Fyrkantigt

Jag kan säga det. Det som jag brukar säga till barnen. Idag är mina ögon fyrkantiga. Jag ser suddigt. Glasögonen har åkt av och på men inget har hjälpt. Men så bir det, dagar som dessa då jag sitter vid skärmen från morgon till kväll. De dagar jag inte alls är ute på fältet. Då kan man ju bra undra varför jag fortsättningsvis sitter här framför skärmen och skriver blogg. Ibland är man för dum för sitt eget bästa helt enkelt.

Först vill jag tacka för all fin respons på min krönika om Alan, som han såklart hette. Inte Aylan. Det blev minsann en krönika som avvek från min vanliga style, men så kan det bli och jag vet att många kunde känna igen sig i maktlösheten och sorgen. Att något troll sedan länkar till en uppenbart rasistisk historia om ”jakten på nya tänder”, blahablahaa, det förekommer mej inte överhuvudtaget. Sannolikheten att 240 000 människor med familjer som flyr hals över huvud från FULL ON krig och misär skulle riskera ALLT för ett nytt garnityr..Nej, kom med nåt bättre! Eller ännu fiffigare, håll dina kommentarer för dej själv.

Jag vill hålla god ton på min blogg och önskar det samma av läsarna. Jag försöker svara sakligt på de ytterst få trollkommentarer jag får, men är det fråga om rasism, har jag nolltolerans! Basta! Det vet ni. Jag har rytit till förr.

I helgen gick Vöråstans gårdsloppis av stapeln. Det var många som hittade till idyllen här i Vasas bästa trähusstadsdel. Inte lika många som i fjol, men jag sålde helt ok ändå. Tillsammans med barnen ska vi nu skicka pengarna till de fartyg som räddar flyktingar bort från de överlastade dödsbåtarna.

Från en viktig sak till en mindre. Den som följer mej på nadia_insta såg kanske förra veckan att jag mitt hemmaoffice prydde pärmen på septembernumret av inredningstidningen Talo & Koti. Superduktiga fotografen från Pargas var här i mars och slutresulatatet finns nu i en tidningshylla nära dej, hehe.

Eftersom jag själv är så utled på att koka makaroner och laga köttfärslimpa, så kör jag en Leila ikväll. Kanske någon annan behöver inspiration i köket. När det tryter liksom.

Låt mej presentera min Veggeliveggo Tagine. Made with love by me:

8 dl Vatten
2 ekologiska grönsaksbuljontärningar
1 batat
En hög med schalottenlökar
2 kanelstänger
En ask ekologiska kokta chicärtor
4 morötter
Riven färsk ingefära
Hackad chili
1 påse safram
Olivolja
Spiskummin
Mycket peppar och salt
On top:
Hackad mynta
Hackad Koriander
Hackad sötmandel
Tillbehör:
Ett paket Couscous, kokt.
Skala lök och batat och skär dem i bitar. Skala morötterna och skär i avlånga bitar. Sätt olja i stekpannan, fräs ingefära, lök och kanelstänger. I med morötter och batat och fräs.
I med kikärterna och krydda med spiskummin, saffran, salt och peppar. Häll på vatten, buljontärning och koka  tills grönsakerna är mjuka.
Under tiden kokar du couscous, rostar hackad mandel i en torr stekpanna.
Lägg upp couscous i en stor skål eller på ett fat. Gör en grop i mitten och häll grytan i den. Strö över mandlar, koriander och mynta.
Njut av färgerna och smaken.
Bon apetit!
När jag nu har er på tråden tänkte jag berätta att NADIA GOES HELSINKI. En liten tur till huuvudstaden i jobbets tecken. Min kalender har några luckor, så maila mej ifall du önskar boka fotografering, konsulthjälp eller annat. Som sagt, denna vecka TORSDAG och FREDAG. Vi hösch!
Marockanskt-kakel
NadiaBoussir
Veggo-tagine
Veggo-tagine
Nadia Boussir-hemmakontor
Lånade några bilder av Camilla. Och flera bilder finns ju i Talo & Koti.

Så out!

Jag är så out! Sommaren har faktiskt gjort mej lat och intresserad av diverse saker jag annars älskar. Som inredning till exempel. Lite pinsamt. Jag som kommer att figurera i en inredningstidning inom närmaste framtid. Men så är det ibland. Lite som ”läkarens och skomakarens barn”. Inte har jag heller fått till stånd hemsidor till mitt företag. Mitt företag, som bland annat gör hemsidor åt andra företag. Skämmes! Tur har jag bloggen i alla fall där jag kan pilla in lte smygreklam då och då.

Visst har jag bläddrat i lite inredningstidningar och köpte några när jag var i Stockholm, men jag har inte en susning om vad som är inne. Höstens trender och innestuff vet jag inget om. Den enklaste vägen är att kika in hos Anna-Lena om man vill veta något snabbt, istället för att lössryckt börja googla. Hon har i alla fall koll!

Har aldrig varit någon som suktar efer det senaste nya i inredningsväg. Jag kör ofta min egen väg då det gäller allt här i livet. Gillar fina saker och kombinerar dem lite hur jag tycker är mysigt. Ombonat och färg ska det vara för att jag ska trivas. Den där dagbädden som alla inredningsbloggare nu shoppar, bygger och bäddar, den hoppar jag över. Varför ha som alla andra jämt?

Till höst och vår brukar jag ändra färgskalor i inredningen. I våras gjorde jag ingenting annat än lyfte uu den stora yllemattan. Och i höst har jag inte heller tänkt ändra desto mer. Fram med persiska mattan igen, byta bordsduk och andra små detaljer räcker. Tända levande ljus och lyktor gör så mycket för myset att mera behövs inte. Och så vill jag gärna ha träfärgade ben till mitt brickbord.

Ändrar ni om hemma inför hösten?

Marockansk-inredning

Marockansk-Inredning

Indiska-duk

Marockanska-lampor

Marrakesh-inredning

Gnälldagen den 12 maj

Efter att ha varit gräsänka i över en vecka med allt vad det innebär så är jag inte den gladaste människan på planeten. Att ha fjärrkontrollen i fred är en bonus men det där vardagspusslet (åh, gillar inte det ordet) blir rätt krångligt. När man ringt runt till fem barnvakter och ingen har möjlighet att sköta illbattingarna, är gråten nära.

Sedan får man hem en jetlaggad gubbe med allt vad DET innebär. Bonus där, den varma famnen att krypa upp i men att ha en zombie som bökar runt i sängen för att han plötsligt är pigg mitt i natten. Not nice.

Hushållet släpar. Hemmet är allt annat än taget från nyaste numret av Elle Interiör. Dammallergiker, välkomna på egen risk. Pedanta kritiker, gör ej er besvär. Hur hinna och hur orka?

Det var morsdag i söndags, kokosbollens dag igår. Det finns våffeldagen, kvinnodagen, kanelbullensdag och så vidare. Därför tar jag mej rätten att utlysa gnällets dag. Eftersom det är min blogg och jag får göra som jag vill, heh. Så kära läsare, nu får ni spy galla! Hur mycket som helst. Vad irriterar ni er på?

Jag inleder med:

På det otroligt kakiga vädret och regn som lovas de närmaste tre dagarna. Vårkänslorna puts väck.

På folk som inte hälsar, inte lyssnar och bara älskar att höra sina egna juttun. Och förväntar att andra ska lyssna.

På de som inte fattar att det är EN kö trots flera kassor. Blir en kassa ledig går den dit som står först i kö. Gynnar alla. Puckon!

Ok, nu er tur.  Varsågoda, shoot!

Tretorn-gula-gummistövlar

En photoshoot och ingen ärtsoppa

Blir många snabbisar denna vecka, men bättre än inget I guess. Denna torsdag var helt annat än ärtsoppa och pannkaka. Idag hade jag celebert besök av Camilla och hennes redaktör. De gick igenom rum för rum och fotade, intervjuade och hade sig. Till slut, efter fyra timmar, bänkade de sig med varsin matsäck och körde sedan iväg hem mot Åboland. Jag är säker på att resultatet blir mer än bra och kommer att komma till allmän beskådning i en inredningstidning nångång i framtiden. Jag piper till sen.

Och ja, vad lagade jag för mat sen då? Det blev något som kanske lite passar in med inredningen och som speglar den jag är, nämligen couscous. Närmare bestämt en vegetarisk variant. Perfekt, så hade man middagen klar!

fotografering, inredning, mat

Foodstyling och en Camilla som fotar

SAMSUNG CSC

 

Det gamla handmålade marockanska porslinet fick se solens ljus

SAMSUNG CSC

Vegotagine, s’il vous plaît!

%d bloggare gillar detta: