Ett livstecken!

Finns bloggen kvar? Ja, men det finns den så klart! Aldrig har tiden gått så fort. Den så kallade sommaren är nästan slut. Eller så är det snart den börjar. Det var en väl behövlig paus från allt som dragit mej åt olika håll. Jag behövde verkligen lite sommarlov. Tog både blogg- och krönikepaus. Instagram höll jag mej borta ifrån en heeeel vecka. Har tackat nej till alla keikkajobb och nya projekt i juli. Ett verkligt bra beslut trots press av såväl plånbok som vanan att alltid ställa upp. Jag har väl lärt mej att säga nej. Nu äntligen!

Jag trodde att vi inte gjort så mycket denna sommar, men när jag scrollar igenom bilderna så ser det ut som om vi ändå haft det riktigt bra. Inga större resor men lite mindre utflykter här och där. Och mycket blå himmel förekommer också. Men inte så mycket bikinis. Sanningen är att jag ÄNNU inte doppat mej. Det är skam alltså! Men jag badar inte om inte mätaren visar över 20. Basta.

Imorgon bär det av till Stockholm och sen börjar allvaret igen. Dags att ta sig i kragen och aktivera hjärncellerna. Jag måste vara aktiv, få nya kunder och projekt inför höst och vinter. Roligt men ändå lika jobbigt att hitta inspirationen igen. Från augusti öppnar jag ”butiken igen”. Studio Casablanca at your service. Fotografering, företagsimage, webdesign med mera, med mera. I’m your slave!

I augusti fortsätter jag också blogga heltid och krönikorna på sevendays börjar trilla in. Nu checkar jag ut igen. I’ll be back och man kan följa mej på Insta @nadia_insta  så länge . Vi ses!

Bildbomd följer: Umeå, Pargas, Åbo, Helsingfors, lande, bröllop, photoshoot, chill och blommor. Typ.

bröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbröllopsbilderbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotograferingbarnfotografering

Ett bättre bröllop

Vaknade upp på lördag morgon med en bra feeling i kroppen. Och det visade sig bli en helt ypperlig dag. Har knappt hunnit smälta det underbara bröllopet och vinsten i tävlingen. Bortsett från att man är aningen mör i kroppen, så kan det inte vara en bättre känsla nu.

Det finns bröllop och så finns det bröllop. Detta var ett BRÖLLOP. Så roligt från början till slut. Glada och vackra människor. Och trots att det gick rätt hårt (glömde både att skriva i gästboken och fota mej i photoboothen!) och det faktum att jag har femtontusen myggbett, så är jag mycket nöjd. När bruden messar mej från hotellsviten och meddelar att hon ännu kl 04.00 har snyggt smink, så blir man lite extra nöjd.

Dags att ställa om och påbörja arbetsveckan. Sedan grilla.

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

 

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Bröllop

Jag vill vara en man

Vad har jag gjort idag då? Inte mycket, men eftersom nån medlem av intresseklubben vill föra bok, så kommer några franska här.

-vaknat i värre koma än någonsin. Vad är det som händer? Det borde ju vara lätt att vakna när det är så ljusa morgnar. Jag får helt enkelt inte upp ögonen och kroppen fungerar långsammare än en sengångare.

-kollade mail och jobbade lite

-fick ont i ryggen och började städa. En pikastädning. Konstaterade än en gång att vi äger för mycket grejor.

  • fick besök av en mäklare som kom för att värdera vårt hem. Mäklarjobb skulle egentligen vara jätteskoj. Men kanske inte i Vasa.

-surfade på hus och konstaterade att det inte finns något lika fint som vårt eget, heh.

-fixade lite pappersarbete. Försöker vara organiserad.

-betalade momsen. Suger purjo att vara egen företagare i Finland, tänker man varje gång.

-avslutade jobbdagen redan klockan 15.30 och smög iväg till stan för en date med gubben. När händer det?

-strosade runt och tog en gofika på Sweet Wasa. Femtusen kalorier som jag sedan ångrade djupt när jag rullade ut, lätt illamående, milt sagt.

  • gubben nattade nyss ungarna och jag har stressat med att hitta något fint att ha på mej på prins Jonnes och prinsessan Lauras bröllop på lördag. Provat alla klänningar i skåpet. Har ju massvis men tänker kylig junikväll och mygg. Jag vill va en man i kostym.

västervik-vasa

 

På deras förlovning för exakt ett år sedan var det strålande väder

Reklamsnuttis

Kudos till dem med migrän! Mitt huvud är på väg att explodera av en förbenad spänningshuvudvärk eller dyligt. En värktablett kunde möjlogtvis hjälpa, men då man är envis och tror på självläkning. Eller kolhydrater overload.

Tänkte oberoende det oangenäma tillståndet göra en liten reklamsnutt nu. Om mej själv. Av mej själv. Som ni vet så är jag en entusiastisk fotograf som uppskattar det naturliga ljuset, ögonblicksbilder, stämning, känsla och levande foton. Om det finns någon annan som gillar samma och som till exempel behöver porträtt, familje-, nyfödd-, preggomama- eller barnfoton så kan man definitivt kontakta mej. Dessutom börjar det vara hög tid att beställa makeup inför våren- och sommarens bröllop och fester. Några helger har jag ännu lediga för att göra någon fin. Fatta, vi är på vinnande sidan nu! Det är nästan ljust om kvällarna, fåglarna sjunger vårsånger och solen värmer. Snart är det sommar och sol, kort tajt kjol. Maxiklänning blir nog bra det med.

Gravidfoto raskauskuva

Gravidfoto raskauskuva Vaasa

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Hääkuva bröllopsfoto Vaasa

babyfotografering vauvakuvaus vaasa

babyfotografering vauvakuvaus vaasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

vauvakuvaus vaasa babyfotografering vasa

Nyårskaramellen

På tal om bröllop och äktenskap, så fick jag för en tid sedan en fråga här på bloggen om just mitt eget bröllop. Så nu kommer en liten kort story om det.

Att vara kontrollfreak gör bröllopsplaneringen smått olidlig, inte bara för en själv men högst sannolikt även för den närmaste omgivningen. Att vara kontrollfreak plus ha tillgång till Pinterest skulle ha förvandlat mej till ett nervvrak utan dess like. Men år 2010 var Pinterest bara ett spädbarn och jag var bara en normal bridezilla.

Jag visste tidigt att mitt bröllop skulle gå i ”tusen och en natt”-anda. Det skulle bli ett nyårsbröllop. Mörkret skulle bidra til stämningen och minst 150 kilo stearin skulle brännas i lyktor och kandelabrar. Mysfaktorn skulle förhöjas med en kuddhörna, med låga bord, flygande mattor och sittpuffar. Där skulle gubbarna enligt normen sitta och röka vattenpipa. I taket skulle det hänga mjuka sammetstyger och färgskalan i skulle vara lila, aubergine och fuchsia med en hint av guld.

Vigseln skulle ske på plats med en vigselförrättare som talade fina ord. Det skulle vara rosblad på golvet och Coldplay spelas av musikgenier till släktingar. Piano, gitarr och violin. Rio, 7 år, skulle sjunga en solovers och inte ett öga skulle förbli torrt.

Stämningen skulle vara på topp, magdansöserna förtrolla. Maten skulle smälta i munnen, drickan skulle göra alla glada. Sedan skulle brudparet köra en brudvals i ”Dirty Dancing”tappning och dansgolvet skulle fyllas med rytm och rörelse. Femtiosju gäster skulle shaka loss och få taket att lyfta (eller golvet att rasa).

Klockan tre på natten skulle brudparet motvilligt lämna dansgolvet. På topp. Höga på kärlek och lycka. Höga på tacksamhet.

Och så blev det den 31.12.2010. En nyårskaramell sent att förglömma.

IMG_4451 (2)

IMG_4535-2 (2)

IMG_4434-2 (2)

Too good to be true

Äktenskapet, en saga för bra för att vara sann? Det kan  man mycket väl påstå om man checkar vad statistiken berättar. Hälften av alla äktenskap slutar i tårar, bitterhet och gräl. De bästa av vänner, själsfränder, blir blodtörstiga fiender som bråkar om skulder, bostaden och använder barnen som maktmedel. Sandlådsfasoner av högsta rang.

Varför fortsätter viljan att gifta sig? Är den där längtan efter ”happily ever after” så enorm att vi blundar för statistiken? Egentligen är det ju idioti och inget annat. Skulle man hoppa ner för ett stup om du visste att chansen är att 50-50 att du lyckas? 50 procents chans att du klarar det och det kan bli alldeles amazing men med lika stor risk att du blir skadad. Vilken normalfuntad människa skulle hoppa? Inte jag. Men jag är kanske en fegis. Och det där var ett halvbra exempel.

Däremot har jag vågat ta steget att gifta mej. Närmare sagt för snart fyra år sedan. Bröllop och giftermål har aldrig legat högt uppe på listan. Jag har aldrig varit den där typiska lilla tjejen som drömmer om tyllklänning med meterslångt släp och prinsen på vit häst. De facto kan jag inte komma ihåg att jag någonsin funderat på bröllop före jag var i övre tonåren och då var mottot ALDRIG. Jag skulle aldrig gifta mej. Äktenskap var för mesar och för suktande romantiker. Bröllopssagan var en illusion och äktenskapet något som samhället instiftat. En religiös ritual. Helt enkelt inget för den rebell som jag då var.

Men jag blev en mes ändå. Och sitter nu här och skriver ett mesigt inlägg. Happily ever after… dunno. Men i ett äktenskap med ups and downs, precis som alla andra. En saga för bra för att vara sann. Absolut! Det finns inget sagolikt med ett äktenskap. Det är inget rosa fluffigt moln. Det är ett jobb, mycket jobb och ännu mera jobb. Men så är det ju så att hårt arbete belönas. Belönas med små sagolika ögonblick här och där. Ett barn, ett minne, en hjälpande hand, en blick, ett tack.

Är äktenskapet ”happily EVER after” eller ”happily NEVER after”?

 

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Romantik

Trots att jag går omkring och hänger läpp, har jag fått bekräftat att det finns ett liv efter sommaren också. Det finns många ivriga bridezillas out there som bara har tankarna på nästa sommar. Redan nu har jag fått flera bokningar av blivande försommarsbrudar och tärnor. Jag kan inte låta bli att le och minnas den känslan jag själv hade som blivande brud.

Som kontrollfreak skulle bröllopet börja planeras i extremt god tid. Detta betydde att jag hann bli väldigt lack, och i vissa svaga ögonblick kunde jag till och med allvarligt fundera OM vi faktiskt skulle gifta oss. Var det värt att sätta så mycket energi på själva bröllopsplaneringen? Och med facit i hand, JA! Man hinner förtränga stressen, de svåra prioriteringarna, mardrömmarna och ett antal karateslag man ibland ville dela ut till sin blivande man. Men en noggrann planering är absolut inte svaret på en rolig fest.

Oberoende om man har planerat i tusen år eller gifter sig huxflux i Las Vegas, så är jag säker på att 99% av paren är nöjda med giftermålet och festen. Jag var så happy och flög omkring på rosa fluffmoln i ungefär en månad efteråt. Det är väl just det som kallas smekmånad. Sedan blev livet sig likt och vi fortsatte sitta på toa med öppen dörr, men nu med varsin ring på fingret. Det är ju nog sjukt romantiskt att gifta sig! Lite mera romance i livet som fru Nadia skulle inte skada . Jag tackar inte nej (vink vink, läser DU?) Allt från frieriet till bröllopsresan, en orkan av stormiga känslor och romantiska stunder. Inte riktigt som på film, men nästan.

På tal om frieri, hur friade ni eller blev friade till? Och ni ogifta, vad är det ultimata frieriet? Ge mej lite romantiska historier att gotta mej i! Mindre romantiska funkar också.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

-Lite höstinterior going on-