Efter att ha varit gräsänka i över en vecka med allt vad det innebär så är jag inte den gladaste människan på planeten. Att ha fjärrkontrollen i fred är en bonus men det där vardagspusslet (åh, gillar inte det ordet) blir rätt krångligt. När man ringt runt till fem barnvakter och ingen har möjlighet att sköta illbattingarna, är gråten nära.
Sedan får man hem en jetlaggad gubbe med allt vad DET innebär. Bonus där, den varma famnen att krypa upp i men att ha en zombie som bökar runt i sängen för att han plötsligt är pigg mitt i natten. Not nice.
Hushållet släpar. Hemmet är allt annat än taget från nyaste numret av Elle Interiör. Dammallergiker, välkomna på egen risk. Pedanta kritiker, gör ej er besvär. Hur hinna och hur orka?
Det var morsdag i söndags, kokosbollens dag igår. Det finns våffeldagen, kvinnodagen, kanelbullensdag och så vidare. Därför tar jag mej rätten att utlysa gnällets dag. Eftersom det är min blogg och jag får göra som jag vill, heh. Så kära läsare, nu får ni spy galla! Hur mycket som helst. Vad irriterar ni er på?
Jag inleder med:
På det otroligt kakiga vädret och regn som lovas de närmaste tre dagarna. Vårkänslorna puts väck.
På folk som inte hälsar, inte lyssnar och bara älskar att höra sina egna juttun. Och förväntar att andra ska lyssna.
På de som inte fattar att det är EN kö trots flera kassor. Blir en kassa ledig går den dit som står först i kö. Gynnar alla. Puckon!
Ok, nu er tur. Varsågoda, shoot!