Lättnad

Oj oj oj! Rista in korset. Jag har varit och tränat. Första gången på evigheter som jag kom mej ut ur huset för en timmes ledd träning. Bästa zumban dessutom! Kroppen blev glad, men nu är den trött. Om vi säger så, så är den inte lika smidig som förut.

De senaste veckorna har jag suttit med ett större projekt och pynjat. I natt blev det äntligen färdigt! Lättnaden. Nu kan jag koncentrera mej på annat. Men det är skoj att fixa hemsidor. Allt från början till slut. Att först läsa in kunden och hens behov till att designa, utforma, bråka med teknik och sedan se slutresultatet. Extrakul är det förstås att networka med trevliga och nöjda kunder med coola företag.

Den nyfikna kan checka in websajten jag lanserade idag. Här. Snart ska jag påbörja mina egna sidor. Fick så många bra förslag på firman och kan nu berätta att den har ett namn: STUDIO CASABLANCA. Känns rätt.

Odd molly

Med ett fult småleende på läpparna.

Nyduschad och fräsch. Sitter med ett fånigt lyckoleende på läpparna och stirrar på lågorna i brasan. Ja, och skriver detta inlägg på samma gång. Känner mej oerhört taggad och happy idag. Så mycket kuligt på gång! Projekt, träffar och samarbeten. Hoppeligen leder det till någonting ännu bättre. Show me the money liksom. Eeeh. Mitt inlägg jag skrev igår verkar ha träffat rätt hos många läsare och har spridits i cyberrymden och resulterat till ofantligt många visningar.

Sitter du där nu och fuuuuundeeeerar på om DU ska starta eget eller inte och kanske behöver en liten push, då ska du fortsätta läsa denna blogg för jag insåg idag att vår ”tummen ur”-grupp kommer att bli stor. En härlig grupp av kvinnonätverk. Alla kreativa och passionerade. Jag kan höra sorlet. Nej, kacklet av idéer som kläcks och samarbeten som skapas. Och så ska vi ju självfallet ordna julfest för just sådana som vi, som inte blir bjudna på firmajulfester. Ser jag riktigt noga i glaskulan, kan jag även ana flera andra fester och happenings.

Som sagt får man kontakta mej per email, men jag lovar meddela när vår första officiella träff blir. Stay tuned folks.

Något helt annat är att min mellankille blir fem år imorgon. För fem år sedan var det en solig dag med en temperatur ca -10 grader. Efter en dragkamp med Vasa Central sjukhus favoritverktyg, sugklockan, så föddes en skrikande babygosse på 3380g. Född exakt på beräknad dag på fyra timmar. Han var fin men huvudet var av alienmodell och han slutade inte skrika. Nu sover han tyst i sin säng och väntar ivrigt på prinsessbakelsen och presenterna imorgon bitti.

SAMSUNG CSC

Att veta sitt eget värde

Om någon frågar vad min man jobbar med så kan jag inte svara. Jag brukar säga att han jobbar med möten. Han kan sitta i ett möte en hel dag. På övertid. Från morgon till kväll. Ibland är det telefonkonferens även på lediga dagar.

Jag nämnde att denna vecka kommer att bestå av många möten. För mej betyder många, ett per dag. Jag hoppas på att några av dessa kommer att leda till något riktit kul. Nu när jag är i farten med att skapa ett nytt företag måste jag faktiskt göra ett bra förhandsarbete och sätta mej ner och fundera HUR jag vill profilera företaget. Sedan kommer det där med prissättning. För en som alltid vill vara till lags, vara schysst och omtyckt, är det otroligt besvärligt att sätta sitt eget värde.

När jag fotade produkter för denna firma, fick jag nästan en bitch slap av Pia som mycket strängt informerade mej om att alla företagare (speciellt vi kvinnor) ska veta sitt eget värde och våga ta betalt. Jag har tänkt mycket på det efter hennes lilla uppläxning. Om jag inte vågar ta (ordentligt) betalt så gör jag alla andra i samma situation en björntjänst. Och sig själv. Man måste lita på sin kompetens och hitta kunder som är beredda att betala för den. Jag tror knappast att någon inom kreativa yrken väljer att bli företagare för att bli rika. Nej, de väljer det för att skapa sin egen arbetsplats, kanske för downshifting och livskvalitet. Någon frihet får man inte så pass man inte är tuff nog att våga ta betalt. That’s for sure!

Jag snubblade över denna blogg, och tror absolut jag måste köpa den här boken. Fiffiga ord från en annan bloggare och företagare. Dessutom finlandssvensk.

En annan grej som blir otroligt viktigt när man startar upp företag, är networking. Ska inte underskattas! Om man dessutom jobbar ensam, kan det dessutom vara skönt att träffa andra företagare för att utbyta idéer och bollplanka med.

På fredag ska jag just göra det, networka. Det blir ett inspirationsmöte. Arbetsnamnet på vår grupp är ”tummen ur röven” och består av kreativa tjejer med olika bakgrund som har startat/vill starta/ska starta eget eller något projekt. Vi kommer brainstorma, fundera, skapa, planera och resultatet blir hoppeligen major INSPIRATION. Och kanske även någon bondar och kanske rent av hittar en businesspartner eller utbyte av tjänster. Glöm den hotfulla konkurensbilden och bjud in till samarbeten. Tror det blir bra det här!

Btw, tack alla Snakk-fans! Det känns bra att ni också saknar. Jag märkte att många varit in och lyssnat på avsnittet jag berättade om och till min förvåning så har vi fortfarande över 500 lyssnare per vecka! Not bad.

SAMSUNG CSC

Mommonacken

-Inlägget är i samarbete med Rolser-

Här om dagen bar jag på brorsans lilla bebis. Ett litet paket, inte jättemånga mjölkpaket till vikt. Mysigt och varmt, men vad är det där att genast man sätter sig ner utöses sirenerna. Ett missnöje i 150 decibel. Man blir lite lätt panik och utan att tänka ställer man sig upp. Gungar lite, rullar höfterna i någon slags transdans, eller skumpar omkring i en åtta. Det går per automatik. Ungen tystnar, allt är frid och fröjd TILLS att man sätter sig ner igen och sirenerna går på.

Nå hur som, är nu min nacke och de facto hela min vänstra sida stel som en pannacotta, styv som ett ståfräs och jag går nu böjd som en förbjuden gurka. Allt detta orsakat av en söt liten babygirl. Ok, jag är ju kanske också i väldigt dåligt skick. Den där höstjoggingen blev liksom aldrig av, som tänkt. Men problem med nacken har jag alltid haft, i perioder.

För några månader sedan blev jag erbjuden att prova en väska på hjul. Först höjde skeptikern rösten, ”en mommoväska, nej bevare mej väl”! Men efter lite betänketid tänkte jag om. Jag blev frestad av alla de fina färgerna och mönstren som det fanns att välja bland, och så tänkte jag på min nacke. Om den beter sig som en mommonacke, kan väl resten av kroppen också passa på att matcha. Och så blev det. En Rolser citykärra i min ägo.

Jag valde en fräsch svartvitrandig. Den är rymlig, perfekt för veckoshoppingen eller weekendresan. Den klarar 50kg, med andra ord två av mina tre barn. Och om jag sätter spurt på några kilon, får barnen dra mej. Wohoooo!

Kärran är av hög kvalité, har tre års garanti. Den är ultralätt och finns förstås i återvunnet material. Vissa modeller är ihopfällbara. Själva Rolserföretaget är ett spanskt familjeföretag och i Europa ser du människor i olika åldrar och kön som cruisar runt med denna cityvagn. Många med nack- och ryggproblem väljer att göra så. Jag hoppas min nacke kommer att tacka mej nu. Och alla mommon på Siwa, move over!

PicMonkey Collage (2)

Fotona är tagna av den duktiga Maria

PicMonkey Collage (1)

I och med Rolsersamarbetet fick jag även turen att träffa de härliga finska bloggarna Maiju och Johanna. Ut ur ankdammen gör gott. Snålas dessutom lite på deras snygga väskor.

IPicMonkey Collage

Här får man tag på väskan:

Café & shop Ylikiva, Vasa

Seele, Tammerfors

Ocram Clothing, Helsingfors

Kapteenska, Helsingfors, Åbo och Padasjoki

Importören,  www.finnartmen.fi/rolser

Pink politik

Så här är det, för att citera Anders Bagge. Jag anser att alla får göra som de vill med sina egna liv. Man väljer helt enkelt vad som är bäst för sig, och om man har barn, vad som är bäst för sina barn.

Kunde inte bry mej mindre i att Lisa motionerar femton gånger i veckan, bara hon själv TROR att det är bra. Inte heller bryr jag mej ifall Bertil äter fiskpinnar varje dag till frukost, bara det inte gör någon illa. Om Minna väljer att vaccinera alla sina sju ungar, så stör det inte mej.

Men det som verkligen stör mej är folk som gör saker utan att ta reda på. Utan att läsa på och inte förstå att vara kritiska. Folk som följer efter som en fårflock och struntar i att ställa frågor. Om vi nu talar medicin och läkemedelsföretag. Vilken makt ger vi inte dem, om vi bara tackar och tar emot? Oj, se nu fick vi gratis D-vitamin från barnrådgivningen. Tack, säger det företaget, ”we’ve got you now, muhahhhaaaaa”.

Rosa bandet, all over just nu. Hur många företag har inte nappat på idén att tillverka en produkt med rosa bandet-logon? Parfymer, smycken, trasor, godis, hinkar, rattmuffar, kläder. Listan är milslång. Clever där! Visst, antagligen går några cent till Cancerfonden. Men vad orsakar dessa rosa bandet-produkter egentligen? Vem säkerhetsgranskar dessa? Många av de rosa produkterna innehåller kemikalier (=hormonstörande/cancer) och socker (=cancergödare). Dessutom är det stor chans till att tillverkarna orsakar miljögifter (=hormonstörande/cancer) Tänk!

Missförstå mej inte med flit nu, jag säger absolut INTE att bröstcancerforskningen INTE ska få alla pengar i världen. Lika mycket pengar önskar jag också att all annan cancerforskning skulle få. Min enda önskan är att DU är kritisk. Kommersialismen! På gott och ont.

OCH om man skulle vilja sköta marknadsföringen riktigt, riktigt fiffigt (=dubbelmoraliska jag), så låt männen betala för bröstcancerforskningen! Jag önskar så hårt att männen skulle gå igång på rosa parkeringsbrickor, rosa Tena Lady och Always bindor, på rosa städmoppar och diskborstar. Men kom igen, vi vet bättre än så. Det ska vara rosa på annorlunda produkter som män faktiskt KÖPER. Och kanske inte heller  ”manliga” produkter i rosa nyanser.

Alla, man som kvinna, känner vi någon som drabbas av bröstcancer. Det ska inte vara en kvinnas sak, det ska vara alla medmänniskors sak. Om man dock är osäker, kan man donera pengar direkt till cancerforskningen. Men då blir det ingen rosa fönsterskrapare att ta med sig hem. You choose.

Ok, det där var månadens politiska inlägg. Tack och hej.

SAMSUNG CSC

Indiska + jag = sant

-I samarbete med Indiska-

Jag önskar att jag vore lite bättre på allt. Lite bättre mamma, lite bättre på att sortera, lite bättre på att sy och en lite bättre medmänniska. Listan blir lång. Ibland känns pressen så stor och jag känns så liten. Vissa saker gör jag så gott jag kan. Jag är väl ändå den bästa mamman till mina barn och sy, det kan jag lära mej när jag går i pension. Chill out, liksom!

Men världen då, moder jord och alla människor i nöd? Jag vill bidra, men ibland känns det som om min hjälp blir en droppe i havet. Är det tillräckligt att jag duschar istället för badar, sällan flyger, inte äter kött varje dag och betalar en ansenlig summa till Unicef?

När jag köpte mina marockanska kakel blev jag mäkta imponerad av ägaren till butiken som berättade hur han  i och med sitt företag har skapat arbetsplatser i sin lilla hemby i Marocko. Hur han vill ge tillbaka och stöda det lilla fattiga samhället. Ett företag med hjärta är ett företag som visar personlighet och driftighet. Att använda resurser till välgörenhet, hållbarhet och miljötänk är ett företag på framkant. Att handla från ett sådant företag får mej att känna mej bra. Stolt. Som om jag har fått extrabra service. Samtidigt som jag konsumerar, bidrar JAG med något och varan jag köper får ett helt annan värde.

Indiska är ett sådant företag . Ni vet ju hur mycket jag gillar Indiska, och jag har inlett ett samarbete med dem. Vilken otroligt positiv bild jag fick av deras verksamhet. Jag visste att de sysslar med miljö- och hållbarhetsfrågor men jag hade inte den blekblåaste aning om HUR mycket ansvar de egentligen tar. Vilket Engagemang. Kolla in detta, så här mycket fina grejor har Indiska på gång och detta är bara en bråkdel. Kan mycket väl förstå att de var nominerade i kategorin Årets Hållbara butik i Retail Awards 2014.

Here it goes:

Miljö– Indiska har de senaste tio åren satsat på vatten. Tillsammans med Water Aid jobbar de för att förbättra tillgången till toaletter, rent vatten och kunskap i hygien. Detta räddar liv, bidrar till människors hälsa, trygghet och skapar möjligheter till utbildning och försörjning. Förstå att 320 ooo indiska barn under fem år(!) dör varje år av sjukdomar orsakade av förorenat vatten och dålig sanitet.

Etik– Indiska väljer sina leverantörer noggrannt  och alla måste skriva på ett så kallat uppförandekodskontrakt som innefattar arbetsvillkor, rättigheter i arbetslivet och barnens rättigheter. Det vill säga INGET barnarbete, GOD arbetsmiljö, HUMAN behandling och skälig lön. 

Sociala frågor– Indiska stödjer sedan många år ett flertal sociala projekt inom Peace Trust i Dindigul i södra Indien. Stödet, både ekonomiskt och kunskapsmässigt, har bidragit till bland annat barns skolgång, utbildning, en kvinnogrupp och studenthem för flickor. Tänk att Indiska räddar före detta barnarbetare och låter dem få en värdig uppväxt.

Redan av att ha plitat ner denna text känner jag mej mycket bättre. Nu har jag bidragit med att informera ER om detta. Fått er att öppna ögonen. Kanske någon i och med detta fick lust att bli lite miljösmartare eller känner sig manad att bidra med lite mer. Kanske till och med stödja någon välgörenhetsorganisation. Mera om Indiskas arbete kan man läsa här.

Och inte nog med det. Höstens kläder är sjukt snygga! En blandning av skira material, sidenliknande blusar och grova koftor och bekväma byxor. Mycket vinrött, grått och svart med en en hint blekrosa eller smutslila. Mycket vardagsoutfits som även kan piffas upp för teaterkvällar eller festligheter. Höstens inredning på Indiska har A-L redan skrivit om, så jag tog hand om kläderna. Jag knäppte några bilder och lekte att jag var Indiskas modell, om så bara för en dag.

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Ibland måste man gå ut ur sin lilla box för att förstå bättre. Plötsligt blev jag kär i småblommigt och den där kjolen är så bekväm, klassisk med en liten extra detalj (dragkedjan). Vad tycker ni om mej som Indiskas ambassadör, hihi?

Blommig blus

Svart kjol

Accessoarer  | Indiska

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Denna outfit skulle kunna användas som pyjamas, så underbart bekväm! Dock är den alldeles för snygg för att gömmas under täcket. De där byxorna alltså, de måste bo hos mej!

Grön tröja

Svarta byxor

Accessoarer | Indiska

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Behöver jag säga att tjocka koftor är höstens bästa plagg! Och en poncho att svepa sig in. Några solstrålar på det och livet leker.

Svart kofta

Vinröd tunika

Mönstrade leggings

Poncho

Accessoarer | Indiska

-I samarbete med Indiska-

Pizza, afrodans och Mehmet

En snabbis, hej hej! Ett annorlunda veckoslut bakom mej. På lördag hade vi talko på gården. Det rensades ogräs, träd huggdes ner och det målades fönster. Nästan som en ny går. Kroppsarbetet avslutades med långbord med diverse maträtter, drycker och godsaker. Trevliga grannar och mycket barnliv. Dino fick upp ögonen för en nyinflyttad granntjej.

Söndagen var superduperlazy. Pizza, tupplur och annat i lathetens tecken. Sedan fick vi plötsligt eld i baken och bokade en resa till Turkiet. Får dock vänta sju månader på den resan. Men drömmer redan om poolen, strandpromenaderna, de ottomanska byggnaderna och shoppingen. Jag är för övrigt en mästare på att pruta så Mehmet, show me what you’ve got!

Nu blir det afrikanskt för hela slanten. Afrodans! För en grupp kvinnor från ett lokalt företag. Har övat mina moves hela eftermiddagen. Synd bara att jag inte kunde motstå den där halva pizzan som blev kvar från igår. Kan bli obekvämt i magen det här.

Kom ihåg utlottningen doftljuset från Tine K! Jäkligt stor chans att vinna som det ser ut nu! Heja!

