Dagen jag hittade mej själv

Känner att vi måste snacka sommarprat. Eller rättare sagt om ett sommarprat som påverkade mej något oerhört. För att vara riktigt ärlig så fick denna kvinna, med sina ord och historier, att hitta mej som människa. En dag i juli när jag begav mej på en promenad med P1 sommar i öronen, hade jag inte den blekaste aningen om att jag inte vid detta lag visste VEM jag var.

Sanna Lundell var den dagens sommarpratare. Allt jag kände till om henne var att hon var journalist och bloggare samt hade ett on/off förhållande med Mikael Persbrandt. Att hennes erfarenheter och livssyn skulle gå rakt in i hjärtat på mej, det var jag totalt ovetande om.

När jag lyssnade till henne, föll allt på plats. Det var som om min värld blev ett sammelsurium av osanningar och sanningar. Som om jag och Sanna kunde ha varit samma person. Inte i detalj men i den röda tråden i hennes historia. Klocks klocks, och så satt alla pusselbitar på plats. Nu visste jag varför jag gått omkring och varit bitter. Sur på samhället. Tokig på och i män. Patriarkatet. Frustrationer. Min inre kamp som kvinna.

Har ni inte lyssnat, så do it! Kanske ni redan har hittat er själva, det trodde jag också. Kanske ni inte blir berörda som jag. Men jag lovar, ni kommer inte att förlora något.

nadia boussir

Annonser

En kärlekshistoria

Kanske det sämsta fotot i blogghistorien, men den förtjänar ändå en plats här. Igår hängde jag med Mark Levengood en stund. Och om jag inte var kär förut så blev jag det nu. Det kunde bli en riktigt lång kärleksförklaring det här men hejdar mej själv och vill bara säga att han var så snäll, mjuk och rolig. Den som inte ännu har hört hans sommarprat på Radio Vega från förra sommaren, MÅSTE LYSSNA! Jag har själv hört på det tre gånger.

mark levengood sommarprat

Jag och Mark i en kärleksdimma haha!