Här om dagen blev förälskad i en lägenhet. I samma sekund som jag steg in glömde jag alla drömmar om husbygge och prunkande rabatter. Det är något så speciellt med stora lägenheter i gamla stenhus. Tjocka fönsterbräden där man kan sitta och iaktta människor och trafiken nere på gatan. Fiskbensparkett och stora rum som avlöser varandra på ett naturligt sätt men ändå ingen förutsägbar planlösning. Jag blev riktigt kär.
Nu bor vi i ett gammal trähuslänga. Vi har grannar, men inte så att de känns för nära in på. När jag var hemma med barnen var det riktigt trevligt att umgås med andra hemmaföräldrar på gården. Nästa gång vi flyttar var tanken ett helt eget hus med gård där man får gå naken om man så vill. Men nu, jag vet inte. Vad är det för fel på lägenhet?
Lägenhet, radhus, parhus, eget eller helt något annat. Vad föredrar du?
Älska Inredning 