 

SAMSUNG CSC

 

Efter afron ska bland annat denna filur hämtas från dagis. Hjärta.

Det gäller att marknadsföra sig

Att ha en blogg kräver, som de flesta andra bloggare vet, väldigt mycket tid. Det tar tid att skriva en text, att fota och för den mest nogranna bloggaren gäller det att befinna sig på ställen som gör sig på bild. Det blir liksom bättre foton på Bali än på Citymarkets parkeringsplats. En aktiv bloggare tänker i bloggform och må väl drömma i bloggform. Mardrömmar om att ha glömt kameran hemma.

Jag startade denna blogg i marknadsföringssyfte (tycker så klart också om att skriva). Bloggen ska fungera som en platform där jag samlar material som jag är intresserad av, och kan intressera andra. Här ska jag kunna sälja mej själv. Helt gratis dessutom! Hur bra är inte det?

Under dessa få månader jag hunnit blogga, har jag inte enbart fått jobberbjudanden, men även fått mycket nya bekantskaper. Bloggen fungerar inte bara som det bästa marknadsföringsverktyget utan även som det perfekta networkingmediet.

Jag minns hur denna tjej fick gnälla och gnälla och gnälla före jag fick igång bloggen. Nu är jag tacksam. Mest över att gnället upphört, hehe.

Så nu när jag är igång så vill jag påminna om mina tjänster som finns uppe i menyn. Jag vill inte stava till det, men hösten är nära nu. Skolor har börjat och de flesta har börjat damma av sina hjärnkontor på grund av jobb. Det ska jag också, så nu tar jag emot beställningar av till exempel fotograferingar. Ännu är det fina dagar för soliga sommarbilder. Kanske ett födelsedagsbarn, bebis, syskonfoto eller ett företag som behöver nya produktbilder.

Min portfolio hittar ni förstås på bloggen. Tack och häj! Och börja blogga!

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Att leva år 2014

När jag idag skulle låna kläder till makeovern, märkte jag en grej. Företag är inte alls så 2014 som jag har trott. Sanningen är att många är väldigt old school och har ingen aning om vad som händer med världen. De står och trampar på ställe, i samma spår och tror att det ska räcka.

Men nej, företag måste vara out there! Inte sluta uppdatera sig och inte tro att ett fungerande koncept alltid kommer att fungera.  vilka de bästa marknadsföringskanalerna är nu för tiden. Att någon kanske pluggat marknadsföring på hanken för 15 år sedan, betyder inte att hen har kunskap för all framtids marknadsföring. Papperstidningen var kanske en bra kanal men när man jämför med sociala medier..äh, det går inte att jämföra! Det som vi andra är rädda för, hur allt vi publicerar på nätet stannar där för evigt, är ren lyx för företag som vill marknadsföra sig. Drömmen! Mindre fördelaktigt är marknadsföring i dagstidningen som blir morgondagens kattsand.

Att många företag jag kontaktade tackade nej till gratis reklam via en av nutidens bästa marknadsföringskanal, bloggen, känns inte så nytänkande. Som tur hittade jag också fräscha, coola företag som visade sig leva på 2014.

 

Kom att tänka på en annan sida av fenomenet. Det är ofta jag läser om hur bloggläsare upprörs över diverse bloggares samarbeten För enligt många läsare får eller ska inte bloggare ta betalt för att blogga. Det kommer kommentarer som ”oj, vad hon gått och blivit köpt”, ”den bloggen har blivit såååå tråkig sedan reklamen kom in i bloggen”, alltså man vet inte vad som är reklam och vad som är smygreklam”

Själv anser jag att bloggare SKA kunna tjäna på sin blogg om de har möjlighet. Vill man läsa något kanske man köper en tidning för sju euros dessutom ”måste” man stå ut med massvis reklam som finns i den. Har svårt att förstå varför reklam i en blogg kan vara så irriterande. Tänk vad härligt att vi har (GRATIS) tillgång till så mycket på internet, bland annat tusentals härliga bloggar med inspiration; diskussion, foton, recept, samhällsdebatter, mode, inredning, skönhet, teknik, kärlek, sport och så vidare och så vidare.

Gillar man inte att läsa en viss blogg så kan man fortsätta vidare. Att skriva en blogg gör man inte med vänsterhanden.

Moa skriver så bra om detta här

Och sälj er inte för billigt, tycker Elaine Eksvärd. Läs mera här.

 

SAMSUNG CSC