En insikt!

Det var naturligtvis givet att tanka d-vitamin idag och jag hann precis före solen försvann. Fatta, den värmde till och med! Med en podcast i mina öron travade jag iväg mot Brändö. Det är märkligt hur en väg man gått tusen gånger om ändå kan kännas så fin. Jag vet inte, men jag hade en sånt där ”ett med naturen”-ögonblick och mitt i allt kände jag mej så himla lycklig.

Podden i mina öron var heller inte vilken podcast som helst utan jag lyssnade första gången på det sista avsnittet av min (och Linns) egen pod, Snakk. Och herrejestas så jag skrattade! Och skrattade och njöt. Skämdes aningen därimellan men så skrattade jag igen. Vilken kul pod alltså! Får man säga det själv, heh? Är ju inte helt objektiv precis. Ni som inte har lyssnat på det MÅST lyssna NU! Jag är väl aningen sexistisk (fy skäms) och vi pratar som vanligt mycket skit, men där finns också mycket tänkvärt. Bland annat ett mycket högaktuellt ämne så här efter julledigheten; skilsmässor och breakups.

Jag kan inte annat än sakna podden. Att hitta på ämnen att snacka om, att hänga med Linn, att skratta sig våt i byxorna, att tala och tala och tala. Kanske till och med beröra någon lyssnare. Till skratt eller till gråt. Jag saknar till och med all stress kring att hinna banda in, för en vecka går så jädrans fort. Ah men, nu blev jag ju riktigt sentimental här.

På hemvägen kom i alla fall jag till en liten insikt. Jag vill fortsätta med detta. I någon form. Hur och var vet jag inte men funderade om jag skulle söka sommarjobb på Svenska Yle!?! Låta min kreativa ådra (usch, va äckligt ord) pulsera hela sommaren lång. Kanske på radion, who knows. Fast sommarsemester är ockå väldigt lockande. Jag lever ju för sommaren. Eller så börjar jag podda igen. Bäst att sova på saken, go’natt!

snakkcollage

 

Tryck HÄR för en terapisession! Kom ihåg hörlurarna.

EDIT. Såg plötsligt en till kärleksförklaring. Här.

Annonser

Naken julkalender

Min inställning till min egen kropp har inte ändrats nämnvärt under åren. De facto är att jag ibland har lika mycket osäkerheter kring den nu som jag hade när jag var 15. Redan som en liten lågstadietjej skämdes jag över hur jag såg ut. Jag ansåg att bland annat att min bakdel var stor. Mycket större än alla andras och det var därefter jag satte skalan. Och det är det vi gör, vi jämför oss med andra allt för ofta. Till den grad att vi förfular oss själva. Vi trycker ner oss lägre och lägre och när vi väl står där på hålets botten har vi inte längre förmågan att acceptera oss för den vi är. Om vi inte ser något fint i oss hur kan då andra se det.

Mitt rumpkomplex hänger fortfarande med. Och ibland kämpar jag med andra komplex. Att vara helt nöjd verkar inte finnas på världskartan, men visserligen finns det gånger när jag känner mej nöjd(are).

Från och med idag, den 1 december, (vart försvann november?) kommer bloggen att innehålla temat självkänsla och kroppen. Jag kommer att blotta mej, iiiik! Bland annat blir det utan smink och annat naket. Ofotoshåppat. Detta är absolut inte easy peasy för mej men bloggen heter ju ändå ME, MYSELFIES & I, så jag får vara lite givmild så här lagom till jul. Tomtenissen, börja anteckna! Önskelistan är på väg.

Vårt värde får inte sitta i våra utseenden! Utseendefixering i media kommer knappast någonsin att upphöra. Vi får ta detta i egna händer. Vi får peppa varandra och aktivt kämpa med vår självkänsla. Vi måste ta för oss och vi måste synas! Min julkalender kommer att fungera som ett 24 dagars ”Buddha-peptalk”. Mest till mej själv men hoppeligen till någon annan också.

 

Lucka nr 1

SAMSUNG CSC

Måndagsallvar

Det är ju old news att Finland fortfarande ligger i någon slags recession, deflation. Depression. Verkligt deprimerande, orkar nästan inte läsa inrikesnyheterna (och efter Sveriges valresultat igår, inte längre utrikesnyheterna). Efter Nokia, Wärtsilä och andra storföretag, hugger nu samarbetsförhandlingarnas sina vassa tänder i  YLE. Där jobbar många av mina grannar, vänner och bekanta. Där jobbar jag ibland. Där finns min dröm. Flera barndomsminnen. Nu i en frånstötande dimma.

Att jag har svårt i min bransch är inget jag sticker under stol med. Att jag inte valde att studera media i höst känns tyvärr motsägelsefullt. En dröm eller ett jobb. Måste man välja? Känns som fail. Oberoende.

Jag fortsätter kolla på Idol, kanske bläddra lite i Se & Hör. Blunda för världens galenskaper och orättvisor. Känns skönare så. Men så hände även ett mirakel idag när en vän fick sitt drömjobb trots den usla arbetssituationen. Hopp finns!

 

Ps. Här kan man läsa när Eva ångar på om samma grej.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC