Ett födelsedagsbarn

-I samarbete med Home of Kikas och Inika-

I brådskan har jag helt missat att ME, MYSELFIES & I HAR FYLLT ETT HELT ÅR!!!! För en vecka sedan. Jag är så glad att ni kikar in här! För mej har bloggen betytt otroligt mycket och trots att tiden ofta är knapp så kan jag inte förneka hur mycket skoj bloggen har fört med sig. Då och då är jag och bloggen ovänner, men jag försöker komma ihåg att alla kan inte vara perfekta. Efter varje konflikt blir vi sams igen. Kiss and make out. Och jag är säker på att vårt kommande år tillsammans kommer att blir hur bra som helst.

Just nu har jag iiingen aning om vem som läser här, men ni ska veta att jag gillar er. Jag scrollade bakåt till ett av mina första inlägg. Och för er som inte har hängt med från första början ni får läsa storyn nu. Och kommer ni ända till slut så lovar jag en överaskning!

Ett av de första blogginläggen skrivet i febuari 2014:

Vem är jag då egentligen? Kanske skyldig en presentation av mej själv?

För att inte dra till med några klyschor som att jag är en glad person som tycker om att ha många bollar i luften, så tar jag det allt från början. En längre och djupare version. Here it goes:

Jag föddes i Helsingfors det år som Microsoft registrerades som varumärke, Vietnamkriget upphörde och VHS-kassetten uppfanns. Det var jag, min far och mor på 20m2 i Södra Haga. Det var en ypperlig tid att växa upp i. Mamma och pappa studerade/jobbade så jag fick tillbringa mycket tid hos mormor. Under mina första år skapade jag en nära kontakt just med min mommo. Den kontakten har format mej och minnena har jag haft med med mej genom livet.

När jag var nästan fyra år fick jag en lillebror, en rival och någon att bossa med. Perfekt för en besserwisser som jag. Han var vildingen och jag den förståndiga storasystern. I samma veva for vi medett flyttlass till Sundsvall i Sverige. Mommo vinkade av oss med rödgråtna ögon på Viking terminalen.

Oj vad allt var bra i Sverige! Där pantade vi flaskor, köpte bröstsocker och åt pizza. Ja, för hämtpizza hade ni minsann inte i Finland då. Jag dansade jazzbalett och hade två kaniner som hette Grå-Pelle och Sötnos men Sötnos åt upp deras ungar (det var alltå inte två pojkar som lovats i djurbutiken) och jag fick obehag och skaffade mej en parkkråka istället att kraxa med. I Sverige lämnade jag fem år senare en bästis, Jessica, som vinkade av oss med stora rullande salta barntårar. Med Jessica var allt bara bäst. Vi samlade på fina kulor, jagade maskrostussar i vinden och fnissade ihjäl oss på bensinmacken där vi bläddrade i porrtidningar. Nu skulle vi skiljas åt för alltid. Och för första gången i mitt 10-åriga liv var jag riktigt arg på min mamma. Flyförbannad rentav! Nästan lika arg som när jag fick en lillebror till. En lille-BROR, igen?! Skulle ju vara en SYYYYSTEEEER!

Till Vasa for färjan. Vad skulle vi göra i Vasa? Vi kunde väl för sjuttsingen ändå ha flyttat tillbaka till Hufvudstaden. Nåväl, jag började trots allt trivas bra rätt fort. Bara rikssvenskan försvann så kände jag mej mer hemma. Jag blev en bokmal, satt inne på mitt rum och plöjde igenom bok efter bok. Jag var anmäld till skolans alla klubbar, körer, danskurser, keramikkurser, stafettkarnevaler. Ja, rubbet. Testade allt tills jag fick stressmage.

Fröken duktig blev allt annat än fröken DUKTIG när hon började högstadiet. Ingen superrebell typ punkare, knarklangare eller fängelsekund, men jag bröt loss. Loss från mina föräldrar som, thank you very much, skilde sig när jag var 13. Loss från systemet och dess normer. Jag gick min väg, min egen eller ingen. Från att ha varit blyg, alltså jätteblyg med axlar till öronen, knutna händer och flackande blick, blev jag nu extrovert utan dess like. Älskade att pajasa, göra bort mej och brydde mej noll i vad folk tänkte och tyckte.

Gymnasiet fortsatte lite i samma stil. Jag sökte bekräftelse samtidigt som jag låtsades vara tuff. Jag hittades oftare på Amarillo än i skolbyggnaden. Som 16-åring flyttade jag hemifrån. Vilken lättnad. Ingen som kunde bestämma över mej längre. När gymnasiet äntligen tog slut och jag hade ropat mej hes av alla ”abi abi abi hej hej hej-rop”, ville jag bort från Vasa. Fort skulle det gå, helvete-hej härifrån. Destinationen blev Genéve, Schweiz. Ockupationen blev au-pair. Men vem fasiken hade vågat anställa mej?

Forts. följer…efter cupcakesen

cupcakes frosting baka recept

Jag fortsätter på den olidligt spännande storyn:

Alla borde fara utomlands ett år, minst! Året i Genève var det bästa jag gjort som ung och dum. I Genève levde jag livet i ordets rätta bemärkelse. Tillsammans med andra au-pairer och lokala killar. Jag besparar er detaljerna och vill poängtera att jag skötte ju faktiskt barn där.

Jag kom konstigt nog helskinnad tillbaka till Finland. Det blev sedan Borgå-Helsingfors-London-Köpenhamn-Helsingfors. Inte på en och samma resa utan på en tidsperiod på nästan 10 år. London är en farlig stad. Där finns allt! Du har alla möjligheter till vad som helst. Allt finns runt dej, det är bara att ta tag ifall du vill. Galen vänstertrafik, blinkande butiksskyltar, stora musikaler, shower, historia, monument, slott, parker, nattklubbar, salsabarer, tusen olika nationaliteter, inga sittplatser på metron, snobbig överklass, störande Cockney-killar, galna Soho..listan blir för lång. Jag skulle bo där ett år, men stannade i tre. Älskade allt förutom den ruttna ån som inte riktigt dög som hav när man är uppvuxen vid havet.

Att flytta tillbaka till Helsingfors med en detour via Köpis, var inte lätt. Urk, så tråååkigt det var i Helsingfors. Och äckligt! Fyllon överallt och bristen på människor från andra länder. Det var inte lätt att vänja sig. Inte var det heller lätt när jag strax där efter måste kila till apoteket och köpa ett preggotest. Och vem skriker SAAATAAAAAAAN när ett plus uppenbarar sig på stickan?

En Rio föds en vecka efter beräknat datum och ja, kanske fick jag ett lugn i min rastlösa nomadsjäl. Älskade ihjäl den ungen. Hade inget behov av något annat. Han var dessutom ett praktexempel på ett snällt, lydigt och framförallt ett tyst barn. Om jag skulle ha varit Paris Hilton skulle han ha varit Tinkerbell. Rio kunde jag ha med överallt utan att någon blev irriterad. Varken jag eller någon annan. Inte heller kunde jag för något i världen känna igen mej hos andra mammor och deras snack om hur SVÅRT och TUNGT det var att ha barn. ”Va säger ni liksom, fattar nada!”

Tanken på att stanna i Finland kändes betryggande. Varför inte lika bra flytta till Vasa då? Där fanns ju familjen aka barnvakterna. En ledsen mommo lämnade vi dock kvar. Trots att jag i regel inte vill ångra saker här i livet, är detta just kanske en sak som jag ångrar. Ångrar att jag inte stannade för mommos skull. ÅNGRAR!

Allt borde ju vara toppen nu. Lilla familjen återförenad med den stora. Hus och barn, happy happy. Eller? Jag började studera igen. Träffade nya härliga vänner. Dessa visserligen tio år yngre än jag själv, men bekom mej inte det minsta. Det blev en hel del utgång, resor, skolarbete och mitt i allt dog mommo. Det var hårt, gosh så hårt det var! När jag säger dricka, så menar jag inte liksom alkis dricka men jag bedövade sorgen med fester och bosatte mej på Strampen den sommaren. Jag försummade min familj men med sorgens rätt. ”Alltså jag klarar inte av att bara vara hemma nu, fattar du inte att jag just förlorat någon?!”

Summa summarum: Jag förlorade inte bara mommo. Jag förlorade även min lilla mysiga familj. Vi flyttade isär. Det var mest mitt val. Rio fortsatte bo med sin pappa för att kunna känna sig trygg i sitt hem. Han hälsade på mej varje vecka i min sunkiga lägenhet. Där hade han en korg med leksaker och vi sov tillsammans på en madrass på golvet. Men sorgen, förlusten, känslorna, de uppenbarade sig först år efteråt.

När Rio var sex år fick han en efterlängtad lillebror, Dino. Ja, jag hade alltså träffat en man och vi hade flyttat ihop efter längre tids distansförhållande. Det blev till och med bröllop! Och bröllisresan resulterade i en till lillkille, Romeo, nio månader senare. Och dum som man är började vi renovera en gammal trähuslägenhet. Ett halvårsprojekt som till slut blev två och ett halvt år av byggdamm, blod, svett och tårar. Att vi ännu är gifta är i sig ett mirakel!

Det är väl nu som jag borde känna mej lycklig och tacksam. Jag har ett fint hem, en fin familj och en karriär som är på gång efter fyra års jobbledighet. Varje dag försöker jag påminna mej själv om hur bra jag har det. Jag har rest världen, jag har haft härliga människomöten, jag har älskat och blivit älskad. Visst, jag ÄR lycklig. Men det är svårt för en nomadsjäl. En gång en rastlös själ alltid en rastlös själ, eller? Dunno. Men vad är en människa om hon bara slutar vilja saker? Ok, känner att jag börjar flumma ut i någon slags existentialistiskt dimma, så sätter nog punkt här.

blogi

SÅ GOTT FOLK! Stående ovationer för den som inte somnade.

För att fira bloggens födelsedag lottar jag ut, i samarbete med Home of Kikas, ett lyxigt makeup kit. Helt ekologiskt! Vinnaren kommer att få en kabuki borste, ett mineralpuder foundation och en mineral bronzer. Allt i en söt necessär. Snacka om ett megalyxigt paket!

Alla som bor i Finland kan vara med och för att vinna får man:

1. Gilla Home of Kiikas på Instagram (@homeofkikas)

2. Dela min story på Facebook

3. Sedan skriver ni en kommentar till mej

Se, lätt som en plätt! Dessa produkter använder jag själv varje dag och är så nöjd. De är inte bara super utan de känns så himla rena. Helt okej att inte tvätta bort innan läggdags.

Utlottningen tar slut TISDAG 10.3.2015 före midnatt och jag kontaktar vinnaren personligt. LYCKA TILL!

inika_prod02zoominik

Reklamsnuttis

Kudos till dem med migrän! Mitt huvud är på väg att explodera av en förbenad spänningshuvudvärk eller dyligt. En värktablett kunde möjlogtvis hjälpa, men då man är envis och tror på självläkning. Eller kolhydrater overload.

Tänkte oberoende det oangenäma tillståndet göra en liten reklamsnutt nu. Om mej själv. Av mej själv. Som ni vet så är jag en entusiastisk fotograf som uppskattar det naturliga ljuset, ögonblicksbilder, stämning, känsla och levande foton. Om det finns någon annan som gillar samma och som till exempel behöver porträtt, familje-, nyfödd-, preggomama- eller barnfoton så kan man definitivt kontakta mej. Dessutom börjar det vara hög tid att beställa makeup inför våren- och sommarens bröllop och fester. Några helger har jag ännu lediga för att göra någon fin. Fatta, vi är på vinnande sidan nu! Det är nästan ljust om kvällarna, fåglarna sjunger vårsånger och solen värmer. Snart är det sommar och sol, kort tajt kjol. Maxiklänning blir nog bra det med.

Gravidfoto raskauskuva

Gravidfoto raskauskuva Vaasa

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Hääkuva bröllopsfoto Vaasa

babyfotografering vauvakuvaus vaasa

babyfotografering vauvakuvaus vaasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

Stay G O L D !

En kall vinterdag drömde jag och en väninna oss bort till sommarens soliga dagar. Till den fräscha solbrännan som skulle accentueras med lite extra bronzer. Hur vi skulle tåga in på Strampen insmorda i raffinerande kroppsolja med guldigt skimmer. Vi skulle vara lagom fräkniga, vältränade och så naturligt fräscha att det enda i sminkväg skulle vara läppglans (och bronzern då).

Jag skulle gärna posta ett foto på dessa sommarbabes, men drömmen förblev en dröm. Ingen fick uppleva vårt intåg på Strampen. Istället satt vi oinoljade på egen terrass. Så kan det också gå.

Nu glider vi snart in i september och jag känner att jag inte har gett upp på guldet. Tror att det kommer att bli mycket guld hemma hos. En och annan pryl i guld har redan hittat plats i hemmet. I lördags fyndade jag också den finaste guldiga krukan och vasen av den mycket ambitiösa och härliga Johanna Koo. HUR guld är inte det?! Guldhöst. Guldfeber.

Vilken kommer att vara din höstfärg?

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Romantik

Trots att jag går omkring och hänger läpp, har jag fått bekräftat att det finns ett liv efter sommaren också. Det finns många ivriga bridezillas out there som bara har tankarna på nästa sommar. Redan nu har jag fått flera bokningar av blivande försommarsbrudar och tärnor. Jag kan inte låta bli att le och minnas den känslan jag själv hade som blivande brud.

Som kontrollfreak skulle bröllopet börja planeras i extremt god tid. Detta betydde att jag hann bli väldigt lack, och i vissa svaga ögonblick kunde jag till och med allvarligt fundera OM vi faktiskt skulle gifta oss. Var det värt att sätta så mycket energi på själva bröllopsplaneringen? Och med facit i hand, JA! Man hinner förtränga stressen, de svåra prioriteringarna, mardrömmarna och ett antal karateslag man ibland ville dela ut till sin blivande man. Men en noggrann planering är absolut inte svaret på en rolig fest.

Oberoende om man har planerat i tusen år eller gifter sig huxflux i Las Vegas, så är jag säker på att 99% av paren är nöjda med giftermålet och festen. Jag var så happy och flög omkring på rosa fluffmoln i ungefär en månad efteråt. Det är väl just det som kallas smekmånad. Sedan blev livet sig likt och vi fortsatte sitta på toa med öppen dörr, men nu med varsin ring på fingret. Det är ju nog sjukt romantiskt att gifta sig! Lite mera romance i livet som fru Nadia skulle inte skada . Jag tackar inte nej (vink vink, läser DU?) Allt från frieriet till bröllopsresan, en orkan av stormiga känslor och romantiska stunder. Inte riktigt som på film, men nästan.

På tal om frieri, hur friade ni eller blev friade till? Och ni ogifta, vad är det ultimata frieriet? Ge mej lite romantiska historier att gotta mej i! Mindre romantiska funkar också.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

-Lite höstinterior going on-

 

Det blev inga jordgubbar

Midsommarhelgen lider mot sitt slut. Och herregud, så den gick i lathetens tecken. Jag och alla andra har luffat omkring i pyjamas eller onepiece mest hela tiden. Och att man har skyfflat i sig godsaker då! Det blev till och med lite midsommarmat trots att vi handlade på fredagen just före butikerna stängde. Men utan jordgubbar blev vi.

Om jag riktigt tänker efter så tror jag faktiskt att jag inte har varit utomhus på två dagar. Jag skäms lite. Men så har ju vädret inte varit helt fördelaktigt. Det blir kanske så när man firar i stan. Och som jag har surfat på stugor i skärgården, mitt midsommarstidsfördriv. Och så har jag njutit av andras fina skärgårdsbilder i flödet på Insta. Och lite avis har jag varit, speciellt på jordgubbstårtorna.

Alldeles nyss gjorde vi ett litet kvällsryck och åkte ut till Seglis och kollade hur båten mådde. Lekte lite och kollade in de svarta molnen. Nu gäller det att tagga till för sista veckan före semestern. Sen blir det såmmarlåååv! Ifall det ännu är någon som är i behov av sminkningar för sommarfesterna; bröllop, möhippor eller andra partaj så feel free att maila mej! Även Nadias lilla sminkskola kan ordnas under sommarens lopp. Och jag åtar mej även små fotoprojekt. Kärleksbilder, produktbilder eller babybilder. Till exempel. Klick klick klick.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Det blev inte allt för hälsosamt, men kladdkakan gjorde jag helt utan socker och mjöl och blev riktigt god. På midsommardagen fick vi fikagäster och jag kunde inte bjuda på LCHF och bakade den godaste knäckiga rabarberkakan..

SAMSUNG CSC

..ser kanske ut som en pizza blandat med magsaft men jag lovar, den VAR god! Mmm, sött och syrligt.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

It’s a wrap!

Tidigare i vår efterlyste jag någon som ville vara med på en makeover. Det gällde en snabbare styling och en fotografering. Jag fick många många mail, men valet föll slutligen på Sarah som mer än allt annat önskade sig foton på sig själv tillsammans med hennes dotter Elin.

Det var en riktigt rolig dag och Sarah var en härlig typ att umgås med, för att inte tala om hennes charmör till flicka! Sarah var fin redan när hon steg in genom dörren, men efter makeovern lyste hon verkligen. Det kändes som om hon var nöjd med resultatet och hela hon strålade av skönhet. Värsta modellen!

Efter smink- och hårfix, drack vi kaffe och åt frukter och nötter, Elin sov snällt utanför i vagnen före det var hennes tur för lunch. Vi plockade fram lite leksaker och började klädprovningen. Vi fotade både inne och ute. TÄNK om man hade en egen fotostudio! Men man tager hvad man haver, det fick bli mindre lyxigt hemma i vardagsrummet istället. Efter ca 350 bilder och fem klädbyten, I called it a wrap!

