So long från lilla Buddha

At fota ett barn är inte lätt. Det är upp och ner och hit och dit. Ingen håller sig stilla, inte barnet och inte du. Det är skratt och det är gråt och till slut är alla svettiga och trötta. Men trots allt blir bilderna fantastiska, kanske just för att det finns så många dimensioner av liv i dem.

Förra veckan fotograferade jag för första gången en nyfödd, en liten spädis på sju dagar gammal. Ååååh! Man ska hålla sig iskall för att inte äggstockarna ska börja värka. Det blev en utmaning. Både fotandet och hejdandet av babyfeber. Att fota en spädis är inte heller lätt det. Det blir inte lika mycket svett, däremot blir det många pauser. Matpauser och kisspauser. Jag vill heller inte photoshoppa foton på barn. Hormonnippor, skrapmärken och torr hy hör bebisar till. Ingen bebis ser ut som på Anne Geddes överredigerade bilder.

Det är känslan som är viktigast. Man vill känna bebisdoften genom fotona och beundra de njutningsfulla ögonblicken som kameran fångat.

 

Här är jag mitt uppe i packande, BIG time! Imorn drar hela familjen till Sverige, hurra. Och ja, vi har boendet klart men vad vi ska göra är tämligen oklart. Vi tar dagen som den kommer, det får bli resans slogan. Om det finns internet i Småland så lär jag uppdatera bloggen lite grann. Tills dess får ni ha det så bra och eftersom det ibland bor en liten Buddha också i mej så uppmanar jag  er: ”Fånga sommaren!”

 

Och ännu lite baby pics. Titta på de fina blöjbyxorna och mössorna Linda fixade till mej! Hann knappt blinka så var de färdiga. Vilken talang!

 

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Sa jag redan att allt är bättre i Sverige?

Som en ny människa nu. Lyckligare, mer motiverad och definitivt mer kär. Bara lite tröttare och fattigare. Att komma bort från vardagens tristess och framför allt bort från rutinmässiga strukturer, det gör verkligen susen. Varje gång vi reser iväg på tumis, konstaterar jag det samma. Varför kommer vi inte iväg lite oftare? Och barnen har det absolut inte gått någon nöd på. De har levt skärgårdsliv med allt vad det innebär.

Men alltså Stockholm. Som fjortis var detta ju bästa staden som fanns! Sedan hände något, vet inte vad. Kanske jag blev mer kritisk, trött på den överlägsna attityden och stockholmsdialekten. Trött på alla Slitzmodell-wannabes och trött på dubbelmoralen och falskheter.

Detta var uppenbarligen en fas jag hade för nu älskar jag Stockholm. Igen. Kan inte sluta förundra mej över det stora, varierande utbudet av restauranger, små butiker och skönhetssalonger. Mångfaldet av kulturer och människor med olika bakgrund slutar aldrig fascinera. I stockholm kan du vara den du vill, den du är och ändå sticka ut eller smälta in. Jag vet att gatubilden inte alls speglar verkligheten och att acceptans för olikheter är ett rådande problem. Men atmosfären är ändå så mycket skönare än i vår huvudstad. Vi ligger efter. Som vanligt.

Idag har jag  kramat barnen extrahårt och de fick franskisar och glass till middag. Och så några souvenirer från en av de bästa städerna i världen.

 

SAMSUNG CSC

 

Kväll över Stockholm

 

SAMSUNG CSC

Vyn över hustaken

SAMSUNG CSC

Mat, så god god. Libanesiskt, finns inget bättre!

SAMSUNG CSC

Ett rådjur i strålkastarljus, mätt efter 16 rätters Meze.

SAMSUNG CSC

Vi ses nästa gång Tabbouli

SAMSUNG CSC

Kallt även i Sthlm

SAMSUNG CSC

Magnoliaträd utanför hotellet, hur romantiskt!

SAMSUNG CSC

Doften alltså!

SAMSUNG CSC

På Cow hittar man det bästa Laura Mercier sminket. Resekassan sinade där.

SAMSUNG CSC

Ville ha denna från Afroart, men måste nöja mej med några mindre inredningsprodukter istället.

SAMSUNG CSC

Vi fikade och fikade..

SAMSUNG CSC

..och vilade fötterna

SAMSUNG CSC

..försökte undvika Sergelstorg. Tog en snabb bild och sprang därifrån..

SAMSUNG CSC

..och shoppade lite till. Åtta par skor (!) bland annat