Hello livingroom

Det har blivt rätt lite inredning den senaste tiden. Kan kännas som ytligt i dagens hemska verklighet. Men what the heck, ibland måste man muntra upp vardagen lite. Mitt inredningsintresse finns fortfarande kvar trots allt. Kanske prioriteringarna ser lite annorlunda ut nu, men så ibland får jag det där crazy-rycket att möblera om, köpa något nytt eller börja spara till just den där prylen jag ABSOLUT måste ha. Helst igår.

I vardagsrummet har inget nytt hänt, förutom att den nya mattan är på plats. Jag hade tänkt spara den till nya fräscha golv i någon ny bostad, men nu blev det inte så. Tycker Beni Ouraine förtjänar bättre än att ligga i ett litet paket på hallgolvet. Var dessutom lite nyfiken på om mattrullaren satt ner nån joint eller två, hah.

Nope, inget smuggelgods och mattan är för ljuvlig, om jag får säga det själv..? Anna-Lena har skrivit om Beni här för den som vill läsa. I inlägget visar hon även bilder på mattor om man vill ha looken till ett skäligt pris. Men vad är ett skäligt pris då det kommer till mattor? Beni Ouraine kan kosta flera tusenlappar om man så vill betala för antika och icke-antika mattor. Jag skulle gärna ha en antik Beni, men de äkta vintagemattorna finns inte att få i stora storlekar. De facto är att de aldrig gjorts bredare än 2,1 meter av den enkla orsaken att Atlasfolket har väldigt smala hus fast egentligen har de fungerat mest som varma sängöverkast.

Men vad är en äkta Beni Ouraine? Är det just den smala vintagemattan? Nej, inte nödvändightvis. En äkta Beni ska vara handgjord uppe i nordöstra Atlasbergen av berber. Vävningtekniken ska vara den samma som den alltid varit, vilket syns på baksidan av mattan. Mattbottnet ska vara av ull och likaså resten av mattan. Ullen kommer från den stora fåruppfödningen i bergen.

De diamantformade eller andra geometriska mönstren på mattan är mörkbruna (inte svarta) och själva mattan är aldrig kritvit. Då är den helt klart fake. Eller har någon sett kritvita får? Den är alltså gräddvit och kan ibland ha gula inslag beroende på fårullens färg. Den äkta mattan ska ha ren ull, den ska alltså vara tvättad två gånger före den säljs. Jag har luktat på otvättad ullmatta och det var inte något jag ville ha stinkande i mitt vardagsrum.

Fransarna finns alltid enbart på en sida av mattan. Det är för att man ska kunna hänga upp den på väggen som en rya. Luggen på mattan ska vara ganska lång och tät. Och mjuk! Jag gick barfota i mattbutiken på alla mattor och att det var skillnad. Den mjukaste ligger förstås på vårt golv nu.

Jag har köpt många mattor i mitt liv och de billigare (de med skäligt pris), har jag kastat ut rätt fort. Denna matta ska bli antik och härligt sliten. Jag ska aldrig göra mej av med den och jag hoppas inte mina barn gör det när jag trillar av pinnen!

Så där kom dagens lektion. Avslutad nu, gudske lov! Nu får man titta in i vardagsrummet.

Vardagsrum

beni ourain matta

beni ourain-matta

 

Annonser

Oumbärliga förhandlingstips

Hej hopp, jag har återvänt från de döda. Nästan i alla fall. Att hamna på en dunderförkylning (aka man flu) som avslutas med de mest konstiga symtom, är inget jag vill ge åt någon annan. Efter en vecka i mer eller mindre soffläge är jag nu redo att anta utmaningen jul. Tursamt nog är jag ingen julfascist och mitt blodtryck fortsätter ligga på den lägre sidan, trots att jag inhandlat exakt noll julklappar.

I fjol var det härligt att handla på självaste julafton. Inte en kotte så långt ögat nådde och min bil var den enda i torgparkeringen. Detta år reser vi 400 km söderut så det finns ingen tid för julaftonsshopping.

På tal om shopping så tänkte jag fortsätta på min Marockoresa. Och just fokusera på shoppingen där. Vad man ska handla och HUR. Det är inte precis som hemma i fosterlandet precis. Som jag skrutit med förr, så är jag en jäkel på att pruta. Det ska man göra i Marocko. Eller rättare sagt förhandla. Jag ska berätta varför.

Vi bor i det trygga landet där lagen är bibeln. Vi är som en liten fårskock som rättar oss efter vad någon har bestämt och vi gör sällan något som skulle vara emot reglerna. Regelverken gör Finland till Finland. Ett tryggt och ordningsamt samhälle. Står det 79 euro på prislappen så accepterar vi det och betalar för oss och går. Priset ifrågasätter vi aldrig i butiken. Men väl hemma kan vi pärta oss om rövarpriserna. Kanske vi muttrar några fula svordomar till familjen, men that’s about it.

I Marocko (och så klart i många andra länder) finns det lagar. De är kanske lika strikta som hemma, men folket där tolkar dem på eget sätt. Den fårskocken har fått fnatt. Bland annat är trafiken sanslöst galen! Men mitt i allt kaos råder ett mycket smidigare körsätt och trafikaggressioner är sällsynta. Skulle jag i Vasa parkera på ett olämpligt sätt, det vill säga olagligt sätt, skulle förarna bakom mej få spel. Hur kan hon stå i vägen? Det skulle höttas med knytnävar och de tre populäraste finska orden skulle ljuda. I Marocko kunde man köra i princip hur som helst och ingen höjde på ögonbrynet. Snällt anpassade man sig efter andra. Det gillade jag!

Men i affärerna då. Går du till en matbutik kan du bra betala det angivna priset. Men i de övriga, så ska du helt enkelt förhandla dej till ett bättre pris. Grundregeln är den att både köpare och säljare ska känna sig nöjda efteråt. Win win liksom. Vad är bättre än det. Min regel var att endast handla där jag kände mej bekväm. Där jag fick en connection med säljaren. För ska du handla, ska du ha tid och jag ville att den tiden skulle bli en rolig upplevelse. Bara en gång vände jag på klacken på grund av en otrevlig säljare. De andra hundraelva gångerna hade jag jätteskoj.

Vi tar ett case:

1 Du är intresserad av en väska i en butik men du vill så klart veta vad den kostar. Du frågar och försäljaren frågar då DEJ vad du vill betala för den. Och hur skulle du kunna veta vad just den väskan är värd. Högst antagligen mycket mindre än vad du tror. Så fall absolut inte i den fällan. Låt alltid försäljaren säga priset först. Det är du som ska rulla på ögonen och visa att priset är waaaay high, inte hen.

2 När du fått ett pris, ge ett motbud så lågt du bara vågar. Is i magen och kör på med 70-80% lägre. Läs in försäljarens reaktion. Har du riktigt, riktigt otur rycker hen på axlarna och ger inga fler motbud. Men oftast inte. Låt skräpsnacket om att hen sytt väskan själv och materialet är unikt och bladibladiblaa, gå ut genom andra örat. Det kallas manipulation.

3 När motbudet kommer, håll dej till ditt bud så länge du kan. Gå inte upp bara om du känner att du behöver. Kasta in en tio procent till. Och vänta.

4 Håller hen fast vid sitt bud, börja röra dej ut från butiken. Skaka på huvudet och använd tydligt kroppsspråk att du inte längre är intresserad.

5 Hen blir rädd och kommer ner lite på priset men gå bara. GÅ!

6 Om du gjort allt rätt, hinner du max tre meter bort före försäljaren ropar dej tillbaka. Ifall hen ännu inte kommit ner till ditt pris, gå iväg direkt. Hen kommer att ge sig.

7 Du betalar, kastar några skämt och tar kanske en selfie med försäljaren. Alla är glada och nöjda! Kom ihåg att det aldrig någonsin blir ett köp ifall inte säljaren går på vinst!

Observera ännu!

Vill du inte köpa, titta inte länge på en speciell grej. Och rör för guds skull inget! Då kan det mycket väl hända att du kommer hem med den fulaste toaborsthållaren.

Var klar med VAD du söker! Ge inte för stort utrymme för säljaren att ta fram alla kulörer och modeller. Då kan du plötsligt hitta dej i säljarens kusinkusins butik där det absolut inte finns det du letar efter.

Att vara hård betyder inte att vara otrevlig. Visst, håll huvudet kallt när du prutar och håll dej så länge du kan till ditt bud. Men med charm och glimt i blicken kommer du långt.

Att pruta betyder inte att du är snål.

Shoppa på morgonen. Det första köpet anses ge tur åt försäljaren. Med andra ord kan du göra bättre klipp på morgonen än på kvällen.

Vissa produkter går att pruta på mer än andra. Ta reda på vilka före du shoppar loss. På högt kan jag berätta att smycken, hantverk, läder och möbler kan man pruta rejält på men mattor är extremt svårt att få mer än max halva priset på.

Jag lovade bildbevis på den shoppingen jag gjorde i Maroc, men jag måste bara hinna fotografera grejorna först. Däremot kan jag berätta att jag köpte två mattor. En kelim från Atlasbergen och en Beni Ouraine. Den senare förhandlade jag om priset i två dagar. Skam den som ger sig! Och vilken skön gubbe han var, matthandlaren. Har lovat honom att maila bild av barnen på mattan, men det har jag inte heller fått till stånd. Projektet ”mattuppköpet” är ett av de starkaste minnen jag har från min resa. Och vad jag har lärt mej om mattor och framför allt om Beni Ouraine. Kunde nästan bli matthandlare i nästa liv. Känner mej färdigt skolad.

Alltså om nån orkat läsa ända hit, GRATTIS! Och tack. Det märks att jag inte talat med någon på en vecka. Behöver komma utanför dessa fyra väggarna före jag blir knäpp. Hoppas någon får användning av mina prutningstips.

Ps. en vän lyckades nyligen pruta rejält inredningsbutiken Säde. Gissa om jag är stolt över henne!

Marocko shoppaMarocko shoppa

Kryddor att köpas eller bara att betrakta. Men inte för mycket ifall du inte vill köpa.

Marocko shoppaMarocko shoppaMarocko shoppa

Textilie-heaven!

Marocko Beni OuraineMarocko shoppa

Mattor, mattor. Tänk Carpe(t) diem!

Marocko shoppaMarocko shoppa

Bästa matthandlaren och den sötaste lilla gubben som skuffade vårt inköp till bilen. Vi betalade typ en veckas lön åt honom för tjänsten. Bara för att han var så himla söt. Man kommer långt på charmen.