Alla män i natten är våldtäktsmän.

Det är svårt att hålla reda på veckodagarna nu. Jullovet fortsätter och jag har för första gången sen jag blev företagare, faktiskt lyckats hålla (så gott som) ledigt. Att vakna 10.30 utan att ha den där vanliga ångesten för att ha sovit för länge är ganska nice känsla.

Julen är förbi. Lika fort gick den detta år igen, och lika skönt är det när den är över. Ni ska slippa långa haranger så summerar den kort; lagom med mat, lagom med klappar, lagom snälla barn (och vuxna). På annandag jul smet jag iväg med ett par kompisar för lite ciderchill. När jag promenerade hem vid midnatt, eller rättare sagt småsprang, kom jag på mej själv att jag var rädd. Rädd för att gå ensam, för att någon skulle hoppa upp ur ett mörkt dike och skrämma skiten ur mej. Eller möjligtvis mörda mej. Men gatorna är tomma, och det är kanske just det som är så sjuttons scary! När jag sedan tre killar kommer emot mej på andra sidan gatan blir jag inte särskilt lättad över att inte vara allena, nej mitt lilla kaninhjärta slår som aldrig förr!

Jag klarar ju mej oskadd hela vägen hem men jag kan inte sluta tänka på varför jag plötsligt blivit rädd att gå ensam om natten. Jag som aldrig känt så trots att jag obehindrat rört mej i betydligt farligare städer än lilla Vasa. Kan det vara för att det nyligen skett två överfall just i mina hoods eller är det på grund av att jag helt enkelt inte längre litar på män efter alla horror-stories i #metoo och #dammenbrister? Dunno. Men obehagligt är det att anta att det finns kniv- och våldtäktsmän i varje mörk gränd.

Men imorgon blir det pre-nyårsfest hos goda vänner. Inga mörka gator, bara trygga famnar och en varm taxibil. Tänk att det blir 2018! Låt det bli ett jädrans bra år nu, pliiiiiiiiis!

En nyårsdukning kan till exempel vara simpel, vit och crispy som denna som jag fotostylat tillsammans med @jessicascakery(s) goda chokladcheescake med tranbär. Servis & accessoarer från Indiska, H&M Home och eget stuff

Ett office, en urlakad själ och en helgrapport.

Jag älskar mitt office! Ok, jag överdriver lite perhaps. Att varje morgon börja med att städa undan efter morgonrusningen är kanske inte min bästa hobby, men ack så tillfredsställande då smutskläder och soppåsar är bortförda, diskmaskinen iplockad och borden torkade! Aaaah, då börjar sinnesfriden. Att sedan tända några ljus och lägga eld i brasan och leka yogi på min varma Beni Ourain-matta, är som balsam för själen (och de styva musklerna). Sedan åker datorn i gång, och till det trygga ljudet av diskmaskinsbrumm börjar jag måndagen med att skriva fakturor. Lifvet alltså, lifvet! Ibland är du helt nice.

Helgen skulle bli en mysig lillajul, men av någon orsak var ingen i familjen på bästa humör så pepparkaksdegen fick stå kvar i kylen. Istället tog jag mina frustrationer till att städa skåp och tvätta höstkläder, som sedan fick byta plats med vinterkläderna som jag hämtade från förrådet. Tänka sig, i december! Tycker mej minnas att man tidigare tog fram vinterkläder i oktober. Klimatförändringens tydliga tecken.

Men någon tråkig helg var det inte. Fredagen blev kulturtantig (igen). Med bästa vänner såg vi Ernst Underbar improvisationsteater. Alltid lika kul trots att man var lite tlött i ögat följande dag. Och söndagskvällen spenderade vi med släkten på brorsdotterns kalas. Ståhej!

Jag konstaterade förra veckan att jag måste tagga ner lite grann med att läsa om #dammenbrister och så vidare. Jag har satt in 110% av min själ och nu är den lite urlakad och matt. Så i helgen tog jag lite paus från allt det viktiga. Men arbetet fortsätter och jag har inte gjort slut med det på något sätt. Är du insatt eller vill bli så kan du lyssna på podden.  I de senaste två avsnitten snackar vi loss om förväntningar, ansvar, manshat, trakasserier och mycket mer.

Julfoton-vasajulfoton-vasajulfoton-vasa

Picsen är tagna från en mysigare lillajul

%d bloggare gillar detta: