Jävlaranamma!

Motgångar, motgångar, motgångar. Ibland känns det som om allt skiter på sig. Ingenting lyckas och något tecken på flyt syns inte till. Överhuvudtaget. Någonsin. Mera. Möjlgtvis aldrig. Man gräver ner sig och tycker så  synd om sig själv och allt känns förstås mycket värre då.

Någon fiffigare typ i huvudet säger att allt kommer att ordna sig. Eventually. Men alla andra tusen typer i huvudet ser svart och bittert på livet. Livet som känns värdelöst. JAG känns värdelös. En nolla, en looser. En nobody. 

Vad gör man åt denna eländiga självömkan? Man gråter en flod, går omkring och ser ut som en trumpen häxa i en dag men sen tar man fram sin stolthet igen.Man är illa tvungen. Putsar bort bitterheten så gott man kan, biter ihop och möter en ny dag. För motgångar lär ju göra en stark, hörde jag någon klok säga. Man får liksom en kick i baken.En jävlaranamma till motivation är den ju den där motgången. 

Mår redan bättre nu. Att skriva av sig tycks hjälpa det också. Mommo sa alltid att allt klär en skönhet, men bitterhet klär nog ingen.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC