Alla män i natten är våldtäktsmän.

Det är svårt att hålla reda på veckodagarna nu. Jullovet fortsätter och jag har för första gången sen jag blev företagare, faktiskt lyckats hålla (så gott som) ledigt. Att vakna 10.30 utan att ha den där vanliga ångesten för att ha sovit för länge är ganska nice känsla.

Julen är förbi. Lika fort gick den detta år igen, och lika skönt är det när den är över. Ni ska slippa långa haranger så summerar den kort; lagom med mat, lagom med klappar, lagom snälla barn (och vuxna). På annandag jul smet jag iväg med ett par kompisar för lite ciderchill. När jag promenerade hem vid midnatt, eller rättare sagt småsprang, kom jag på mej själv att jag var rädd. Rädd för att gå ensam, för att någon skulle hoppa upp ur ett mörkt dike och skrämma skiten ur mej. Eller möjligtvis mörda mej. Men gatorna är tomma, och det är kanske just det som är så sjuttons scary! När jag sedan tre killar kommer emot mej på andra sidan gatan blir jag inte särskilt lättad över att inte vara allena, nej mitt lilla kaninhjärta slår som aldrig förr!

Jag klarar ju mej oskadd hela vägen hem men jag kan inte sluta tänka på varför jag plötsligt blivit rädd att gå ensam om natten. Jag som aldrig känt så trots att jag obehindrat rört mej i betydligt farligare städer än lilla Vasa. Kan det vara för att det nyligen skett två överfall just i mina hoods eller är det på grund av att jag helt enkelt inte längre litar på män efter alla horror-stories i #metoo och #dammenbrister? Dunno. Men obehagligt är det att anta att det finns kniv- och våldtäktsmän i varje mörk gränd.

Men imorgon blir det pre-nyårsfest hos goda vänner. Inga mörka gator, bara trygga famnar och en varm taxibil. Tänk att det blir 2018! Låt det bli ett jädrans bra år nu, pliiiiiiiiis!

En nyårsdukning kan till exempel vara simpel, vit och crispy som denna som jag fotostylat tillsammans med @jessicascakery(s) goda chokladcheescake med tranbär. Servis & accessoarer från Indiska, H&M Home och eget stuff

Ett hälsosammare jag

Varje januari dras jag med i flocken som ska börja det nya året med hälsosam livsstil. Så också detta år. Mitt mål är att känna mej lite starkare och mindre svullen än förr. Och vigare. Har man alltid varit vig som en katt, känns det obeskrivligt störande att musklerna blivit kortare (ja, mindre också) och det gör ont på en massa konstiga ställen.

Jag känner mej lite som en fånge i min egen kropp. När den inte lyder mej som tidigare. Åldern vill jättegärna etsa sig in i hela mej, men jag vägrar. Den ska inte få ta över min kropp och känslan av frihet. Min kropp ska banne mej vara mobil och flexibel tills jag sätter båda fötterna i graven!

Så nu är det träning som gäller. Mest hemma framför Youtube, i brist på tid. Men bra funkar ju det. Dessutom joinar barnen så jag har det bästa sällskapet. Det värsta är att de aldrig vill sluta. Så när vi kört tre pass inlusive yoga, vill de fortsätta med ett pass hiphop. Då är det bara att ta fram bootyn och dip it low till tonerna av någon random sexistisk yo-typ.

När det gäller kosten så kör jag ingen diet direkt. Har naturligtvis godisstrejk! Inget socker och helst inga kolhydrater, i alla fall inga snabba. Jätteboring! Men redan efter två dagar känner jag mej lättare till sinnet. Magen har jag inte heller ont i, den bullaklimpen som sväller till om kvällarna.

Jag vet ju att så många andra strejkar med det ena och det andra, så ni får gärna berätta och tipsa om era smarriga recept. Just nu känns det som att jag bara äter ägg, grönsaker, bönor och nötter. Den tristessen kan man dö av ganska så snart.

Dessutom crejvar jag Coca Colan. Har abstinenshuvudvärk.

SAMSUNG CSC

Varje morgon måste börja med en smoothie om jag ska överleva. Just denna med mango- blåbärsmak med linfrön och kanel-sprinkle på.

Slutet nära

Det nya året som skulle bli så bra har inte börjat med symfonier ur Vivaldis mästerverk. Natten till den första januari gick i ångestens tecken med drypande perspirationskavalkader. Jag var bombsäker på att 2015 skulle bli det bästa året men istället kändes det som att klimakteriets år hade börjat.

Nästa dag grät jag för allt. För att 2014 var slut, för att det var så länge sedan det var milleniumskifte, för att en gammal fling plötsligt såg ut som en gubbe. Sedan bölade jag gigantiska tårar till alla hemskheter i världen. För tsunamioffren, för alla krigsbarn, för Singaporeplanet som sjönk ner i sjön. Jag grät till och med när Jerry slog Tom med en stekpanna i arslet. Ni märker nivån och varför jag så hårt misstänkte att övergångsåldern är kommen.

Nu mår jag bättre och det kan tyckas banalt att hänga upp sig på en dag, att känna att HELA året är förstört bara för att den första januari var en dålig dag. Men det är lite som när man bantar, eller ska påbörja en diet så ska det alltid vara på en måndag. Skiter det sig måste man vänta til följande måndag för en fresh start. Hear me?

Nu finns det fortfarande 363 dagar kvar på året, hurra! Ska bara titta framåt, inte planera eller stressa för mycket. Det finns MASSOR av saker jag vill uppnå detta år men jag tänker inte ge ett nyårslöfte. Här är en bra förklaring varför.

Torka tårarna, nu kör vi igen!

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Svårt att tro att detta vinterlandskap fanns för några dagar sedan

%d bloggare gillar detta: