Är jag svensk eller finne?

Den tycks komma med åldern den här glömskan. Känner hur den senila tanten är på väg att flytta in. Jag går från ett rum till ett annat för att hämta något, men redan i dörröppningen har jag total blackout, vafan skulle jag hämta nu igen?! Minneslistor skrivs, men glömmer att läsa dem. Att minnas datum är helt hopplöst. Är det måndag eller tisdag liksom.

Om man knappt vet vad man gjorde igår så HUR i hela fridens namn ska  man komma ihåg matsäcken till mulleskogen?Eller att fylla i alla sjuttons lappar som kommer från dagis och skola. Hålla reda på jumppor, slalomträningar, musikskolor, pianolektioner och föräldramöten, utvecklingssamtal, insamlingar till diverse skolresor och fotomappar.

Ibland vill jag bara slita mitt hår och låta någon vuxen ta hand om det här. Idag gick barnen motvilligt till dagis och kom hem 15 minuter senare och väldigt glada i hågen. NÅGON hade glömt bort att det inte var dagisdag, varken idag eller imorgon. Just denna någon som hade två väldigt bråda dagar framför sig. Någon fick börja våldsringa barnvakter från när och fjärran.

Någon är nu slut i huvudetoch funderar allvarligt på hur hon kan få tillbaka sitt bortblåsta superminne. Eller är det kört?

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Killen med elefantminnet

Erotiska noveller och annat man vill dö av.

Intet nytt på västfronten. Jag vet inte men får man ha så här sköna dagar? Känns ibland som om jag gör något i smyg, som om jag skolkar från lektionen i och sitter på Amarillo istället. För det gjorde jag kanske lite väl mycket under gymnasietiden. Skolkade alltså.

På abi-träffen, som vi hade för ett par veckor, konstaterade jag att jag minns mycket lite av gymnasietiden. Inget av lektionerna och inget av hur huset såg ut inuti. Har jag ens gått i gymnasiet eller gick jag på mekaniker-linjen i yrkesskolan? En klasskompis påpekade tydligt att det var för att jag aldrig befann mej i skolan, eller väldigt sällan i alla fall. ÅKEJ, då visste jag det och fick skämmas lite på kuppen.

Jag har alltid skrivit dagbok, sedan jag lärde mej att skriva. Har alltid tyckt om att skriva av mej. Det har varit dikter, verser, manus, noveller och diverse påbörjade ”böcker”. Ja, och en erotisk novell hittade jag också bland mina gömmor. Det räckte inte med en skämskudde. Ville dööööö!

De senaste nätterna har jag plöjt igenom dagböcker jag skrev, just i gymnasiet. Jag har återupplevt gamla minnen, pojkvänner, fester och friheten av att vara ung. Och dramatiken, hjärtesorger och de olyckliga stunderna när man faktiskt ville dö på riktigt och inte på grund av att skämskudden inte räcker till när man läser en erotisk novell man skrivit för 18 år sedan.

Samma person men ack så annorlunda! Samma personlighet men med utsuddade gränser. Inte längre  lika spontan och ihållande men mera fokuserad och mjukare. Ja, alla personlighetsdrag finns faktiskt kvar men de är inte lika starka. Nertonade på något sätt. Är det kanske det som kallas för mognad, eller är det det som kallas för tråkigt?

Dock minns jag nu allt som hände i gymnasiet eller nåja, åtminstone det som hände utanför skolbyggnaden. Jag skrattar högt och vill inte sluta läsa. Klockan är fyra på natten. Barnen vaknar om fyra timmar. Så är en bra bok! Och det råkar vara mitt liv. Mitt eget liv.

 

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC