Magi kan hända när man kapitulerar för en Facebook-annons!

Så ja! Nu ska jag inte hålla någon på sträckbänken längre och jag ber om ursäkt för den längsta cliffhangern i historieböckerna. Men NU ska jag förtälja det underbara men OBS! det galet mystiska jag var med om förra månaden. Och nepp, jag är inte gravid! Och ärkeängeln Gabriel har inte heller uppenbarat sig framför mej. Men det var fanken inte långt ifrån!

I mitt Facebook-flöde dyker det ofta upp mycket ointressant men också en hel del roliga grejer. Jag satt och slöscrollade då de ursexiga orden trauma & tension stress release fångade min uppmärksamhet. Men jag scrollade vidare. Lite senare ploppade det upp igen och så även följande dag. Så till slut kapitulerade jag och såg det som ett tecken.

Någon vecka senare stegade jag in på kasernområdet där intensivkursen i TRE-metoden (trauma releasing excersises) skulle hållas av experter från Helsingfors. Jag var helt novis och utan förväntningar. Tänka sig, jag hade inte ens googlat pikulite. Kursen började med att ledarna berättade vad metoden gick ut på (Jag ba what? Ska vi skaka? Och panikångesten kom smygandes och kittlade mej i bröstet). Sedan skulle alla deltagare presentera sig själva och berätta varför de var där (hata sånt, gäsp get on with it). När vi sedan satt igång med lite små stretchövningar av fotblad och annat mindre viktigt kände jag att en google-research skulle ha varit en smart idé.

TRE innefattar några simpla övningar. Den första är lutandes mot en vägg med benen lite böjda. Det var nu jag trodde att jag delade salen med galningar. En efter en började okontrollerat skaka och darra i hela kroppen. Jag fattade ingenting. Var det en sekt? (märker någon om jag pyser?).  Den ena ledaren lägger väl märke till min skepsis och ber om att få lägga sina händer på mina fötter (well ok, på egen risk. De har inte sett en pedikyr på ett väääldigt bra tag).

Det tog inte många sekunder före jag kände att mina ben började skaka, inga stora välvningar utan minidarrningar kan vi kalla dem. Sedan skulle vi ner på golvet i nästa pose. Och det var nu hela jag blev tagen av sekten. Utan förvarning kände jag hur hela min kropp skakade. Det här var inga ingen liten darra, de här var som om djävulen tog sig in i min kropp, men på ett bra sätt. Det var heeelt galet! Där låg jag som vulkanen Etnas utbrott eller som jordbävningen med 9,5 på Richerskalan och bara skakade och skakade. Med ett stort freaking leende som till slut brast ut i ett mega-asgarv. Det gick inte att hejda. Inga kravallpoliser i världen skulle ha kunna stoppat det skrattet som flög ut ur mitt hjärta. Jag skrattade och skrattade och skrattade (mitt välkända häxskratt, du som känner mej). Plötsligt blir mitt skratt utbytt mot gråt. Inte heller detta går att hejda! Jag gråter och gråter och gråter. Som en big baby. Och SÅ det var skönt! Ledaren satt sin hand på min rygg och undrade om det var något jag ville tala ut om. Hon förstod att jag bara ville gråta så hon satt brevid och andades genom gråten med mej.

Det var det här som kallas trauma release, och vilken RILIIIIIS det var sen! Jag var som pånyttfödd. Så lätt. Så lycklig. Och så jädrans chockad. Det jag till en början trodde var humbug, fake och att deltagarna egentligen var skådespelare eller förrymda dårhuspatienter, visade sig vara något galet härligt. Terapi med versaler. Billig terapi dessutom. Något jag helt uppenbart behövde.

Jag är fortfarande chockad. Kan inte vänta på nästa gång detta ordnas. Man kan göra detta hemma men det fungerar bättre i grupp. Se till att prova detta om du får möjlighet!

Och läs om metoden till exempel här eller här.

Sen kan man också börja microvila. Lyssna när Linn talar om hur man gör. Var? Jo, i vår senaste PODD så klart.

 

Annonser

Julen är inte bara glansbilder på Facebook

Jag vet att julhelgen kan vara känslig för en del. För mej är den det, jag erkänner. Jag ska förklara. Vissa tar till flaskan, barn far illa, det är bråk, slagsmål och den ständiga frågan, VAR ska man fira jul, börjar distrahera tankarna redan i oktober. Barnfamiljer stressar hit och dit för att hinna besöka alla.

Jag har inte någon större trauma och jag lider med till exempel de barn vars föräldrar dricker bort hela julhelgen. Barn som får uppleva föräldrar som förändras till skrämmande, främmande typer som vinglar, sluddrar, härjar och kanske slocknar på badrumsgolvet. Vi har som barn inte haft alkohol i hemmet och jag kan inte sätta mej in i hur hemskt det kan bli om det går överstyr.

Däremot skilde sig mina föräldrar när jag var barn. Före det har jag alltid gillat julen. Efter det not so much. Det blev till och så seriöst att jag blev anti-jul. Ännu i denna dag är jag påverkad av det och har komplicerat förhållande till julen. När jag fick barn, ville jag skapa egna jultraditioner och ha julen på mitt sätt. Det var extraviktigt för mej just för att jag skulle kunna få uppleva den där julkänslan igen. Jag ville ge den en chans.

Med eget hem blev det ännu viktigare att få styra och ställa enligt vad JAG ansåg att vara den perfekta julen. Inte nödvändigtvis typiska jultraditioner men mera ett summelsurium av gamla släktraditioner uppdaterat till 2000-talet. Jag menar, varför äta morotslåda när citron- och timjanmarinerade morötter är sååå mycket godare!

Detta år har vi varit hos släkt över jul. Det blir att kompromissa ibland. Att försöka släppa sina egna starka förväntningar inför julen och acceptera att det finns andra sätt att fira. Inte lätt. Den där anti-julattityden vill ploppa upp till ytan hur jag än försöker ignorera den jäkeln. Säger som många andra, det är så skönt när det är över. Nästa år igen. Och då kanske på mitt sätt.

Folk kan vara så otroligt starkt bundna till traditioner och att lossa lite på knuten, kan kännas totalt omöjligt för vissa. Jag är säker på att de flesta någongång har haft meningsskiljaktigheter om julfirarandet. Julen är inte bara vackra glansbilder på Facebook.