Fyrkantigt

Jag kan säga det. Det som jag brukar säga till barnen. Idag är mina ögon fyrkantiga. Jag ser suddigt. Glasögonen har åkt av och på men inget har hjälpt. Men så bir det, dagar som dessa då jag sitter vid skärmen från morgon till kväll. De dagar jag inte alls är ute på fältet. Då kan man ju bra undra varför jag fortsättningsvis sitter här framför skärmen och skriver blogg. Ibland är man för dum för sitt eget bästa helt enkelt.

Först vill jag tacka för all fin respons på min krönika om Alan, som han såklart hette. Inte Aylan. Det blev minsann en krönika som avvek från min vanliga style, men så kan det bli och jag vet att många kunde känna igen sig i maktlösheten och sorgen. Att något troll sedan länkar till en uppenbart rasistisk historia om ”jakten på nya tänder”, blahablahaa, det förekommer mej inte överhuvudtaget. Sannolikheten att 240 000 människor med familjer som flyr hals över huvud från FULL ON krig och misär skulle riskera ALLT för ett nytt garnityr..Nej, kom med nåt bättre! Eller ännu fiffigare, håll dina kommentarer för dej själv.

Jag vill hålla god ton på min blogg och önskar det samma av läsarna. Jag försöker svara sakligt på de ytterst få trollkommentarer jag får, men är det fråga om rasism, har jag nolltolerans! Basta! Det vet ni. Jag har rytit till förr.

I helgen gick Vöråstans gårdsloppis av stapeln. Det var många som hittade till idyllen här i Vasas bästa trähusstadsdel. Inte lika många som i fjol, men jag sålde helt ok ändå. Tillsammans med barnen ska vi nu skicka pengarna till de fartyg som räddar flyktingar bort från de överlastade dödsbåtarna.

Från en viktig sak till en mindre. Den som följer mej på nadia_insta såg kanske förra veckan att jag mitt hemmaoffice prydde pärmen på septembernumret av inredningstidningen Talo & Koti. Superduktiga fotografen från Pargas var här i mars och slutresulatatet finns nu i en tidningshylla nära dej, hehe.

Eftersom jag själv är så utled på att koka makaroner och laga köttfärslimpa, så kör jag en Leila ikväll. Kanske någon annan behöver inspiration i köket. När det tryter liksom.

Låt mej presentera min Veggeliveggo Tagine. Made with love by me:

8 dl Vatten
2 ekologiska grönsaksbuljontärningar
1 batat
En hög med schalottenlökar
2 kanelstänger
En ask ekologiska kokta chicärtor
4 morötter
Riven färsk ingefära
Hackad chili
1 påse safram
Olivolja
Spiskummin
Mycket peppar och salt
On top:
Hackad mynta
Hackad Koriander
Hackad sötmandel
Tillbehör:
Ett paket Couscous, kokt.
Skala lök och batat och skär dem i bitar. Skala morötterna och skär i avlånga bitar. Sätt olja i stekpannan, fräs ingefära, lök och kanelstänger. I med morötter och batat och fräs.
I med kikärterna och krydda med spiskummin, saffran, salt och peppar. Häll på vatten, buljontärning och koka  tills grönsakerna är mjuka.
Under tiden kokar du couscous, rostar hackad mandel i en torr stekpanna.
Lägg upp couscous i en stor skål eller på ett fat. Gör en grop i mitten och häll grytan i den. Strö över mandlar, koriander och mynta.
Njut av färgerna och smaken.
Bon apetit!
När jag nu har er på tråden tänkte jag berätta att NADIA GOES HELSINKI. En liten tur till huuvudstaden i jobbets tecken. Min kalender har några luckor, så maila mej ifall du önskar boka fotografering, konsulthjälp eller annat. Som sagt, denna vecka TORSDAG och FREDAG. Vi hösch!
Marockanskt-kakel
NadiaBoussir
Veggo-tagine
Veggo-tagine
Nadia Boussir-hemmakontor
Lånade några bilder av Camilla. Och flera bilder finns ju i Talo & Koti.

Tappat fokus

Idag har jag lyckats klä på mej och kleta lite smink i facet. Kändes redan så mycket bättre. Efter att ha lodat omkring i en outfit som luktar av sjukdom, mjukisbrallorna kunde nästan stå av sig själv, med hår fett som ett smörpaket och med hud fnasigare än en Birka-semla från Othello så är det det ganska uppfriskande med kläder och smink. Men nej, jag är inte frisk och denna trötta nuna går inte att trolla bort med rouge och concealer.

Min röst blir sämre för varje dag. Just nu: hes, mörk whiskeyröst. Igår: pipig och telefonförsäljaren bad mej att ge luren till en förälder. Blev knappast bättre av ett maratonsamtal i tre timmar med en god vän i Stockholm, som också var sjuk. Befriande även det. Mindre sjuk i själen men mer sjuk i halsen.

Nu släpar allt efter. Work work work. Jag har texter att skriva, papper att gå igenom, businessplaner att smida. Men det måste vänta. Dessutom rullar det bara bilder på Runebergstårtor och fettisbullor i mitt Insta-flöde. Undrar på riktigt om ni vill avliva mej genom tortyr? Semlorna bryr jag mej inte mycket om, men RUNEBÄRJSTÅÅÅRTA. Saakeli!

I ett svagt ögonblick har mitt fokus har förflyttat sig från måsten till drömmar. Inredningsdrömmar. Om jag ska kunna jobba på riktigt så måste jag ju ha ett hemmakontor. Såklart. Och internätet är otroligt hjälpsamt då man är sängliggande i inredningstagen. Som en stor, fet hjälpande hand. En vän då det kniper.

Under dessa dagar har jag sålt och köpt och sålt och köpt med resultatet att snart kan mitt hemmakontor faktiskt bli sanning. Mäster-inredaren (som jag haft mailkorrespondans med, i ärendet av en pläd) tyckte min beskrivning på den kommande arbetshörna som ”mörk och tråkig att kreativiteten kan flöda”, var aningen lustig. Kan tyckas men därifrån kommer idéer att födas, innovationer att lanseras och Skalman och oppfinnar-Jocke kan stiga åt sidan. Jajja!

SAMSUNG CSC

Jag har ett face på två vingliga ben

SAMSUNG CSC

Jag har mätt och planerat

SAMSUNG CSC

Legat och planerat i hörnan..

SAMSUNG CSC

..som nu är allt annat än mörk

%d bloggare gillar detta: