En vinterlördag

Det var äntligen lite varmare väder för att tillbringa en hel dag i skidbacken. Så med skidboxen på biltaket körde vi iväg mot Österbottens främsta skidcentrum, det allsmäktige Simpsiö. En liten fartguppa i jämförelse med annat. Men allt är relativt och man tager hvad man hafver. Dessutom är barnbacken helt okej.

Det var faktiskt en ypperligt vacker dag för att utöva vintersport. Till och med jag njöt och för ovanlighetens skull frös jag inte.

SAMSUNG CSC

Lilleman föll naturligtvis genast vid första åket och grät i typ en timme. Har tyvärr ärvt mina höga prestationskrav. Sorry dude!

SAMSUNG CSC

6-åringen var nervös så läpparna darrade, men övervann rädslan och kunskapen satt kvar i muskelminnet. Hann ville aldrig sluta åka.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Han pausade bara när man lockade honom med mat. Det säger han aldrig nej till. Också en trevlig egenskapen direkt nedärvd av mor.

SAMSUNG CSC

Tydligen hjälpte maten att få lilleman på bättre humör

SAMSUNG CSC

Och sedan bar det ner för backen med smilgropar i kinderna

SAMSUNG CSC

Nå, så klart började jag frysa in något skede. Och så blev jag hungrig. Och sur. Efter många om och men fick jag resten av familjen övertalad att köra hem. Då var det redan mörkt och det värmande vinet ropade på mej hemma från soffbordet.

SAMSUNG CSC

Annonser

Vad är en inspiratör, hörrni?

Trots att det med jämna mellanrum kliar något fruktansvärt i bakdelen och resväskan skriker efter att bli packad, måste jag erkänna att det är rätt skönt att bo i Vasa. En lagom stor och lagom trist stad. Men visst skulle det vara härligt att flytta bort, bara för ett tag. Tänker några 1000-tals kilometer närmare ekvatorn, yes please. Miljöombyte skulle verkligen göra gott och trotsa att jag redan hunnit bo på diverse ställen i världen så finns det allt för mycket härliga platser att upptäcka och så många intressanta människor att lära känna och lära av. Ok, men då då flyttar jag då.

Men så var jag snabb att ändra mej. Igår när jag körde längs de österbottniska slätterna från Laihia till Vasa, kände jag ett rofyllt lugn i mitt bröst. ja, skratta ni bara åt världens smörigaste uttryck, men det var faktiskt precis så som det kändes. Aaaaaah, lät det från hjärtat. En suck av njutning och hemmakänsla. Så som det känns efter en lååång dag, när man äntligen får kasta sig i vågrätt på sofflocket. Ni vet den känslan!

Så när jag svävade över de platta kännspaka vidderna började jag tänka på mailet jag fått på morgonen. Om att jag nu står som nominerad i kategorin ”årets inspiratör” i the one and only Galan2015. Det var sannerligen ett mail med goda nyheter. Men vad är en inspiratör då? Vad har jag gjort detta år som inspirerat tillräckligt många att rösta på mej?

Kan det vara alla mina bomber av bildspam på bloggen eller det att jag ofta SKRIVER MED VERSALER? Är det för att jag skrivit om snipphår och flyktingkris i en och samma mening? Typ. Kan det vara för att jag lider av sjuklig PMS och är ett maniskt kontrollfreak som egentligen borde spärras in på mentalsjukhus med orientalisk inredning?

Om sanningen ska fram (nynnar melodin), så har jag faktiskt ingen aning. Missförstå mej inte med flit nu. Jag älskar att själv bli inspirerad och jag har alltid strävat efter att lyssna på andra, peppa och inspirera folk runt omkring mej. Att bli de bästa de kan bli. Min dröm ÄR ju att vara en sann inspiratör. Självutnämnd eller utnämnd. Det får vi då se..

Så hjälp mej nu, du som känner att det är jag som ÄR årets inspiratör. Lyssna på ditt hjärta (och om du lider av pms), rösta här och jag lovar att nämna dej i mitt tacktal, bjuda på en shot och måhända skriva min autograf på valfri kroppsdel.

Hälsningar,

Tacksam

Här kan man läsa vad jag berättade för Radio X3m i en intervju idag.

österbottenösterbotten

De österbottniska vyerna någonstans mellan Laihia och vasa. Löv!

Lärarinnan

God måndag!

En läsare ställer i morse en fråga om det är JAG som ska undervisa i företagande vid Vasa Yrkesinstitut. Och ja, det är det! Imorgon kl 10 stämplar jag in med en sträng lärarmin. Måste putsa glasögonen och ha tidig väckning för att hinna fixa svinrygg. What else? Jo, 60 dernier tjocka bruna strumpbyxor och en vadlång rutig kjol. En prydlig skjorta slash polokrage och Aarikka-smycken. Kanske något tovat om inte träpärlorna passar.

Det finns många stereotyper på lärare, men jag tror jag inte kommer att glida in i någon mall. Det blir skoj och säkert lite nervöst. Väntar fortfarande på dator, lösenord och annat som kan va bra att ha. Om eleverna sedan tycker att mina kurser är skoj, återstår att se. Gulp!

I vintras gjorde jag ett hemma hos-reportage för den Österbottniska söta tidningen, Kuriren. Nu har jag gjort ett till som finns med i det nyaste numret. Denna gång går det inte att läsa online, men jag bjuder på lite bilder här i bloggen istället. Den mysigaste sommarstugan ever! Så härligt inredd och stället var to die for.

inredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportageinredningsreportage