Ett office, en urlakad själ och en helgrapport.

Jag älskar mitt office! Ok, jag överdriver lite perhaps. Att varje morgon börja med att städa undan efter morgonrusningen är kanske inte min bästa hobby, men ack så tillfredsställande då smutskläder och soppåsar är bortförda, diskmaskinen iplockad och borden torkade! Aaaah, då börjar sinnesfriden. Att sedan tända några ljus och lägga eld i brasan och leka yogi på min varma Beni Ourain-matta, är som balsam för själen (och de styva musklerna). Sedan åker datorn i gång, och till det trygga ljudet av diskmaskinsbrumm börjar jag måndagen med att skriva fakturor. Lifvet alltså, lifvet! Ibland är du helt nice.

Helgen skulle bli en mysig lillajul, men av någon orsak var ingen i familjen på bästa humör så pepparkaksdegen fick stå kvar i kylen. Istället tog jag mina frustrationer till att städa skåp och tvätta höstkläder, som sedan fick byta plats med vinterkläderna som jag hämtade från förrådet. Tänka sig, i december! Tycker mej minnas att man tidigare tog fram vinterkläder i oktober. Klimatförändringens tydliga tecken.

Men någon tråkig helg var det inte. Fredagen blev kulturtantig (igen). Med bästa vänner såg vi Ernst Underbar improvisationsteater. Alltid lika kul trots att man var lite tlött i ögat följande dag. Och söndagskvällen spenderade vi med släkten på brorsdotterns kalas. Ståhej!

Jag konstaterade förra veckan att jag måste tagga ner lite grann med att läsa om #dammenbrister och så vidare. Jag har satt in 110% av min själ och nu är den lite urlakad och matt. Så i helgen tog jag lite paus från allt det viktiga. Men arbetet fortsätter och jag har inte gjort slut med det på något sätt. Är du insatt eller vill bli så kan du lyssna på podden.  I de senaste två avsnitten snackar vi loss om förväntningar, ansvar, manshat, trakasserier och mycket mer.

Julfoton-vasajulfoton-vasajulfoton-vasa

Picsen är tagna från en mysigare lillajul

Annonser

Kulturtanten recenserar

Jag är på väg på teater. Om jag har gjort något i höst så är det att hålla mitt löfte , dvs. att leka kulturtant. Kan nästan våga påstå att det knappast kan kallas för att leka, jag kan nog numera titulera mej en äkta kulturtant. Har varit oerhört kulturell i höst!

Borde väl införskaffa en vadlång rutig kjol i ylleblandning och ett par foträta svarta läderskor med bred klack med maxhöjd 1,5cm. Nej, men det är på riktigt härligt att vara infiltrerad i kulturens rum. Rummet är fint och speciellt men inkluderande för vanliga typer som du och jag.

Här i veckan såg jag Ingvar!-en musikalisk möbelsaga, på Wasa teater. Dit gick jag utan förväntnintar. I alla fall hade jag inga höga förväntningar då jag hade hört att den kanske inte är den roligaste och bästa pjäsen i världshistorien. Att ha låga förväntningar är för övrigt ett bra tips att lägga bakom örat. Det gäller i alla livssituationer. Allt blir bara såååå mycket bättre då. Men det är ändå en hårfin gräns mellan att inte ha så höga förhoppningar till att gå omkring och vara en pessimist. Att alltid tro det värsta är ett mindre smickrande personlighetsdrag. Ingen orkar hänga med ett neggo!

Men tillbaka till pjäsen som ju faktiskt var en musikal. Från början till slut. Det började med sång, slutade med sång och där emellan var det BARA sång. Musikalen var liksom en parodi på sig själv. En typisk musikal där alla monologer och dialoger är en melodi. Och ibland var det inte så himla melodiskt. Tänk dej att du en dag byter ut allt det du säger till toner. ”Jaaaag skaaa nuuuuuuuu hä-ä-ä-ä-ä-ä-ä-mtaaaaa minaaaaaa barn från daaa-giiiiiiiiis.” Ja, typ så. Jag vet inte hur bra på du är att sjunga och komma på top hits så där i stunden, men jag är inte världsbäst på det. Och det var inte heller kompositören till Ingvar-musikalen. Med det sagt, så tyckte jag ändå att ensemblen sjöng fantastiskt bra till de mindre bra melodierna. Emellanåt lyckades sångnumren bli riktigt svängiga och medryckande för att sedan igen falla ner i melankoliskt mollackord. Det blev en blandning mellan Bellmanvisor och finsk tango.

Koreografin var något jag gick igång på. Pricksäkert och innovativt. Det hände hela tiden något på scenen och med en roterande miniscen i mitten blev scenografin både inbjudande och intressant i sin enkelhet. Musikalen bjöd inte på någon riktig dansshow men skådespelarna var samspelta i sina olika karaktärer och jag gillade speciellt huvudrollen, Ingvars steppsolo. Med steppskor skulle det kunna ha blivit ännu bättre. Och framför allt roligare. För Ingvar!- en musikalisk möbelsaga beskrivs i marknadsföringen som en humoristisk musikal. Visst, det fanns ljuspunkter där man fick skratta lite grann, eller åtminstone le. Men det var inte pjäsen i sig som var rolig, och inte heller manuset. Däremot skrattade jag mycket åt skådespelarnas rörelsemönster och komiska timing.

Budskapet var tydligt och hade en röd tråd genom hela föreställningen. Att få lära känna Ingvar Kamprad, Ikeas grundare, var inte heller fy skam. Kultur och allmänbildning, som två flugor i en smäll!

