Dagböcker

Live. Love. Learn. Life is a beautiful journey. Take notes.

Så står det på en fin anteckningsbok jag fick till födelsedagen. Fick enorm skrivlust. Kanske jag ska förutöver bloggen börja skriva dagbok igen. De senaste tio åren har jag inte haft en dagbok. Ibland har jag skrivit ner tankar på lösa papper och i telefon. Varför kan man ju undra för det är ju så befriande och dessutom så bra attkunna gå tillbaka i tiden och läsa sina memoarer. Om kärlek, om livet och dittan och datt.

När jag började skriva dagbok i förskolan var det mest i stil med ”hej dagbok. Vi har pysslat julkort. Nu är jag hungrig och pappa har lagat spaghetti. Hejdå kära dagbok, vi ses snart igen”. Med åldern blev jag också mer poetisk och det blev en hel del dikter som blandades med tonårsangstiga skrönor. Alltid emellanåt dök det upp konstiga uttryck som ” bättre en back i hallen än ett hack i ballen” eller ”att kyssa en rökare är som att slicka en askkopp”.

Det finns vissa saker man kanske hellre glömmer men största delen vill man komma ihåg. Minnen och historier. Skratt och vardagstjafs. Vad är inte bättre än att skriva ner sina tankar så här på ålderns höst. När minnet inte kan bli kortare och när demensen börjar ta över.

På min anteckningsbok står det också så fint av Joseph Joubert; ”Writing is closer to thinking than speaking”. Så sant. Så sant. Mina anteckningar börjar nu, som resedagbok!

Skriver ni dagbok eller nån slags journaler?

Annonser

Hur man blir kvitt bananflugor på 24 timmar.

Om jag ska vara ärlig minns jag inte så så hemskt mycket av denna helg. Dagarna går och allt för ofta har jag glömt vad jag gjort dagen innan. Är mitt liv så innehållslöst? Eller snarare ointressant att jag inte ägnar en extra tanke åt de saker jag gör. Kanske man kan kalla det rutiner. Hur tråkigt?

Måste absolut göra något åt det! Börja skriva dagbok kanske eller meditera och aktivt tänka på vad jag gjort under dagen och highlighta saker som varit speciella.

Det vad jag VET att jag gjort och som jag inte glömmer i första taget är att jag den senaste veckan har jagat de där förbaskade bananflugorna. AAARGH! Som tur har vi inte dem så ofta, men när de dyker upp blir man alltid lika irriterad. Ja, nästan äcklad. Tidigare har jag testat alla husmorsknep i boken. Fairy, ättika, vinäger och köret. Alla som haft besök av dem vet att det är högst omöjligt att träffa en bananfluga. Waste of time kan man mycket väl kalla det. Men när man väl lyckas smälla en liten sate, är man som den nöjda djävulssmileyn.

Denna gång sket jag i tant Dagnys bästa tipssamling och istället satt jag in hela fruktskålen i kylen. Alla grönsaker fick följa med in fast jag hatar kalla tomater. Tomburkar, och vinflaskor blev (äntligen) pantade och diskhon tvättade jag supernoga. Sedan såg jag till att diskhon alltid var torr. Ingen fick lämna skålar med myslirester eller tomma saftglas på diskbänkskanten. Jag höll också diskbänken ren och torr. Skräpkorgen tömde jag flera gånger per dag.

På en dag fick jag bort alla femtioåtta äckliga bananflugor! Av femtionio. En störande seg liten jäkel höll ut i ytterligare en dag. Sen fick frukten flytta ut från kylskåpet igen. Lättnaden!

Ett litet söndagstips bara.

Odd Molly

Erotiska noveller och annat man vill dö av.

Intet nytt på västfronten. Jag vet inte men får man ha så här sköna dagar? Känns ibland som om jag gör något i smyg, som om jag skolkar från lektionen i och sitter på Amarillo istället. För det gjorde jag kanske lite väl mycket under gymnasietiden. Skolkade alltså.

På abi-träffen, som vi hade för ett par veckor, konstaterade jag att jag minns mycket lite av gymnasietiden. Inget av lektionerna och inget av hur huset såg ut inuti. Har jag ens gått i gymnasiet eller gick jag på mekaniker-linjen i yrkesskolan? En klasskompis påpekade tydligt att det var för att jag aldrig befann mej i skolan, eller väldigt sällan i alla fall. ÅKEJ, då visste jag det och fick skämmas lite på kuppen.

Jag har alltid skrivit dagbok, sedan jag lärde mej att skriva. Har alltid tyckt om att skriva av mej. Det har varit dikter, verser, manus, noveller och diverse påbörjade ”böcker”. Ja, och en erotisk novell hittade jag också bland mina gömmor. Det räckte inte med en skämskudde. Ville dööööö!

De senaste nätterna har jag plöjt igenom dagböcker jag skrev, just i gymnasiet. Jag har återupplevt gamla minnen, pojkvänner, fester och friheten av att vara ung. Och dramatiken, hjärtesorger och de olyckliga stunderna när man faktiskt ville dö på riktigt och inte på grund av att skämskudden inte räcker till när man läser en erotisk novell man skrivit för 18 år sedan.

Samma person men ack så annorlunda! Samma personlighet men med utsuddade gränser. Inte längre  lika spontan och ihållande men mera fokuserad och mjukare. Ja, alla personlighetsdrag finns faktiskt kvar men de är inte lika starka. Nertonade på något sätt. Är det kanske det som kallas för mognad, eller är det det som kallas för tråkigt?

Dock minns jag nu allt som hände i gymnasiet eller nåja, åtminstone det som hände utanför skolbyggnaden. Jag skrattar högt och vill inte sluta läsa. Klockan är fyra på natten. Barnen vaknar om fyra timmar. Så är en bra bok! Och det råkar vara mitt liv. Mitt eget liv.

 

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC