Hur jag njuter av män med ballsvett

Oj vad det händer nu. På Flashback. Det är där jag har hängt de senaste dagarna. Farligt, farligt men ibland måste man bara om man vill hänga med i alla svängar. Allmänbildad blir man väl inte men däremot blir man oerhört upplyst! Love it!

Det mesta ska man ta med en nypa salt, men jag är fullkomligt övertygad att Cissi så klart talar sanning. Nu sitter nog många andra (kändis) män med ballsvett. Jag brukar lida med andra människors lidande,men inte nu. Nu njuter jag av att veta att de lider. Sweet alltså!

Läser också att Frankrike ska förbjuda busvisslingar efter kvinnor(!) Hur det ska gå till i praktiken tror jag inte de riktigt funderat över. Jag har svårt att tro att sexismen har sina rötter i just busvisslingar och att något kommer lösa sig genom sådant förbud. Men ja, jag vill inte bli visslad efter eller lockad på som en kissemisse. Det gör mej rädd och obekväm. Men Big Brother basar lite mycket nu känns det som. Tvångsvaccineringar, slöjförbud, tiggeriförbud och razzior hos alternativa läkemedelstillverkare. Var ska detta sluta? Som i en scifi-film där alla går med likadana uniformer och övervakas av kameror i varje hörn?

En annan hot topic och en väldigt tråkig nyhet är att Fredagspodden SLUTAR! Vavava?! Känner ett hugg i bröstet. Hannah och Amanda som varit en stor del i mitt liv de senaste året. Det har alltid känts så betryggande att lyssna på dem. Att veta att de är värre nutters än en själv, hah. I will miss Fredagspodden!

Något annat som är så sjukt sorgligt är att läsa om Rohingya-folket som flyr Burma. Om det hugger i bröstet av vetskapen att Fredagspodden slutar, så gör detta så ont i en. Hela kroppen värker av att läsa vad barn, kvinnor och män blir utsatta av! Barnen dödas med slag med käppar medan föräldrarna är tvungna att bevittna händelserna. Samma käppar misshandlar sedan kvinnornas underliv. Och så vidare. Det är så fruktansvärt hemskt! Jag vill bara rädda alla 500 000 av dem. Snyft!

Men till något roligare nu! Jag är hundvakt. Till Julias mysiga Chihuahua. Får se om han överlever dessa dygn med oss.

Ja, och igår kväll var jag med i Radio Vegas föräldrapanel och låtsades kunna något om föräldrars sömnbrist och svartsjuka hos barn. Om någon lyssnade så ropa hepp. Nähäpp, men jag gissade väl det. Vem lyssnar ens på radio anymore(?)

Några glada bilder på det från förra hösten & Go’natt!

Annonser

Vad berättar man åt barnen?

Tack ännu till alla som delat och tagit tid att kommentera blogginlägget om när vi träffade några flyktingfamiljer på Vasa polisstation! Jag vill ju inte på NÅGOT sätt se mej som någon hjälte. För en hjälteinsats var det då verkligen inte! Tvärtom. Det var en handling ex tempore. Att avvara en timme av min hektiska vardag, mellan städning och helghandlande, är NADA. Det kan alla göra. Om inte annat så kanske detta gjorde andra inspirerade att faktiskt GÖRA något. Det är inte till så stor hjälp att beklaga sig, sucka, tycka synd om, gilla och dela artiklar på sociala medier. Tyvärr måste en vara lite mer konkret. Den energin en har i teorin måste komma fram i praktiken.

Idag uppmärksammades mitt och barnens leksaks- och chokladutdelning på radio Vega. Det snackades vidare vad som händer sen. När första hjälpen är gjord. Hur ska Finland få asylsökande att känna sig välkomna in the long run? Det är något jag tänkt mycket på. Känner till en familj som kom till en liten ort i Svenskfinland. De välkomnades med flaggor och fanfarer. Men det var nyhetens behag. Sedan svalnade intresset. När några månader hade gått var familjen isolerad och någon snabb integration var det inte att tala om. Inga vänner, inga stödpersoner, inga barnvakter. Och så en språkmur och kulturella skillnader på det. Det räcker inte med att få några instruktioner på vad man får och inte får göra i Finland. Att man inte får vara högljudd i trappuppgången, en banal instruktion, gör ingen integrerad. Och inte heller så supervälkommen för den delen.

Jag fick frågan hur mycket ska man berätta för barnen om världens elände, om flyktingkrisen och så vidare. Jag har tänkt så här:

Det beror naturligtvis vilken ålder barnen är och känsligheten kan så klart variera från barn till barn. Jag har varit ganska öppen och inte försökt dölja allt för mycket. Barn märker sånt. Har förstås inte visat överhemska bilder eller bilder på döda människor! Jag har börjat från början, om att det finns otrygga land där folk inte kan leva fritt som vi. Om att kanske sitta inomhus, om deras rädslor, om att fly och vilken lång och farlig resa det är. Jag har också talat om att människor dör och att det finns barn som dör. Jag har alltid understrukit att VI kan försöka hjälpa. Och ja, i något skede har jag låtit dem förstå att de beter sig otacksamt (tänk på barnen i Afrika.. liksom) Vem vill nu ha bortskämda ungar?

Barnen har fått sälja leksaker och donerat pengarna med syfte att kunna rädda mera barn från att dö. De har varit så duktiga och ivriga! Att göra det tillsammans med dem har gjort det så mycket roligare. Man ger inte upp då i första taget. De har klart blivit påverkade av mina känslor. Kanske de inte ska behöva se och höra allt jag känner men samtidigt så kanske det kommer att synas i deras hjärtan. Att de blir omhändertagande, att de kan sätta sig in i andras situation och lära sig se bortom egen navel. Hoppas!

Foton tagna från helgens toppenhöstväder

En kärlekshistoria

Kanske det sämsta fotot i blogghistorien, men den förtjänar ändå en plats här. Igår hängde jag med Mark Levengood en stund. Och om jag inte var kär förut så blev jag det nu. Det kunde bli en riktigt lång kärleksförklaring det här men hejdar mej själv och vill bara säga att han var så snäll, mjuk och rolig. Den som inte ännu har hört hans sommarprat på Radio Vega från förra sommaren, MÅSTE LYSSNA! Jag har själv hört på det tre gånger.

mark levengood sommarprat

Jag och Mark i en kärleksdimma haha!