The hard way

Det är mycket jag lärt mej genom åren. Trots att jag fortfarande känner mej som en liten flicka i en tants kropp, så ska det väl ändå erkännas att man blir visare med åren. Dessutom får man lite mera pondus. Inte så att man utnyttjar situationen och säger  ”men snälla lilla vän”, men visst kan ett ”I told you so” slinka in. Med ålderns rätt liksom.

I mitt jobb är det ganska mycket sälj. Jag borde öva bättre på mina säljpitchar. Ibland är de bättre och ibland blir jag bara otroligt folkskygg. Vill inte synas, tala med någon och allra minst försöka övertala någon att köpa av mej. Att sälja sig själv är helt enkelt ingen ENKEL match!

Jag anser att jag har ganska mycket livserfarenhet, men samtidigt har jag ännu att lära. Det mesta jag har lärt mej har varit the hard way. Mycket blod, svett och tårar. Mycket besvikelser. Och när man trott att nu har man det här i påsen, så glider det ur handen.

Som idag. Jag trodde jag hade hela inne. Allt klappat och klart och så blev det inte så. Inget är någonsin klappat och klart så länge avtalet inte är undertecknat. Hade jag inte lärt mej det redan? Att inte ropa hej förrän… Uppenbarligen inte! Men så är jag. Jag blir så sjuttsingens ivrig då det kommer till projekt. Jag researchar, sprutar idéer, fixar, utvecklar, studerar, designar. And I like it! Det är så jag fungerar och det är också en egenskap jag blir så oerhört trött på. För vem vill göra jobb i onödan fast det känns roligt just då.

Så gott folk! Dagens visdom. Lär er att ALLTID skriva kontrakt. Alltid, alltid, alltid och ju tidigare desto bättre.  Även om det gäller ett fjuttigt sketet litet jobb. Och jag ska FÖRSÖKA att inte bli så ivrig nästa gång att jag spenderar min fritid på Pro Bono-arbete.

Ps. På tal om jobb, så söker de nu extrapersonal till det fabulösa Indiska Magasinet. Sök vettja! Och kom ihåg att skriva arbetsavtal!

Nadia Boussir

Annonser

Hänger gubbmagen ut?

Det är viktigt att synas. Att vara representativ på olika bilder på till exempel sociala medier som Facebook, Linkedin, Twitter. Är man professionell så vill man gärna ha en profilbild som passar in i sammanhanget. Hur vill man porträttera sig?Vilken bild vill man att en potentiell arbetsgivare ska ha av en? Helst inte den av semestertår, ens barn eller av en drink, hur smarrig den än ser ut där i solnedgången.

När man ser ett foto, skapar man genast en egen uppfattning om personen i fråga. Visuell estetik blir bara vanligare hela tiden. Vi pynjar med Instagrambilder och företag dammas av och ser till att alla produktbilder är snygga. Även de som postas på Facebook. Det ska se bra ut för att gå hem. Image is everything! Vi vill vila öga mot något vackert. Men något roligt med en edge kan likväl fungera.

Jag vill berätta om två bloggare ni säkert känner. Linda och Linn. Linn jobbar inom mediabranschen och behövde nya fräscha foton för att använda i professionella sammanhang. Hon ville att bilderna skulle vara glada men ändå med en touch av proffisghet. Mjuk men med önskan om att bli tagen på allvar.

Linda jobbar med viner i en väldigt gubbtung bransch. Hon ville inte se ut som en liten flicka bland alla män och vi fick jobba med att ta fram lite pondus i henne.

Detta fick mej att fundera (igen) på hur mycket vi kvinnor måste kämpa. Hur mycket mera vi måste göra för att bli sedda, hörda och förstådda. Fastän vi kan ha samma kompetens som män så måste vi ta fram gubbmagen för att nå fram. Men så når vi ändå inte fram. Vilken man på en photoshoot har behövt tänka i dessa banor? Att han inte vill se ut som en liten pojke, att han vill bli tagen på allvar, att han inte känner för att bli kallad lilla gubben på jobbet och därför måste fotona fejkas till något han kanske inte är. Egentligen.

profilbilder-fotograf

Kvinnor kan. Vi kan så himla mycket. Vi är världskända för vår sociala kompetens och för våra multitasking skills. Vi hör eventuellt till den känsligare sorten men vi använder vår empatiförmågan till vår styrka. Vi ser olika färger och inte bara svartvitt. Vi kan visualisera, planera, organisera och strukturera. Vår intuition ska varken försummas eller förlöjligas. Vår list ska användas till vår fördel och vår charm ska inte missbrukas.

Vi ska inte vara små möss i ett hörn, rädda för att synas. Vi ska ta för oss på alla plan. Vi ska hålla varann om ryggen, stöda och inte döma. Vi ska sannerligen inte tillåta någon halvt okänd att daska oss på rumpan och inte heller stå stumma när vi blir förminskade med ”lilla gumman” tilltal. Vi ska inte kasta med håret och puta med barmen för att få som vi vill. Vi ska ta emot komplimanger med högt huvud och vända all kritik till något positivt. Och vi ska sannerligen inte behöva ha skägg och bukfetma för att anses viktiga.

profilbilder-fotograf

Edit

Och så vaknar man upp och läser detta. Argh!