Här nedan finns ett axplock ur photoshooten och lite inspirationsbilder. Enjoy! Och visst är de fina, mina modeller?

 

Före:

SAMSUNG CSC

Efter, style 1:

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 Sarahs kläder: Blus-Gina Tricot, halsband, armband och byxor-Village Vaasa, träskor-AH design

 

Style 2
SAMSUNG CSC
SAMSUNG CSC
Sarahs kläder: Blus-Village Vaasa, halsband-Gina Tricot
makeover 2
Style 3
SAMSUNG CSC
SAMSUNG CSC

Sarahs kläder: Blus, tröja, halsband, byxor-Gina Tricot, armband-Village Vaasa

makeover 3

 

Sedan blev det lite foton med både Sarah och hennes flicka, Elin
SAMSUNG CSC
SAMSUNG CSC
SAMSUNG CSC
SAMSUNG CSC
SAMSUNG CSC
SAMSUNG CSC
PUSS PUSS!
Sarahs kläder: Tunika-AH Design, Halsband-Gina Tricot
Elins kläder: Blus och tröja-AH Design, jacka-H&M

En snabbis

Jepp, nu ska jag iväg på kvällsjobb. En lite roadtrip till Bergö, för mej en en helt främmande by. Säkert helt supervackert kan jag tänka mej. Ska bara tvätta penslarna, packa den rosa sminkboxen och ladda kameran och så far jag iväg.

Den som förstår finska kan under tiden läsa artikeln som fanns på Yles web i veckan. Här.

Sååmitytöt, makeup och brorsbarn

Den här kvinnan, hon vet minsann hur man gör en annan kvinna frisk. När jag idag kände mej som lägst, dök hon upp som ett Hangökex och hade med sig både det ena och det andra. Först korkade vi upp den lilla skumpaflaskan och redan efter det kändes det nästan som jag fick lifvet tillbaka. Sedan det mumsade vi oss indisk mat och tryckte i oss varsin chokostång. Vi bandade in lite poddis och övade upp vår skolfinska.

Mätta och belåtna cyklade vi iväg till Yle. Men nervösa så attans. Kontaterade att skumpaflaskan var alldeles för liten för att lyckas lugna våra pickande kaninhjärtan. Men vi gjorde det. Nu klarar vi allt, känns det som.

 

SAMSUNG CSC

Sa jag förresten att hon också hämtade fina blomster!

 

SAMSUNG CSC

Pre-vappenskumpan

 

 

Just ja, igår hade vi en gemytlig kväll. Jag och sju andra brudar. En kväll i makeupens tecken. Alla sju var så nyfikna och ivriga på att lära sig och damma av sina gamla sminkborstar. Frågorna slutade aldrig och klockan tickade långt förbi barnens läggdags. Men kul! Finns det intresse för sminkurs, har jag ännu tider fram till midsommar.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

 

Och så ikväll hade vi finbesök av en liten tjej som jag är faster till. Jag, faster? Låter väldigt konstigt. Om man ska vara något till nån, ska man väl vara moster? Faster låter ju så..gammalt. Men jag blir ju aldrig en  moster och inte heller blir jag en mormor (snyft). Däremot ska jag bli FASTER en gång till. På sommaren kommer Naomis syskon och jag ska njuta och dofta på söta bebistår. Längtar!

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

 

 

Babyfebern, tusan också!

Plötsligt var helgen över och inte tog jag mej ut och springa som jag hade tänkt. På lördag kväll var jag inhyrd som makeup artist till en möhippa. Träffade många toppenkvinnor som fick glida ut i vårnatten med snygga face. Riktigt roligt. Passade även på att göra lite reklam om sminkkurser jag håller.

Redan på påskmåndagen kommer det att komma tio taggade tjejer, ivriga att lära sig lite nya sminktips. ”Men ärligt, jag har typ sminkat mig lika sedan jag var 13, så jag är verkligen i behov av lite tips&tricks!” Var det en av dem som sa. Och visst det blir ju lätt så, man stagnerar som Maria Montazami har gjort med sitt läppstift. Smink, tjejsnack och lite vin. Tre flugor i en smäll.

Jag tar emot bokningar (min email finns i menyn), så fritt fram om just du känner för att samla ihop ett gäng för att chilla tillsammans och ta in lite nyheter på stylingfronten.

Måndagens agenda var lugn. Hade tid att träffa en studiekompis som jag inte sett på många år. Hon hade med sin lilla bebis och det var love at first sight. Snacka om babysjuk! Kunde inte heller sluta fotografera detta vackra barn.

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC