Murphy, I love you not!

Hur typiskt är det inte att Murphy knackar på när man redan är knockad av stress! När jobbet hopar sig och man skulle behöva kämpa extrahårt på slutrakan för att ens kunna se hägringen av ett litet jullov. Men då kommer Murphy. Som ett brev på posten.

Romeo har haft eländig hosta tre tillfällen på fem veckor. Och främst nattetid. Natt efter natt kravlar vi oss ner till vardagrummet där han och jag sover på sofforna. Jag ihopkurad med nackspärr som resultat. Han i sittande ställning lutandes mot fem kuddar. I beredskap står handdukar, hushållspapper, nässpray, vicks, hostspray och en liter vatten. Har man tur slipper man fånga upp slemkräk med handdukarna.

Borde jobba, orka jobba. Mantrat mellan de få timmar av sömn. Och sen kom bomben i natt. Bokstavligen. Tänk dej en liter mjölk som släpps ner från åttonde våningen. Och det i slow motion. Då vet man hur långt det strittar och hur mycket det är att städa. När jag hunnit sova en timme släppte Dino den största spyan ner från högsängen. Har aldrig sett såna mängder kräk förut. Och det var överallt! På golv, mattor, väggar, på leksakslådor och kläder. Det tog mej en bra halvtimme att få det någo sålunda rent. Varför hade vi ätit lax just den dagen? Fick själv hulka över byttan av obehag. Den lukten alltså. Som en knytnäve i nunan.

Allt i tysthet. Rädd att väcka upp den hostande typen. Skulle bara fattas! Efter frenetisk handtvätt och duschar i handdesi ville (måste) jag få vila ut. Men då bestämde sig Murphy att jag nog minsann skulle få min beskärda del av någo elaka bacilusker. Och jag blev tilldelad rakblad i halsen. Någon sömn, det fick jag inte.

Här mår jag som en kung nu. NOT. En ynka timmes skönhetssömn. Det finns nog inget koffein i världen som hjälper mot denna fatigue.

Meanwhile in Helsinki: Gubben incheckad på Hilton.

Mvh,

Bitter-Fia

SAMSUNG CSC

Inte lika ljuv idag.

Annonser

Open up #11

När man blivit väckt av hostiga barn varje natt i snart en vecka är man minst sagt i koma. Både mentalt och fysiskt. Kroppen värker och i morse grät jag floder. Utmattningen har tydligen en gräns för så mycket tårar och ljud har det inte kommit sedan jag var tre och jag tappade en ballong. Dessutom blir jag rädd för min egen spegelbild. Så trötta, så trötta ögon.

Av fina Christina fick jag stafettpinnen i #decemberkärlek. Det är en kampanj som nu sprids på bloggar och handlar just om att sprida mera Löööv. Jag ger vidare stafettpinnen till alla som känner sig manade. Och skickar en hälsning i min kalenderlucka nummer 11.

SAMSUNG CSC

 

Otippat

Det blev inte så som jag tänkt. Den efterlängtade afterworken och utekvällen med kollegorna blev aldrig av. På fredag morgonen började det gnällas om ont i öronen. Därtill var det snuva, hosta och ögoninflammation. Själv mådde jag heller inte prima. Festligheterna ställdes in och humöret dalade från hundra till noll.

Mot kvällen blev alla piggare och vi fixade lite extramysigt och lagade tillsammans lite fredagssnacks. Och på lördag var alla friska och krya igen. Fick ett morgonryck och lagade aioli som fick stå i kylen och dra sig medan vi planterade tulpanlökar och städade bort hösten från gården. Tänk att plantera blommor den sjätte december. Inte mej emot. Men till julen får det gärna komma ett tunt lager snö så slipper man både mörker och klottvädret.

Aiolin åts till slut med inrefilé och rostade rotsaker, favvomaten. Det blev lite vin i soffan och en filmmys med gubben som kommit hem från arbetsresan. Slutet gott, allting gott. Trodde jag. Men idag fick Romeo hög feber och störande hosta. Förbereder mej på en vakarnatt och en vabb-dag imorgon.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC