Carpe Diem, goddamit!

Det är mycket jag är. Jag är företagare, bloggare och krönikör, mamma, fru och kontrollfreak. Jag älskar sol och bad, är en livsnjutare och säger inte nej till en spontankväll med tjejerna. Jag är också en mångsysslare och är så där halvschysst på det mesta.

Ibland är jag en jobbig typ men för det mesta är jag positiv och öppen. På min meritlista kan tilläggas mina långa studier för att bli den bästa hemmadoktorn i regionen. Jag vet att vi är många kompetenta hemmadoktorer. Men är man kunskapstörstig så finns det diverse diagnoser, bara ett klick ifrån. På gott och på ont.

När ordet hjärntumör laddar upp på ens dataskärm, fryser blodet till is. Det är då man vill blunda och SÅ man ångrar att man någonsin googlade. Hjärntumör är något som andra får. Sådant man läser om i Hemmets Journal eller ser i Malous soffa. Hjärntumör är att vinna helveteslotteriet. En ångestsvulst som får en att tappa allt blod i kroppen och vilja kräkas ut alla inre organ. Helst vill man dö men det kan man inte. Måste vara stark, måste kämpa, måste vara där för ens barn. För barnet med hjärntumör.

Den hjärntumör min fyraåring blev diagnostiserad med drabbar cirka fem personer per år. Snacka om att dra en nitlott på helveteslotteriet! Ett lotteri vi inte ens ville delta i. Sannolikheten att vinna högsta vinsten på Euro Jackpot är för fasiken större.

Jag scrollar genom Facebook och Instagram. Det ser verkligen ut att ha varit en härlig julimånad. Varmt väder, plaskande barn och välkyld rosé. Jag är avis. Men jag är inte bitter. Jag njuter av att se att ni njuter! Det är det ni SKA göra. Jag vet att jag sagt det tidigare och jag säger det nu. Carpe Diem. Vill inte tjata, men glöm de små bekymren och lev nu!

Jag önskar jag kunde vakna och detta bara skulle vara en förfärlig mardröm. Jag saknar mina gamla problem. Vardagsgrälen och bestyren, tömma diskmaskinen, gubbens smutsiga strumpor och gnälliga barn. Skulle ta allt det där anyday! Bara jag fick slippa det här. Bara min bebis skulle få slippa.

Så till er alla: Carpe Diem nu, goddamit! Annars får ni med mej att göra!

06098303 (2).JPG

My baby<3

Home again!

Jepp, vi har anlänt till den finska sommaren. Bruna och fräkniga. Och lite utvilade perhaps. Nej faktiskt, denna gång kände jag inte i behov av semester efter semester. Det blir liksom lättare när barnen blir större. It’s a fact! Men den sedvanliga postresedepressionen den kickade in naturligtvis.

Men jag vänjer mej. Idag är en fin sommardag! Fryser bara lite i min sommarklänning. Ett resereportage är mycket väl på kommande inom snar framtid. Det är bara så mycket att stå i och komma i kapp efter man varit bortrest i tolv dagar.

Förra onsdagen var det också en ljuvlig kväll. Då kickade sommarens höjdpunkt igång. (Ta det som ett tips från mej) Faros Live! Farosbåtens eget sommarband uppträder på terrassen. Vill du vara incognito, don’t bother go! Jag tycker det är härligt att veta att där kan jag träffa bekanta och vänner varje sommaronsdag. Tyvärr får jag inte alltid gå ensam till Faros. Genast jag nämner namnet har ungarna hoppat i skorna. De älskar det stället alltså!

Kom och hälsa om ni ser mej chilla där i en solstol!

SAMSUNG CSC

Happy people! #farosfiilis

Lycklig på cykel

Det blev ju så klart en superhärlig kväll på lördagen och vi förlängde livet igen med ett par år! Omöjligt att förstå att det kunde vara så varmt i solen ända till klockan 21. Mycket liv och rörelse på stans alla bryggor. Terrasserna blev också fyllda lite senare på kvällen. Och så cyklade jag lycklig hem och insöp atmosfären och beundrade solnedgången. Sommaren när den är som bäst. Och så var det bara den sjunde maj, tänka sig!

Morsdag råkade infalla på kära mormors tionde dödsdag, så vi fick fira lite extra. Fira är kanske på något sätt fel ord. Men att komma ihåg henne är glädje. Turen att få haft henne i våra liv med allt underbart som det innebar. Det blev den traditionsenliga snålsoppan med öl. Som hon älskade. Och naturligtvis blåbärspaj till efterrätt. Massvis med högljudda ungar och skrockande vuxna samlade. Precis som mommo skulle ha önskat.

Det sägs att det ska bli sämre väder. Är sjukt tacksam över veckan med överraskande värme. Vill ju inte det ska bli regn och rusk, så vi passade på att njuta i den eventuellt sista kvällssolen på ett tag. Hela familjen, två bollar. Vardagsglädje verkligen!

Bildbomben:

SAMSUNG CSC05077657 (2).JPG

SAMSUNG CSC

05077663 (2).JPG05077664 (2).JPGSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC05077687 (2).JPGSAMSUNG CSC05077705 (2).JPGSAMSUNG CSC05097708 (2).JPG05097723 (2).JPG05097743 (2).JPG05097739 (2).JPG05097734 (2).JPG05097755 (2).JPG

 

Vasas riviera

Plötsligt händer det! Hur mera lagom att bli barnfri just idag?! Tjugo grader i skuggan. Solen gassar inte, men det är ok för luften känns supervarm. Har varit på årets första joggingtur. Bättre sent än aldrig och nu känns det så skönt i kroppen. Jag är full av energi och tänker inte slösa en minut längre på att vara inomhus. Via Siwa och sen mot en brygga vid Vasas riviera. Siktar på ett glas på Faros och Strampen också. Härliga tider!

Jamaicanen med de vita tänderna.

Du är din egen lyckas smed, säger ett gammalt uttryck. Och gamla uttryck är oftast sanna. Man kan inte sätta lyckan i någon annans händer. Nej för det kan man ju inte. Men det är lätt att skylla på den och det, han och hon för sina egna misslyckanden. Ibland är det omständigheterna som står i vägen och ibland är man helt enkelt blind eller förlamad för att handla rationellt. Ibland kanske man helt enkelt inte vet hur man ska göra sig själv lycklig. Och ibland har man en mental tränare som hjälper en på traven.

Som jag har. Så himla bra! Nu är det inte tränaren i sig som gör mej lycklig men hennes verktyg kan jag använda för att komma dit jag vill med mitt liv. Jag förväntar mej inte att någon annan ska göra mej till en happy chick. Det är bara jag själv som kan det. Jag kommer inte någonsin kunna fly från mej själv. Inte ens i solen på Hawai. Med alla pengar i världen. Med det bästa jobbet och det finaste huset. Och om jag mot all förmodan skulle vinna på lotto, så vill jag vara en lycklig människa som vinner på lotto.

Inte för att jag är olycklig. Långt ifrån. Men vissa bitar i livet vill jag ha mer eller mindre av. Söker balans, harmoni samtidigt som jag vill ha det mesta utav glädjen, överaskningar och självförverkligandet.

Ett superverktyg jag har lärt mej använda är självhypnos, och det är så coolt! I min självhypnos kommer jag alltid till samma plats. Mitt eget rum som jag själv har skapat. Där blir jag mött av en Jamaican med de vitaste tänderna på den vitaste stranden. Han ger mej olika mantran som jag sedan upprepar och får kraft från.

Flum? Ja, det låter det säkert som. Men om jag igår rekommenderade en potatisbakelse så rekommenderar jag idag en mental tränare for everybody! Dagens slogan lyder, ”bli det lyckligaste du kan bli! Idag. Helst igår”

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Efterlyser lite personlighet!

Vad skulle pigga upp en så här en vanlig onsdag kväll som denna? Det är ju inte som att det är lillelördag i den bemärkelsen som förr i tiden. Vad är nu en Olliskväll mot en skön soffa framför sprakande brasa? Känns bara som om att det får vara slutgosat nu. Vintern har gett oss rätten att softa med yllesockor, choklad och värmeljus. Jo men det är ju klart, visst ÄR det mysigt fortfarande men the show can’t go on.

Jag vill se vårjackor, fräknar och så vill jag se individualism. Lite power! Lite personlighet. I mitt Instaflöde är det blomblad på mörka underlag och smoothiebowls i granna färger (jepp, jag är också skyldig). Ser jag en Kinfolktidning till så blir jag spyfärdig. Vad är det för sekt anyhow? Och vågar man kritisera anhängarna?

Lite ”bry dej inte vad andra tänker”, ”kör din egen grej” och ”sänk dina krav” tycker jag vårens tema ska vara. Och för denna helt vanliga onsdagskväll bjuder jag på något mer sällsynt (på min blogg i alla fall), lite male modelling. Kanske det piggar upp någon. Blink smiley.

Fotografering-vasafotograf-vasa