Nog är det nu otur. Tror jag skulle vara helt knäckt om jag var i hennes situation nu! Känns ju så fruktansvärt onödigt och minst sagt störande. Jag kan dela min vän Linns frustrationer nu för jag har också haft gallbesvär (kan något låta mer sterotypiskt pensionärsaktigt?). I ett par år levde jag i tron att mina galna gallstensanfall var panikångestattacker. Tills en dag på akuten då farbror doktorn konstaterade att jag hade en hel massa grus i gallgångarna. Det var inga stenar, gallan var som ett grusstag. Varsågod att hämta gratis sten till era husbyggen liksom, I don’t want it!
Peppar, peppar har inte haft problem sedan hela blåsan opererades ut och lämnade fula ärr på magen. Den kirurgen hade kanske bråttom och lät hans femåring sy ihop mej. Vad vet jag, jag låg ju och sov så sött. Skulle jag nu få dessa fruktansvärda anfallen igen, vet jag inte vad jag skulle göra. Stackars, stackars Linn!
Och gällande min förvirrning kring panikångesten och gallstenen, så fattade jag efteråt att en olycka kommer sällan ensam. Det började med ren och skär panikångest som för mej bland annat var kramper i magen (plus diverse nära-döden-upplevelser. Låt oss inte tala om dem) och när gallstensanfallen (troligen utlösta av panikångesten) blev jag rädd att det var panikångest. Ni som lidit av panik vet att bara rädslan av att få attacker kan utlösa en jäkla attack. Och så gjorde det för mej. Kroppen, den är nog en fiffikus och en smart liten jävel.
På tal om kroppen så gick jag igår lös i hälsokostaffären så nu är jag utrustad med allt jag kan behöva i några år framåt. Finns det nånstans man kan shoppa mer än där och ändå komma ut med bra feeling trots ett långt minus på kontot? Nej, knappeligen.
Älska Inredning 