En insikt!

Det var naturligtvis givet att tanka d-vitamin idag och jag hann precis före solen försvann. Fatta, den värmde till och med! Med en podcast i mina öron travade jag iväg mot Brändö. Det är märkligt hur en väg man gått tusen gånger om ändå kan kännas så fin. Jag vet inte, men jag hade en sånt där ”ett med naturen”-ögonblick och mitt i allt kände jag mej så himla lycklig.

Podden i mina öron var heller inte vilken podcast som helst utan jag lyssnade första gången på det sista avsnittet av min (och Linns) egen pod, Snakk. Och herrejestas så jag skrattade! Och skrattade och njöt. Skämdes aningen därimellan men så skrattade jag igen. Vilken kul pod alltså! Får man säga det själv, heh? Är ju inte helt objektiv precis. Ni som inte har lyssnat på det MÅST lyssna NU! Jag är väl aningen sexistisk (fy skäms) och vi pratar som vanligt mycket skit, men där finns också mycket tänkvärt. Bland annat ett mycket högaktuellt ämne så här efter julledigheten; skilsmässor och breakups.

Jag kan inte annat än sakna podden. Att hitta på ämnen att snacka om, att hänga med Linn, att skratta sig våt i byxorna, att tala och tala och tala. Kanske till och med beröra någon lyssnare. Till skratt eller till gråt. Jag saknar till och med all stress kring att hinna banda in, för en vecka går så jädrans fort. Ah men, nu blev jag ju riktigt sentimental här.

På hemvägen kom i alla fall jag till en liten insikt. Jag vill fortsätta med detta. I någon form. Hur och var vet jag inte men funderade om jag skulle söka sommarjobb på Svenska Yle!?! Låta min kreativa ådra (usch, va äckligt ord) pulsera hela sommaren lång. Kanske på radion, who knows. Fast sommarsemester är ockå väldigt lockande. Jag lever ju för sommaren. Eller så börjar jag podda igen. Bäst att sova på saken, go’natt!

snakkcollage

 

Tryck HÄR för en terapisession! Kom ihåg hörlurarna.

EDIT. Såg plötsligt en till kärleksförklaring. Här.

Annonser

Queen of Helsinki

Helgen for i ett huj med bebisfotografering, cupcakesbakning, kalas, min födelsedag, städning, packning och farsdagsfirande. Och så var jag gästprogramledare i Veckoslutskommittén på radio x3m (var det någon som råkade höra mitt häxskratt?..!). Scary men roligt förstås.

Nu har prinsessans vecka har börjat!Ingen städning eller matlagning. Ingen diskmaskin eller bykhög så långt ögat når. Could get used to this!

Att åka iväg någonstans med en hel familj är så nära katastrof man kan komma. Så mycket saker att packa och så vill jag helst att huset ska vara någolunda fräscht när vi kommer hem. Det är helt enough med explosionen av de tusen väskor med smutstvätt som står  ouppackade i hallen i några dagar efter hemkomsten. Finns det något värre än att packa upp? Jo, kanske att packa då. Att packa medan barnen har myror i brallan av resfeber. Det blir nervsammanbrott redan före man kommer iväg.

Men nu dumpar jag kidsen i Pargas och låter farmor och farfar leva mitt liv i några dagar. Jag kommer att må som en prinsessa. Känner redan av transformationen. Pulsen sjunker stadigt och snart kan man skönja mina smilgropar. Ett leende som aldrig vill ta slut så länge jag strosar på gatorna i Helsingfors. Ni kan kalla mej Queen of Helsinki, heh.

SAMSUNG CSC

 

Liksom den lilla prinsessan jag fotade i helgen kommer jag att sova i hotellets dunbolster. Lucky me!

Radiopratarn

Klibbiga hälsningar från tåget med destination Vasa. Wifin hackar, min cola är ljummen och behöver jag säga att vi är förseeenade.

När ni låg i er varma säng och kramade era snuttetrasor, då befann jag mej i radio x3ms studio i Böle. Och nej, jag är fortfarande ingen morgonmänniska och fick lov att ta fram mitt bästa möjliga morgonhumör. Lyfter hatten för Succemorgon-gänget som stiger upp varje natt för att underhålla oss andra.

Men så kul det var! Nu är jag utpumpad, urlakad och sexy Friday får vänta tills imorgon. Ikväll blir det OITNB från Netflix. På min Tempurmadrass.

 

 

Edit. Heriguuud, jag glömde det viktigaste, vann över vinnarskallen Janne i elduello! Kolla in min segerdans på #succemorgon på instagram.

 

Bild

Sååmitytöt, makeup och brorsbarn

Den här kvinnan, hon vet minsann hur man gör en annan kvinna frisk. När jag idag kände mej som lägst, dök hon upp som ett Hangökex och hade med sig både det ena och det andra. Först korkade vi upp den lilla skumpaflaskan och redan efter det kändes det nästan som jag fick lifvet tillbaka. Sedan det mumsade vi oss indisk mat och tryckte i oss varsin chokostång. Vi bandade in lite poddis och övade upp vår skolfinska.

Mätta och belåtna cyklade vi iväg till Yle. Men nervösa så attans. Kontaterade att skumpaflaskan var alldeles för liten för att lyckas lugna våra pickande kaninhjärtan. Men vi gjorde det. Nu klarar vi allt, känns det som.

 

SAMSUNG CSC

Sa jag förresten att hon också hämtade fina blomster!

 

SAMSUNG CSC

Pre-vappenskumpan

 

 

Just ja, igår hade vi en gemytlig kväll. Jag och sju andra brudar. En kväll i makeupens tecken. Alla sju var så nyfikna och ivriga på att lära sig och damma av sina gamla sminkborstar. Frågorna slutade aldrig och klockan tickade långt förbi barnens läggdags. Men kul! Finns det intresse för sminkurs, har jag ännu tider fram till midsommar.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

 

Och så ikväll hade vi finbesök av en liten tjej som jag är faster till. Jag, faster? Låter väldigt konstigt. Om man ska vara något till nån, ska man väl vara moster? Faster låter ju så..gammalt. Men jag blir ju aldrig en  moster och inte heller blir jag en mormor (snyft). Däremot ska jag bli FASTER en gång till. På sommaren kommer Naomis syskon och jag ska njuta och dofta på söta bebistår. Längtar!

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

Utmanad

Linn tycker det är helhemskt att vi ska intervjuas i finska radio. Ja, och det är det faktiskt! Men jag känner att man måste anta lite utmaningar här i livet.

Varje gång före vi bandar in vår poddis Snakk så fnissar jag helt galet mycket. Jag blir slemmig i halsen, måste dricka vatten, måste spotta och fnissa lite till. Linn drar några ljuva toner ur Smoukahontas repertoar och jag kissar nästan ner mej av hysteria. ”Vaffööör måste vi göra det här och utsätta oss frivilligt för något så hemskt?” undrar jag varje gång. Det är just den där skräcken blandat med förtjusning som jag talade om i ett inlägg för någon dag sedan. Det är så hemskt att man bara måste fortsätta.

”Life begins at your comfort zone” var det någon som sade så fint.

Vad gör dej helt supernervös och osäker? Vilken utmaning skulle vara den värsta tänkbara? Vad är din värsta mardröm som du ändå lite sadistiskt nog skulle vilja prova på?

 

ak

På tal om utmanad så leder denna ljuva kvinna (#annakarinsiegfrids) ett barnprogram som heter just UTMANAD och idag är jag med som domare! Klockan 18.30 på Yle5. Finns att se lite senare på Yle Arenan också. Huuuuaaa, att se sig själv på tv då!