangerna i Vasa

När jag nu var inne på mat i gårdagens inlägg så kan jag även lista några av mina favoritrestauranger här i Vasa. Jag snackar alltså lunchrestauranger. Jag är för övrigt en rätt kräsen person då det kommer till föda. Mat ska helst se trevlig ut, gärna i en fin miljö och inredning och naturligtvis smaka mycket. Så ska man bli mätt också. Men alltid får man inte allt på en och samma plats.

Min number one restaurang just nu är Vegana. Helt växtbaserad med ekologiskt tänk. Du plockar själv på tallriken det du vill ha. Antagligen alldeles för mycket, för det finns så mycket smaskigt att välja på. Jag älskar de syrade grönsakerna och de är faktiskt en stor orsak varför jag äter där.

Om jag skulle ge dem ett litet tips så skulle det vara att öpnna en mindre lokal med snitsig inredning. Jag tänker långbord i återvunnet trä och stilrent serveringsporslin. En ”shop in restaurant” med ekologiska, kolhydrat- och sockerfria mellanmål och snacks (nötter, vetegrässhots, kakor etc.) i härligt miljövänligt emballage. Ta det som ett tips, Vegana! Från Vegana går jag alltid mätt, belåten och med en så nyttig känsla!

Nummer två på listan är Il Banco. Men den är på väg att klättra nedåt på grund av priset och för att maten tappat kvalitet. Men fortfarande får man utsökt fisk eller mustiga köttgrytor. Restauranger som menar att sallad är några tomatskivor plus isbergssallad går fett bort. På Il Banco finns det massvis av olika matiga sallader att välja på. Stora vitlöksoliver och frön och nötter av alla de sorter. Me like! Missa inte det goda efterrättstéet ”strawberry and cream”. Till Il Banco säger jag: Tumma inte på kvaliteten eller så tappar ni en kund (eller flera)!

På nummer tre sitter Pincho. Trots att restaurangen bytt inredning typ tre gånger på tre år (en konstigare än den andra), så håller maten fortfarande måttet. Salladsbuffet som heter duga. Igen överlastar man den allt för lilla tallriken. Brödet är ljuvligt och till dessert finns mina all time favorites, Dominokex. Där kan man sitta länge och spana på människor som åker upp och ner i rulltrappan utanför. Det skulle vara skönt om Pincho hittade sin inredningsstil och visuell nisch. Matcha inredningen med den goda maten! Jag kanske kan konsultera, Pincho?

Jag på den coola italienska restaurangen, Vezzo, i Umeå. Franchising! Ett tips för blivande företagare. Saknar en ordentlig pastarestaurang!

Kärlek till ett barn

Helgen har hittills innehållit mycket kärlek och roligheter. Ikväll fortsätter det med teater, Ernstbesök och återträff med en förlorad vän. Skönt att få pusta ut lite efter förra veckans stress och motgångar. Är glad att jag hann stanna upp livet med min mentala coach samt besöket på Wasa Wellness. Utan dem skulle jag ha varit ett vrak.

Folk är däckade i sega flunsor nu. Vi är friska, men i bakhuvudet gnager nästa veckas sjukhusbesök. Båda minstingarna ska dit av olika orsaker och naturligtvis är mamman orolig och har den där obehagliga känslan i kroppen.

Priset för att få uppleva den galna kärleken av ett barn, är den förbannade oron. Går den aldrig om?

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Kärlek till ett barn. Foton från en 2-årsfotografering i januari.