Nio föreställningar spelas ännu detta spelår. Se till att ta fram kulturtanten i dig och gå och se den! Passa på att avsluta kvällen med aborrfiléer, pommes med aïoli på vår bästa och enda teaterkrog, Ernst!

Skål!

Pippi på Pippi!

Ska ni göra en sak med era barn denna vår (förutom att berätta för dem hur kolossalt härliga individer de är) så är det att gå på teater! Pippi Långstrump på vår egen allra finaste Wasa Teater! Det är en order!

Och tro inte att den är endast för barn. Nej, nej och åter nej! Jag har inte skrattat och njutit så där mycket som när vi såg pjäsen på premiären i onsdags. Det var pure pleasure från början till slut. Var det inte gapskratt så hade jag definitivt ett stort Pepsodentsmil från början till slut och det är ingen kort pjäs precis.

Barnen gillade naturligtvis de med. Det hände hela tiden så mycket på scen att de små stackars huvudena roterade som små ugglor. Sång, koreografi och berörande scener. Scenografin var spot on och färgen på Villa Villerkulla satt tonen på resten av av dekoren. Som ett godishalsband i pastell. Ibland var kläderna som tagna från Alice i Underlandet eller någon annan saga ur fantasygenren. Tala om eyecandy minsann!

Denna pjäs får absolut inte missas! En andra gång är redan inbokad för vår del.

Kärlek till ett barn

Helgen har hittills innehållit mycket kärlek och roligheter. Ikväll fortsätter det med teater, Ernstbesök och återträff med en förlorad vän. Skönt att få pusta ut lite efter förra veckans stress och motgångar. Är glad att jag hann stanna upp livet med min mentala coach samt besöket på Wasa Wellness. Utan dem skulle jag ha varit ett vrak.

Folk är däckade i sega flunsor nu. Vi är friska, men i bakhuvudet gnager nästa veckas sjukhusbesök. Båda minstingarna ska dit av olika orsaker och naturligtvis är mamman orolig och har den där obehagliga känslan i kroppen.

Priset för att få uppleva den galna kärleken av ett barn, är den förbannade oron. Går den aldrig om?

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Kärlek till ett barn. Foton från en 2-årsfotografering i januari.

Jag har nät och recenserar Astrid Lindgrens värld.

Vi lever och mår bra. Jag har hittat internet, ett trögt sådant men det lättar lite på abstinensen i alla fall. Just nu befinner vi oss i Norrköping i ett rosa stenhus. I en vindsvåning på 50m2med kvav luft och några getingar på köpet.

De två första nätterna bodde vi utanför Vimmerby i det mest idylliska lilla samhälle på max 15 invånare. Där var alla husen Bullerby-röda med mansardtak. Förutom vårt hus, som var av nyare modell och hyrdes ut till oss då ägarna var bortresta. Där var ytan 200m2 och takhöjden minst fyra meter.

Det var fint, men att bo hemma hos någon vars  personliga grejer ligger runt omkring huset känns kanske inte helt avslappnande. Men så nu vet vi det. Vi fick ändå tak över huvudet för Vimmerby med omnejd var invaderat av tusentals familjer som vallfärdat för att se Astrid Lindgrens värld.

Vad ska jag säga om själva Astrids värld då? Förstås supermysigt, precis som det SKA vara och är i sagorna. Och det är verkligen som hemsidan lovar: Här blir sagor verkliga. Miiljön är underbar likaså alla byggnader, och huruvida de är autentiska, det behöver man inte bråka om. Till varje detalj! Ja, kanske förutom killevippen-spiken som Dino absolut ville trycka på, den hittade han inte. Skådespelarna var fantastiska och bjöd på sig själva redan i bilkön utanför området. Där sprang Prusiluskan och Kling och Klang och underhöll.

Några tips kanske:

Ta med mycket kall dricka, det kan bli hett som i en gryta där! Skippa matlådorna. Maten där är fräsch och hälsosam. Där finns ingen hamburgartallrik med pommes. Det mesta är närproducerat och heller inte jättedyrt.

Kom dit direkt före öppning och köp biljetter via förköp på nätet! Kolla genast programmet och om det är pjäserna barnen vill se, håll koll på tiden och planera in dem. Eller så gör ni som vi, just go with the flow.

Viktigaste av allt är att ta på ditt bästa humör och stegmätaren (motion lär det bli). Muta barnen med glass och trilskas de ändå är det helt okej att titt som tätt skrika ” din förgrymmade unge”. Ingen höjer ens lite på ögonbrynen där.

Och den som inte har barnasinnet kvar, den får det tillbaka i Astrid Lindgrens värld. Garanterat.

 

SAMSUNG CSC

Vårt första boende..

SAMSUNG CSC

..with a view av hästhage

SAMSUNG CSC

Bullerbykänsla hos grannarna

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

SAMSUNG CSC

Ett bad fanns ett stenkast från huset

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

I Astrid Lindgrens värld var husen aningen mindre

 

SAMSUNG CSC

Vissa var ännu dansanta i benen..

SAMSUNG CSC

..medan andra var trötta och hungriga

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Jag vet inte vad Emil gjorde i Villa Villekulla

SAMSUNG CSC

Ivriga flottresenärer..

SAMSUNG CSC

..drar sig till..

SAMSUNG CSC

Kurre-kurre-dutt-ön

SAMSUNG CSC

Det blev Ronjas vårskrik vid Mattisborgen

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Vilda klätterlekar hos Nils Karlsson Pyssling

SAMSUNG CSC

Varenda Lilla gubben-häst skulle provköras

SAMSUNG CSC

Och hur många foton finns inte på dessa tavlor med hål för huvudet? Gäsp.