Ingen economista

Jag var mycket nöjd efter gårkvällens VIP-event som jag ordnat tillsammans med Indiska. Mer om det later. Men det kan mycket väl vara därför jag presterat bättre än på länge. Kanske jag gått på någon slags endorfinkick denna till synes vanliga torsdag. Som en myra har jag jobbat och betat av så många franskisar på mina post-it-lappar.

Dessutom dedikerade jag kvällen till helgstädning och som verket på kronan knipsade jag av några vackra tulipaner i trädgården. Nu står de där så praktfulla i min favoritvas, hemmet doftar av tallsåpa och jag vill tacka livet. Fick dåliga nyheter av en vän, en påminnelse om hur livet är bräckligt.

Att det måste hända tråkiga saker, om och om igen, för att man kan ta sig till livet och de små stunderna. Man borde veta bättre att leva för dan, göra galna saker och testa nya, pussas mera och skita i petitesser. Framför allt borde man inte pensionsspara eller överhuvudtaget spara pengar på lång sikt. Till vilken nytta om det går som för huvudpersonen i de dåliga nyheterna jag fick ikväll? Att hinna med något år in i pensionen och sen tar livet slut. Vad säger economistan då?

Nu gäller det att ta vara på kvällen. Jag ska inte förstöra den med att titta på eurovisonstävlingar. Jag har inte mitt mindset på vrålande ballader, copycats och sexistiska scenshower. Jag ska istället läsa Patrik Backs alltid så träffande recensioner av bidragen i dagens Vasablad och sedan bara meditera i nuet så länge jag kan.

Hej hej!

Indiska-hållbarhet-kläder

 

Igår kväll gled jag in på gården med en goodiebag gjord av bland annat ostronskal. Det ni!

Annonser

En update från Helsingfors

Hufvudstaden behandlar mej mycket väl. Jag äter gott, dricker gott. Jag har träffat fina vänner, poänggett alla eurovisionsbidrag,(tippade även rätt vinnare). Jag har planterat två gula rosbuskar vid mommos grav och stått i kön till Don’t tell mama. Helsingfors har även gjort mej sentimental och full av nostalgi. Men mest av allt har staden gjort mej så lycklig, ända ner i själen. Älskar denna stad, min födelsestad och hjärtestad! Och jag älskar också kassatanten i Robans K-market som ville se mitt ID när jag köpte några cider.

 

SAMSUNG CSC