Jag var mycket nöjd efter gårkvällens VIP-event som jag ordnat tillsammans med Indiska. Mer om det later. Men det kan mycket väl vara därför jag presterat bättre än på länge. Kanske jag gått på någon slags endorfinkick denna till synes vanliga torsdag. Som en myra har jag jobbat och betat av så många franskisar på mina post-it-lappar.
Dessutom dedikerade jag kvällen till helgstädning och som verket på kronan knipsade jag av några vackra tulipaner i trädgården. Nu står de där så praktfulla i min favoritvas, hemmet doftar av tallsåpa och jag vill tacka livet. Fick dåliga nyheter av en vän, en påminnelse om hur livet är bräckligt.
Att det måste hända tråkiga saker, om och om igen, för att man kan ta sig till livet och de små stunderna. Man borde veta bättre att leva för dan, göra galna saker och testa nya, pussas mera och skita i petitesser. Framför allt borde man inte pensionsspara eller överhuvudtaget spara pengar på lång sikt. Till vilken nytta om det går som för huvudpersonen i de dåliga nyheterna jag fick ikväll? Att hinna med något år in i pensionen och sen tar livet slut. Vad säger economistan då?
Nu gäller det att ta vara på kvällen. Jag ska inte förstöra den med att titta på eurovisonstävlingar. Jag har inte mitt mindset på vrålande ballader, copycats och sexistiska scenshower. Jag ska istället läsa Patrik Backs alltid så träffande recensioner av bidragen i dagens Vasablad och sedan bara meditera i nuet så länge jag kan.
Hej hej!
Igår kväll gled jag in på gården med en goodiebag gjord av bland annat ostronskal. Det ni!
Älska Inredning 