Mathilda undrade hur jag ställer mej till skönhetsoperationer och jag lovade berätta. Det här är ju ett hett ämne som har diskuterats och synats från alla olika vinklar i olika forum.
För att inte analysera det allt för mycket vill jag få fram att jag tycker att alla får förstås göra som de vill. Jag gillar i allmänhet inte den styrande handen, att en instans eller inrättning ska få bestämma över våra individuella liv.
Jag har sett så många opererade kroppar när jag bodde i London och jobbade i showbiz. Unga tjejer vars kroppar knappt vuxit färdigt. På den tiden hörde inte skönhetsingrepp till vanligheterna i norden. Tror inte att många skulle tackat ja till en operation om den så skulle ha erbjudits gratis. Skrämmande hur detta nu har ändrats! För handen på hjärtat, skulle det inte vara ett frestande erbjudande? Ett litet bröstlyft, en tummy tuck eller bara lite hederlig fettsugning. Helt gratis!
Så här på rak arm kunde jag mycket väl säga att ja, jag skulle kunna tänka mej att göra ett skönhetsingrepp om jag hade pengar och om jag bara vågade. Och kanske bara för att jag är för lat för att träna bort någon extravalk. Den där valken skulle jag gärna få bort, men att gå så långt som att lägga sig under kniven. Njae, det tror jag inte.
Jag ÄR nöjd med mej själv. Så där överlag. Men jag är också missnöjd med många saker hos mej själv, både på utsidan och på insidan. Vissa dagar kan det kännas jobbigare men oftast är det helt ok och ibland är jag plötsligt superdupernöjd. Vad kan en operationen möjligtvis göra för min självkänsla?
För vi vet ju alla att ingen blir lyckligare av en skönhetsoperation, snarare tror jag att man blir missnöjdare. Lite så där som när man målar väggarna vita och så ser man på taket och konstaterar att det ser ju jättehemskt ut nu. Bäst att måla det också. Skulle jag låta operera mej, skulle jag knappast stanna vid den operationen. Jag skulle bli mer fixerad på mitt (och andras) utseende och vem vet så skulle jag bli nästa Cat woman (eller vad nu den där sönderopererade kvinnan kallas). Leker dock ibland med tanken. Listan på vad jag skulle ”fixa till lite” är ju oändlig:
Boob job
Nose job
Tummy tuck
Fettsugning inre lår
Fettsugning ridbyxlår
Fettsugning rumpa
Fettsugning rygg och armar
Ögonlockslyft
Högst antagligen ett ansiktslyft
Lite fillers och botox
Ni hör, Catwoman Deluxe.
Jag läste för en tid sedan att skönhetsoperationer har ökat med 40% de senaste två åren. Och mest 40-åringar. Galet! Den där sjuka hetsen att se ung ut. Den där hetsen jag själv är ett offer för. Det känns så oerhört sorgligt att en mogen kvinna låter sig falla för samhällets skönhetsideal. Om inte hon klarar av att ducka för den, hur kan vi då förklara för en fjortonårig osäker tjej att hon duger precis som hon är?
Ni då, vad skulle ni fixa till? Eller är ni nöjda med ert utseende?
Känner mej oftast nöjd med lite röd färg på kinderna