The hard way

Det är mycket jag lärt mej genom åren. Trots att jag fortfarande känner mej som en liten flicka i en tants kropp, så ska det väl ändå erkännas att man blir visare med åren. Dessutom får man lite mera pondus. Inte så att man utnyttjar situationen och säger  ”men snälla lilla vän”, men visst kan ett ”I told you so” slinka in. Med ålderns rätt liksom.

I mitt jobb är det ganska mycket sälj. Jag borde öva bättre på mina säljpitchar. Ibland är de bättre och ibland blir jag bara otroligt folkskygg. Vill inte synas, tala med någon och allra minst försöka övertala någon att köpa av mej. Att sälja sig själv är helt enkelt ingen ENKEL match!

Jag anser att jag har ganska mycket livserfarenhet, men samtidigt har jag ännu att lära. Det mesta jag har lärt mej har varit the hard way. Mycket blod, svett och tårar. Mycket besvikelser. Och när man trott att nu har man det här i påsen, så glider det ur handen.

Som idag. Jag trodde jag hade hela inne. Allt klappat och klart och så blev det inte så. Inget är någonsin klappat och klart så länge avtalet inte är undertecknat. Hade jag inte lärt mej det redan? Att inte ropa hej förrän… Uppenbarligen inte! Men så är jag. Jag blir så sjuttsingens ivrig då det kommer till projekt. Jag researchar, sprutar idéer, fixar, utvecklar, studerar, designar. And I like it! Det är så jag fungerar och det är också en egenskap jag blir så oerhört trött på. För vem vill göra jobb i onödan fast det känns roligt just då.

Så gott folk! Dagens visdom. Lär er att ALLTID skriva kontrakt. Alltid, alltid, alltid och ju tidigare desto bättre.  Även om det gäller ett fjuttigt sketet litet jobb. Och jag ska FÖRSÖKA att inte bli så ivrig nästa gång att jag spenderar min fritid på Pro Bono-arbete.

Ps. På tal om jobb, så söker de nu extrapersonal till det fabulösa Indiska Magasinet. Sök vettja! Och kom ihåg att skriva arbetsavtal!

Nadia Boussir

%d bloggare gillar detta: