Nylonstrumbyxornas erövring och Fazers café

Holy moly, vilket väder! Att vakna känns som en dans på rosor nu jämfört med på vinterns kolmörka och hemska morgnar. Har nästan glömt bort vintern redan. Allt är förlåtet. Nu kör vi så här ett halvår framöver och låtsas som inget annat. Visst, visst?

Just denna morgon startade ypperligt med en VIP-frulle på Fazers café som även lite senare öppnade upp sina dörrar för allmänheten. Blev så fint bemött av alla inblandade. Verksamhetschefen, marknadsföringsansvariga och personal. Ett riktigt bra event. Och så är det. Ibland lyckas företagseventen och ibland går man därifrån med lite ånger. Ånger att man inte satt sin värdefulla tid på något annat. Men hej, det är ju hundra procent självvalt så vem är jag att klaga.

Fazer är för mej inte enbart ett café där man kan smörja kråset med delikatesser. Fazer är lika med mormor. Jag kan inte räkna hur många gånger jag suttit med henne på Glogatan i Helsingfors och hört på anekdoter från svunna tider. Då det (ännu) fanns gentlemän, kyss på kind och danskavaljerer. Om svåra tider, ransonering av mat i vinterkriget och krigsbarn till Sverige. Om rädsla, om hopp och om tro. Om nylonstrumpbyxornas erövring. Om att alltid sätta alla andra i främsta rum, men att någongång få unna sig lyxen av en äppelmaräng på Fazer.

Jag tog alltid potatisbakelse. Frälste Michaela med en sådan i morse. Delade ett litet svart runt bord med henne och Rebecca. Ja, och Ronja och Jannike var också där. Det var smoothies, matiga yoghurtar, moccakaffen, skumpa, färskt bröd, räkröror och köret. Men bäst var ändå potatisbakelsen. En klassiker som aldrig sviker. Ni måste lova testa! Men endast Fazers. De andra är dåliga plagiat. Mommo kan le på sitt moln där hon sitter. Nu är hon glad för min skull, att Fazers café äntligen finns i vasa. Det går naturligtvis inte att jämföra med anrika Glogatan atmosfär , men så länge barnbarnet får potatisbakelser så kan hon i himmelen vara lugn.

Pst. Den som inte läst fredagskrönikan så finns den här.

SAMSUNG CSC

 

Annonser

Beslutsångest-min sämre egenskap.

Det börjar bli seriös countdown till min födelsedagsresa nu! Nästan lite nervös. Men mest för att jag ska hinna med allt för före jag åker. Ja, och så har vi förstås inget boende ännu. Är jag förvånad? Nej. Det här är moi i ett nötskal. Skjuter upp och skjuter upp. Jag har surfat på hotell så mina ögon svoder och mina hjärnceller har gett upp kontraktet. Allt är bara så himla vackert. Hur kan man då välja vilket när man hittar det finare efter det finare? Ska vi boka det här nu då? Nej, men tänk om vi hittar något ÄNNU lite bättre. Och så fortsätter sökandet.

Är så trött. På mej själv. Hur svårt kan det vaaa liksom?! I juli bodde vi på Story Hotel i Stockholm. Det var minsann ett härligt hotell. Så cool design och supermysigt. Absolut det bästa läger var det också och frukosten åt man i dunkel belysning. Inga skräniga barnfamiljer där inte.

I Marocko finns det hotell och så finns det något som kallas för Riad, som är lite som bed and breakfast. Riaden är en traditionell marockansk byggnad med en innergård mitt i huset. Ordet Riad betyder just gård. Jag dör lite varje gång jag ser en riad på bild. Så vackra! Vet inte ur jag ska klara av att se dem på riktigt. Kommer väl att smälla av.

Vilken riad som det blir, det måste jag nog ta och bestämma. Senast i helgen!

dsc02471 story3

Story Hotel på Stureplan

location-exclusive-riadmarrakech-riad-dar-thania-1Riad-2riad-shambala

Riads i Marocko någonstans