Kampen mot klockan

När vi väl fick nycklarna till huset (vuxenhuset som vi kallar det) i medlet på augusti hade vi exakt fyra veckor på oss före vi måste lämna vår gamla boning. Lite visste vi då hur intensiva veckor vi hade framför oss. Planen var att få det dammigaste arbetet ur världen före vi flyttar in. Och dammigt och svettigt blev det då vi måste riva loftet helt och hållet och bygga en övervåning.

Ett stenhus är också så mycket mer komplex än ett trähus och det gav oss lite mer huvudbry än vi hade hoppats på. Efter diverse samtal och råd från husets arkitekt och andra rådgivare var arbetet igång.

Det var inte bara en helt ny våning som skulle byggas. Alla väggar och tak skulle få sig en ordentlig facelift. Och golvet skulle ut och ersättas med nytt. Jag som alltid gillat att spackla. Not anymore! Det var så mycket sprickor på de grådaskiga väggarna. Det blev mycket skrapas, tejpas, fylla på med massa och spackel. Och slipas! Och så igen. Och ibland en tredje gång.

Takhöjden är heller inte att leka med så långa skaft räckte inte, utan det var balansgång på byggställningar och stegar. Inget för den höjdrädde! Paneltaket skulle bort i hall och halva vardagsrummet och ersättas med gips och infällda spottar. Ingången från hallen till vardagsrummet skulle sågas större och de onödiga pardörrarna tas bort.

Vita blev väggarna. Inte särskilt vågat. Just nu när trenden för färg på väggen är här. Men vi har haft gröna väggar i sju år, så nu vill jag ha vitt. Vitt, vitt,vitt and I love it! Känner mej fri och lugn i själen. Men det gröna älskade jag med, och hann aldrig tröttna på den. Så ett tips, var inte rädd för färger! Ger ett mycket mer ombonad känsla än vita väggar.

Allt gjorde vi själva, förutom parketten som vi hade hjälp med. Gubben tog ut semester och jobbade heltid på bygget och jag jobbade på morgnarna i företaget, åkte och renovera, hem till barnen kring fem för att sedan fortsätta renovera några timmar senare. Mellan 21-01 fick jag ta tu med företagandet igen.

Och så lite pics på loftet och övervåningen vi byggde upp.

 

 

Casa vs casa

Här om dagen blev förälskad i en lägenhet. I samma sekund som jag steg in glömde jag alla drömmar om husbygge och prunkande rabatter. Det är något så speciellt med stora lägenheter i gamla stenhus. Tjocka fönsterbräden där man kan sitta och iaktta människor och trafiken nere på gatan. Fiskbensparkett och stora rum som avlöser varandra på ett naturligt sätt men ändå ingen förutsägbar planlösning. Jag blev riktigt kär.

Nu bor vi i ett gammal trähuslänga. Vi har grannar, men inte så att de känns för nära in på. När jag var hemma med barnen var det riktigt trevligt att umgås med andra hemmaföräldrar på gården. Nästa gång vi flyttar var tanken ett helt eget hus med gård där man får gå naken om man så vill. Men nu, jag vet inte. Vad är det för fel på lägenhet?

Lägenhet, radhus, parhus, eget eller helt något annat. Vad föredrar du?

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC