Murphy, I love you not!

Hur typiskt är det inte att Murphy knackar på när man redan är knockad av stress! När jobbet hopar sig och man skulle behöva kämpa extrahårt på slutrakan för att ens kunna se hägringen av ett litet jullov. Men då kommer Murphy. Som ett brev på posten.

Romeo har haft eländig hosta tre tillfällen på fem veckor. Och främst nattetid. Natt efter natt kravlar vi oss ner till vardagrummet där han och jag sover på sofforna. Jag ihopkurad med nackspärr som resultat. Han i sittande ställning lutandes mot fem kuddar. I beredskap står handdukar, hushållspapper, nässpray, vicks, hostspray och en liter vatten. Har man tur slipper man fånga upp slemkräk med handdukarna.

Borde jobba, orka jobba. Mantrat mellan de få timmar av sömn. Och sen kom bomben i natt. Bokstavligen. Tänk dej en liter mjölk som släpps ner från åttonde våningen. Och det i slow motion. Då vet man hur långt det strittar och hur mycket det är att städa. När jag hunnit sova en timme släppte Dino den största spyan ner från högsängen. Har aldrig sett såna mängder kräk förut. Och det var överallt! På golv, mattor, väggar, på leksakslådor och kläder. Det tog mej en bra halvtimme att få det någo sålunda rent. Varför hade vi ätit lax just den dagen? Fick själv hulka över byttan av obehag. Den lukten alltså. Som en knytnäve i nunan.

Allt i tysthet. Rädd att väcka upp den hostande typen. Skulle bara fattas! Efter frenetisk handtvätt och duschar i handdesi ville (måste) jag få vila ut. Men då bestämde sig Murphy att jag nog minsann skulle få min beskärda del av någo elaka bacilusker. Och jag blev tilldelad rakblad i halsen. Någon sömn, det fick jag inte.

Här mår jag som en kung nu. NOT. En ynka timmes skönhetssömn. Det finns nog inget koffein i världen som hjälper mot denna fatigue.

Meanwhile in Helsinki: Gubben incheckad på Hilton.

Mvh,

Bitter-Fia

SAMSUNG CSC

Inte lika ljuv idag.

Annonser

Föräldraledig, vilket lattjo lajban!

Har helt klart waaay för mycket extratid idag! Vad är detta? Nu bloggar jag redan för tredje gången. En vanlig enkel måndag som denna. Är det så här det är att vara föräldraledig? Jag har redan glömt bort hur det var. Visst hade man vissa dagar av kaos och sjuklig trötthet, men samtidigt hann jag minsann blogga. Jag hade också mera att blogga om. Mera tid att fundera på sjuka saker. Roligare saker liksom. Nu består dagarna av jobbelijobb. Inget glam i det precis, och allra minst några som helst galna input.

Men den tiden är förbi. Föräldraledigheten alltså. Och som jag har gnällt på att vabba (borde läsa och refresha) men idag har jag njutit av att leka föräldraledig. Imorgon vill jag tillbaka på jobb igen.

marockanskt kakelmarockanskt kakel

VAB-bråket

Jag har aldrig väntat så mycket på att en vecka ska ta slut som jag gjort den här veckan. Jag är slut som människa, ett vrak och ett nervvrak. Inte nog med att jag och ett par av kidsen är sjuka så har min hönshjärna havererat av allt pusslande av barnvakter och strider om vem som ska vabba.

Vi släpade oss till dagis traditionsenliga gårdsfest som föräldraföreningen alltid ordnar så fint. Jag gömde mej bakom mina shades och var allmänt asocial. Sedan rök vi alla ihop vid nattningen. Trötta och utmattade, slemmiga och hängiga. Jag var dessutom vrålhungrig och en hungrig jag är inget att leka med.

Imorgon bitti skickar jag iväg en (hoppeligen) frisk kille till Stafettkarnevalen och sedan väntar en kort jobbdag med en långlunch på Strampen. Nästa vecka måste alla vara friska. Jag blir hellre en fattig housewife än att hålla på och strida vems jobb som är viktigare. Skjut mej liksom.

Men några fina pics nu, så slätar vi över allt gnäll.

 

SAMSUNG CSC

Romeo var inte heller på sitt bästa humör

SAMSUNG CSC

Kul att få snickra en båt, tyckte Dino

SAMSUNG CSC

..och måla

SAMSUNG CSC

Picasso höll tungan rätt i mun

SAMSUNG CSC

Äter man inte korv får man vara hungrig (och sur)

SAMSUNG CSC

Dingelfötter

SAMSUNG CSC

Så vackra blommor, sa blomfantasten Dino och sög på sin Mynthon